framtidsfunderingar.....
Jag tycker ju att jag mår bra mycket bättre nu då jag bara går hemma....
Och bara att känna så leder till massor med tankar!
Jag mår bättre på det sättet att jag inte behöver lägga så stort fokus på de dåliga dagarna (som tyvärr inte alls försvinnner för att jag är arbetslös) ...jag behöver inte känna att jag inte klarar så mycket - det märks ju inte på samma sätt om jag har skrotdagar när jag kan gömma mig här hemma.
Men jag funderar..och funderar...mest hela tiden..på framtiden!
Är det här mitt liv??
Jag tänker mig framtiden med jobb och ett alldeles vanligt liv.
Men..är det min framtid??
För att jag mår bättre nu när jag är hemma, betyder det att jag klarar ett jobb?
Tyvärr känner jag mig väldigt tveksam......
Det tempo jag lever mitt liv i nu är inget vanligtlivtempo....
Hittar jag på något en dag så är det oftast något i bara ett par timmar...och sen är jag trött o slut som människa!
Gör jag flera saker några dagar kommer det väldigt surt efter....
Jag dras varje dag med rädslan att jag ska hamna i samma situation jag var i i flera år......
Må skit - jobba! jobba!- däcka hemma o bara ligga - sjukskriva mig - gråta o vara arg - jobba! jobba! - skrika åt ungarna!- sjukskriva mig! osv..osv.osv
Jag har sagt det förr.....det är inget värdigt liv!!
Men är det här ett värdigt liv?
Ja! Tänker jag på just mitt liv med familjen nu så är det helt klart en annan livskvalitet!!
Men livet som sjuk arbetslös är ändå inte ett riktigt liv!
Du ska jobba....gärna stressa en hel del också - då betyder du nåt!!
Det är den känslan jag ofta har.....betyder jag nåt??
Vill jag jobba?? Jaaaaa!!
Om det fungerar...om jag kan leva även efter jobbet!
Annars måste jag nog faktiskt erkänna....Nej! Det livet orkar jag inte med!
Och ändå har jag sååå svårt att tänka mig min framtid hemma, utan jobb......
Jag hör många som varit arbetslösa som säger när de börjat jobba igen att det är så skönt att komma hem på kvällen och vara trött för att man gjort något!!
Jag förstår helt klart den känslan....men för mig räcker det att t.ex hänga nån maskin tvätt, eller åka och handla, så är jag riktigt rejält trött.
Det jag var när jag kom hem från jobbet var inte trött...det var något helt annat!
Ja som ni märker har jag en dålig dag idag.....det är då de mesta funderingarna kommer.
Jag skyller på vädret som fortsätter spela oss spratt......
Var är den förbannade solen de lovat?? ;)
- Den behövs!!
Motivation
Idag har jag varit på en kanonföreläsning på utvecklingscentra.......
En väldigt bra föreläsare som jag inte stött på i nåt tidigare sammanhang.
Det här var på film...en inspelad föreläsning från Cirkus i Stockholm......jag skulle verkligen vilja lyssna på denna härliga människa live någongång;)
Kjell Enerhall har med väldigt mycket humor inspirerat till att vända negativa tankar till positiva.
Nu ska jag tex bli bättre på att använda ordet VILL istället för MÅSTE....tänk vilken skillnad fast man menar samma sak:)
Fylla på pluskontot, istället för minuskontot.
Mycket var sånt jag redan tänker på....men det är ju alltid så nyttigt med påfyllning!
Ja det var verkligen en dag med massor av inspiration och motivation - tack för det :)
Det är mycket bra jag får gå på de dagarna där på utvecklingcentra....men allt är inte så lätt att ta.
Igår var jag på föreläsning om jobbsök och hur det kan/ska gå till.
Det blev en otroligt jobbig förmiddag mentalt....
Jag kunde sen konstatera att detta var jag inte redo för.
Till saken hör säkert oxå att jag hade en urdålig dag igår, men tänkte att sitta där o lyssna i nån timme det skulle jag klara.
Men i efterhand tror jag det hade varit bättre om jag gått på den föreläsningen en annan,bättre dag.
När jag har värsta värken, och är alldeles slut så är ju självklart oxå psyket sämre.
Det slutade med att tårarna kom när handledaren efter föreläsningen ville prata, just för att han såg att jag såg livrädd ut......
Ja jag är livrädd!
Hur ska detta gå??
Men han försökte lugna mig med att vi ska göra en plan som passar mig.
De andra på föreläsningen var vanliga arbetssökande, som bara letar sysselsättning.
Jag är ju liksom i en liten annan situation...som fått lämna ett arbete bara för att jag inte klarade av det...så tanken att ge mig in i nåt annat skrämmer väldigt.
Och med den positiva känsla jag har efter dagens föreläsning kanske det ordnar sig.
Jag MÅSTE inte klara det här....jag VILL :)
framtidsfunderingar
Tuff tid nu....mår skrot varje dag tycker jag:(
Nu har jag svårt att fixa dagarna fast det bara är halvtid.
Varje dag är tung.
En sån jäkla huvudvärk varje dag, misstänker att den kommer från nacken.
Eller så är det alldeles vanlig hederlig spänningshuvudvärk....jag vet inte.
Och tröttheten däckar mig gång på gång....inte sovtrött utan bara orkeslös!
Tankar snurrar och far hela tiden...om framtiden.
Som det nu ser ut blir jag uppsagd rätt snart:(
Jag försöker förlika mig med tanken, och tänka positivt.
Jag vill verkligen göra det bästa för mig nu, om det nu ska gå så här långt.
Se det här som min chans att få det lugn jag eftersökt i flera år.
Att kunna njuta av att inte behöva känna sån stress av att inte orka till jobbet någon dag.
Att kunna göra något ena dagen och veta att jag kan ta det lugnare nästa dag.
Att slippa alla dessa skämssamtal till jobbet!
Jag vill så gärna se det som att det är en chans för mig....istället för att se mig som ett offer som mist jobbet.
Det gör verkligen ont i mig att hamna helt utanför arbetsmarknaden...
det är ju faktiskt en oerhört stor del av ens liv och identitet.
Men nu är det så...och då gäller det att försöka göra det bästa av det!!
Jag har till att börja med bestämt mig för att plocka ut semester=)
Så imorgon jobbar jag sista dagen sen har jag åtminstone två veckors semester att se fram mot!!
Inga som helst måsten...inga planer alls - bara sköta om mig själv och försöka mig på lite vardagslyx=)
Inte vara sjuk ....utan LEDIG!!!
Kanske nån som har lust att mysa i stan nån dag med mig?
En fika och sitta o prata lite?
Jag ska promenera... läsa böcker...plocka blommor....ja vad sjutton som helst bara det är mysigt!
Det är sånt jag tänker bota mig med=)
Det är faktiskt så vi funkar!!
Vi måste fylla på energi genom att göra massa roliga saker!!!
Och det är det jag har problem att orka som det nu är.
Hoppas nu att jag kan hålla alla jobbiga tankar och funderingar om framtiden borta och få börja må något bättre!!
Jag misstänker att jag kommer att skriva mer om det här....
att skriva är ju lite terapi för mig det;)
min tillvaro framöver?! =)
Nu har jag svårt att fixa dagarna fast det bara är halvtid.
Varje dag är tung.
En sån jäkla huvudvärk varje dag, misstänker att den kommer från nacken.
Eller så är det alldeles vanlig hederlig spänningshuvudvärk....jag vet inte.
Och tröttheten däckar mig gång på gång....inte sovtrött utan bara orkeslös!
Tankar snurrar och far hela tiden...om framtiden.
Som det nu ser ut blir jag uppsagd rätt snart:(
Jag försöker förlika mig med tanken, och tänka positivt.
Jag vill verkligen göra det bästa för mig nu, om det nu ska gå så här långt.
Se det här som min chans att få det lugn jag eftersökt i flera år.
Att kunna njuta av att inte behöva känna sån stress av att inte orka till jobbet någon dag.
Att kunna göra något ena dagen och veta att jag kan ta det lugnare nästa dag.
Att slippa alla dessa skämssamtal till jobbet!
Jag vill så gärna se det som att det är en chans för mig....istället för att se mig som ett offer som mist jobbet.
Det gör verkligen ont i mig att hamna helt utanför arbetsmarknaden...
det är ju faktiskt en oerhört stor del av ens liv och identitet.
Men nu är det så...och då gäller det att försöka göra det bästa av det!!
Jag har till att börja med bestämt mig för att plocka ut semester=)
Så imorgon jobbar jag sista dagen sen har jag åtminstone två veckors semester att se fram mot!!
Inga som helst måsten...inga planer alls - bara sköta om mig själv och försöka mig på lite vardagslyx=)
Inte vara sjuk ....utan LEDIG!!!
Kanske nån som har lust att mysa i stan nån dag med mig?
En fika och sitta o prata lite?
Jag ska promenera... läsa böcker...plocka blommor....ja vad sjutton som helst bara det är mysigt!
Det är sånt jag tänker bota mig med=)
Det är faktiskt så vi funkar!!
Vi måste fylla på energi genom att göra massa roliga saker!!!
Och det är det jag har problem att orka som det nu är.
Hoppas nu att jag kan hålla alla jobbiga tankar och funderingar om framtiden borta och få börja må något bättre!!
Jag misstänker att jag kommer att skriva mer om det här....
att skriva är ju lite terapi för mig det;)
min tillvaro framöver?! =)
vill inte fundera så mycket
Grubblerierna tar lite mycket plats nu tycker jag.
Jag är inte den som brukar gräva ner mig, och grubbla allt för mycket på framtiden....
men ibland går det inte att mota bort alla tankar...inte hur länge som helst.
De på jobbet vill verkligen ha mig kvar..det är väldigt smickrande o jag blir så glad.
De tycker att det borde gå att ordna.
Säger att jag måste kräva lite, vara på och fråga och föreslå!
Men jag har ju fått förklarat för mig hur gången nu är.
Och jag har ju också faktiskt en förståelse för att inte kommunen kan ha mig kvar på halvtid och betala heltidslön.
Jag orkar inte mer snart!
Ibland funderar jag på om jag kan påverka min situation mer om jag bara vore mer på?!
Jag vet inte ....och att vara på är också jobbigt!
Det stämmer verkligen som man hört någon sagt.....
Man måste vara frisk för att orka vara sjuk!
Nu tar jag en prommis och försöker skingra alla tankar.....
känns som myrornas krig i skallen på mig!
Jag är inte den som brukar gräva ner mig, och grubbla allt för mycket på framtiden....
men ibland går det inte att mota bort alla tankar...inte hur länge som helst.
De på jobbet vill verkligen ha mig kvar..det är väldigt smickrande o jag blir så glad.
De tycker att det borde gå att ordna.
Säger att jag måste kräva lite, vara på och fråga och föreslå!
Men jag har ju fått förklarat för mig hur gången nu är.
Och jag har ju också faktiskt en förståelse för att inte kommunen kan ha mig kvar på halvtid och betala heltidslön.
Jag orkar inte mer snart!
Ibland funderar jag på om jag kan påverka min situation mer om jag bara vore mer på?!
Jag vet inte ....och att vara på är också jobbigt!
Det stämmer verkligen som man hört någon sagt.....
Man måste vara frisk för att orka vara sjuk!
Nu tar jag en prommis och försöker skingra alla tankar.....
känns som myrornas krig i skallen på mig!
Kia hos KIA
Så har jag tagit ännu ett nytt steg ......
vet inte alls vart alla dssa steg ska leda mig?!
Nu är jag inskriven hos KIA - kommunens interna arbetsförmedling.
Har träffat en väldigt trevlig karl som har förklarat vad som sker de här två veckorna jag hör dit.
Vi har tittat på de jobb som finns inne.....hmm tyvärr inte många alls, och definitivt inget som jag har kompetens för.
Han var väldigt rak o sa att det såg mörkt ut.....
sen berättade han lite om gången sen om det går till uppsägning.
Det känns trist, jobbigt och overkligt att tänka att jag skulle bli arbetslös!
Men jag försöker tänka som så att det kanske är på arbetsförmedlingen det dyker upp något annat, något för mig!
Jag minns att de på smärtrehab i Sandviken sa att man inte skulle vara rädd för att hamna hos arbetsförmedlingen för de var ofta mycket bättre att ha att göra med än försäkringskassan...så det försöker jag tänka på!!
Och kanske det är min chans till lite återhämtning....att inte behöva kämpa med att orka med jobbet varje dag ett tag.
Sen är jag väldigt medveten om att det inte är semester att vara arbetslös...inte så jag menar!!
Sånt här är väldigt svårt att förklara...så det är lika bra jag inte försöker;)
Kan bara säga att det är oerhört jobbigt att varje dag kämpa..och kämpa..och kämpa!
Ett coatchingprogram blir jag erbjuden om jag blir uppsagd....och det låter som en bra grej tycker jag.
Där går jag 12 veckor under uppsägningstiden.
Om inte annat för att träffa lite folk;)
Nu blir jag kvar i Valbo, på dagverksamhetan jag varit på de senaste veckorna, under de här veckorna också...
det känns skönt att veta var jag ska vara och alla där fortsätter vara superhärliga=)
Tankar snurrar...oro kommer och går...allt tar än mer på krafterna..
MEN....jag försöker att inte måla nån hin håle på väggen!
Kanske, kanske är det äntligen NU vändningen kommer........
vet inte alls vart alla dssa steg ska leda mig?!
Nu är jag inskriven hos KIA - kommunens interna arbetsförmedling.
Har träffat en väldigt trevlig karl som har förklarat vad som sker de här två veckorna jag hör dit.
Vi har tittat på de jobb som finns inne.....hmm tyvärr inte många alls, och definitivt inget som jag har kompetens för.
Han var väldigt rak o sa att det såg mörkt ut.....
sen berättade han lite om gången sen om det går till uppsägning.
Det känns trist, jobbigt och overkligt att tänka att jag skulle bli arbetslös!
Men jag försöker tänka som så att det kanske är på arbetsförmedlingen det dyker upp något annat, något för mig!
Jag minns att de på smärtrehab i Sandviken sa att man inte skulle vara rädd för att hamna hos arbetsförmedlingen för de var ofta mycket bättre att ha att göra med än försäkringskassan...så det försöker jag tänka på!!
Och kanske det är min chans till lite återhämtning....att inte behöva kämpa med att orka med jobbet varje dag ett tag.
Sen är jag väldigt medveten om att det inte är semester att vara arbetslös...inte så jag menar!!
Sånt här är väldigt svårt att förklara...så det är lika bra jag inte försöker;)
Kan bara säga att det är oerhört jobbigt att varje dag kämpa..och kämpa..och kämpa!
Ett coatchingprogram blir jag erbjuden om jag blir uppsagd....och det låter som en bra grej tycker jag.
Där går jag 12 veckor under uppsägningstiden.
Om inte annat för att träffa lite folk;)
Nu blir jag kvar i Valbo, på dagverksamhetan jag varit på de senaste veckorna, under de här veckorna också...
det känns skönt att veta var jag ska vara och alla där fortsätter vara superhärliga=)
Tankar snurrar...oro kommer och går...allt tar än mer på krafterna..
MEN....jag försöker att inte måla nån hin håle på väggen!
Kanske, kanske är det äntligen NU vändningen kommer........
slutet nära??
Idag var det dax för möte igen....inne i stan den här gången.
Det måste ju till nån förändring nu!
Det är det enda jag har att säga på mötena....
- Jag vill att det händer nå´t nu!!!
Jag funkar ju bra...eller i alla fall rätt bra..när jag jobbar halvtid, men jag kan ju inte riktigt räkna med att få fortsätta med det.
Och att gå utöver så här på jobb efter jobb är ingen drömsituation.
Nu är jag oerhört glad att jag haft turen att få vara på bra ställen med underbara människor,
och det har ju i alla fall gjort veckorna till bra veckor;)
Men nu har kommunen testat min arbetsförmåga..och kommit fram till att den är max 50%.
Precis vad alla kommer fram till -utom försäkringskassan!
Nu är det sluttestat!!
Eller inte riktigt...
från nästa vecka hör jag till KIA ( rätt passande kan jag tycka) *kommunens interna arbetsförmedling*.
Först ska det göras en kompetensinventering, eller vad de så fint kallade det.
Sen ska jag på omplaceringsmöte, och då kör de på KIA igång att kolla alla jobb inom kommunen.
Vilka jobb Vad finns?
Vad har jag rätt kompetens för?
Vilka jobb kan jag klara?
I två veckor kollar de upp sånt, sen blir det ett nytt möte där jag får presenterat vad de kommit fram till.
Tyvärr är väl inte chanserna värst stora att det ska finnas nåt för mig :(
1:Det finns överhuvudtaget inte speciellt mycket jobb.
2:Rätt kompetens har jag för jobb inom förskolan - och där kan jag inte jobba.
3:Vem vill anställa nån som fått sluta sitt jobb just för att hon varit sjuk jättemycket?
Nej tyvärr...jag känner mig inte särskilt hoppfull!
Det som sen händer om inget jobb finns,är att jag blir uppsagd!!
Så som det nu lutar åt har jag bara drygt två veckor kvar inom kommunen....
konstig känsla måste jag säga.
Sen kan jag under uppsägningstiden få hjälp av ett coachingprogram, innan jag hamnar hos arbetsförmedlingen.
Det känns såklart inte skitkul att bli arbetslös.
Men jag försöker se det här som en chans till att det kommer nya möjligheter för mig.
Som det varit under de här månaderna har inte mycket hänt.
Det har varit så segt allt....inte fått prova det jag önskat för att vi måste hålla oss inom vissa förvaltningar.
På arbetsförmedlingen kan jag ju i alla fall komma i kontakt med alla möjliga jobb när jag inte längre behöver hålla mig inom kommunen.
Det finns chanser till andra lösningar...
arbetsförmedlingen kan faktiskt vara bättre att ha att göra med än försäkringskassan sägs det...
så det hoppas jag på!!
Samtidigt är jag rädd....
rädd att det inte alls blir som jag tänker mig (jag trodde ju även att det skulle bli bättre för mig när jag lämnade förskolan - men det blev det då inte alls!)....
rädd att jag inte ska komma in i arbetslivet igen...
rädd att det ska bli ännu sämre med ekonomin än nu...
Många tankar som snurrar i ett redan fullt huvud.
Det måste ju till nån förändring nu!
Det är det enda jag har att säga på mötena....
- Jag vill att det händer nå´t nu!!!
Jag funkar ju bra...eller i alla fall rätt bra..när jag jobbar halvtid, men jag kan ju inte riktigt räkna med att få fortsätta med det.
Och att gå utöver så här på jobb efter jobb är ingen drömsituation.
Nu är jag oerhört glad att jag haft turen att få vara på bra ställen med underbara människor,
och det har ju i alla fall gjort veckorna till bra veckor;)
Men nu har kommunen testat min arbetsförmåga..och kommit fram till att den är max 50%.
Precis vad alla kommer fram till -utom försäkringskassan!
Nu är det sluttestat!!
Eller inte riktigt...
från nästa vecka hör jag till KIA ( rätt passande kan jag tycka) *kommunens interna arbetsförmedling*.
Först ska det göras en kompetensinventering, eller vad de så fint kallade det.
Sen ska jag på omplaceringsmöte, och då kör de på KIA igång att kolla alla jobb inom kommunen.
Vilka jobb Vad finns?
Vad har jag rätt kompetens för?
Vilka jobb kan jag klara?
I två veckor kollar de upp sånt, sen blir det ett nytt möte där jag får presenterat vad de kommit fram till.
Tyvärr är väl inte chanserna värst stora att det ska finnas nåt för mig :(
1:Det finns överhuvudtaget inte speciellt mycket jobb.
2:Rätt kompetens har jag för jobb inom förskolan - och där kan jag inte jobba.
3:Vem vill anställa nån som fått sluta sitt jobb just för att hon varit sjuk jättemycket?
Nej tyvärr...jag känner mig inte särskilt hoppfull!
Det som sen händer om inget jobb finns,är att jag blir uppsagd!!
Så som det nu lutar åt har jag bara drygt två veckor kvar inom kommunen....
konstig känsla måste jag säga.
Sen kan jag under uppsägningstiden få hjälp av ett coachingprogram, innan jag hamnar hos arbetsförmedlingen.
Det känns såklart inte skitkul att bli arbetslös.
Men jag försöker se det här som en chans till att det kommer nya möjligheter för mig.
Som det varit under de här månaderna har inte mycket hänt.
Det har varit så segt allt....inte fått prova det jag önskat för att vi måste hålla oss inom vissa förvaltningar.
På arbetsförmedlingen kan jag ju i alla fall komma i kontakt med alla möjliga jobb när jag inte längre behöver hålla mig inom kommunen.
Det finns chanser till andra lösningar...
arbetsförmedlingen kan faktiskt vara bättre att ha att göra med än försäkringskassan sägs det...
så det hoppas jag på!!
Samtidigt är jag rädd....
rädd att det inte alls blir som jag tänker mig (jag trodde ju även att det skulle bli bättre för mig när jag lämnade förskolan - men det blev det då inte alls!)....
rädd att jag inte ska komma in i arbetslivet igen...
rädd att det ska bli ännu sämre med ekonomin än nu...
Många tankar som snurrar i ett redan fullt huvud.
stopp!! nu får det vara nog
Strul, strul och strul.....
Känns som det är nog nu för vad jag orkar......
Idag hade jag ändrat min arbetstid till 12-16 för att vi skulle ha möte ute på arbetsplatsen, med han..den struliga Jeppen från kommunen..
En tjej från facket var inbokad, hon brukar vara med på mötena för att höra vad som bestäms (och som moraliskt stöd).
Sent igår eftermiddag ringer han från kommunen och surrar om mötestider hit och dit...
det hade dykt upp nåt för honom, så han vill ändra tid.
Men han föreslår onsdag men då sa jag ifrån - jag badar då, och det vill jag absolut inte missa!!
Då ska han skjuta fram dagens möte till kl 16....men då sa jag också ifrån - jag vill hem o fira Patrik som fyller år idag.
Och det blir ju dessutom utanför arbetstid för de på jobbet...och det vet jag att de inte vill..eller ska ha.
Så sent igår eftermiddag bestämdes det att vi skulle ställa in mötet idag och hitta ny tid!
Jag ringde facket och lämnar meddelade så hon inte skulle åka ut i onödan.
Imorse ringer jag till jobbet och berättar, och säger att jag då såklart jobbar 9-13 som vanligt istället.
Även planerna här hemma ändras när jag skulle sluta tidigare...
bjöd hem pappa för att äta med oss innan vi firar Patrik.
Meningen var att jag skulle åka buss imorse ( 8.10) men Patrik bestämde sig för att åka o träna till nio istället, så då skulle jag få åka bil=)
När vi precis gått ut (kl 8.40) ringer han igen!!!
Han från kommunen alltså...
Det som dykt upp för honom igår var inställt, så vi skulle ha möte kl 15 idag!!
Ops!!
Jag som är noll stresstålig känner hur det nästan brinner i skallen på mig....
En jäkla tur att jag inte åkte buss, för då hade jag varit framme redan...
då har jag fått tagit nästa buss hem igen...
Bara att gå in igen.....
ringa jobbet...ringa facket!
Hur vi löser det med middagen idag vet jag då inte.....
Jag bara undrar hur det skulle mottas om jag strulade på samma sätt mot kommunen....
men det är klart!
De är ju viktiga personer i samhället de - då är det annat=/
Om de bara fattade att allt strul gör att jag mår ännu sämre....men icke!
Jag passade på att fråga om det fanns några planer för nästa vecka....
men det verkade det då inte göra.
Han skulle fråga om jag kunde få vara kvar en vecka till...eller så skulle han skaffa placering på nån förskola!!
Jag fattar nada...förskola??
Jag har sagt det varje gång vi träffas att jag inte tror det är nån bra lösning.....
Men vad jag säger går inte in känns det som.
Det känns som det bara handlar om att hitta på nånstans jag ska vara så veckorna går....
inget rehabsyfte i det hela känns det som!
Fy va jag klagar nu...
men nu blev det bara för mycket i mitt lilla huvud!
Orkar ta mig tusan inte mer.....
Känns som det är nog nu för vad jag orkar......
Idag hade jag ändrat min arbetstid till 12-16 för att vi skulle ha möte ute på arbetsplatsen, med han..den struliga Jeppen från kommunen..
En tjej från facket var inbokad, hon brukar vara med på mötena för att höra vad som bestäms (och som moraliskt stöd).
Sent igår eftermiddag ringer han från kommunen och surrar om mötestider hit och dit...
det hade dykt upp nåt för honom, så han vill ändra tid.
Men han föreslår onsdag men då sa jag ifrån - jag badar då, och det vill jag absolut inte missa!!
Då ska han skjuta fram dagens möte till kl 16....men då sa jag också ifrån - jag vill hem o fira Patrik som fyller år idag.
Och det blir ju dessutom utanför arbetstid för de på jobbet...och det vet jag att de inte vill..eller ska ha.
Så sent igår eftermiddag bestämdes det att vi skulle ställa in mötet idag och hitta ny tid!
Jag ringde facket och lämnar meddelade så hon inte skulle åka ut i onödan.
Imorse ringer jag till jobbet och berättar, och säger att jag då såklart jobbar 9-13 som vanligt istället.
Även planerna här hemma ändras när jag skulle sluta tidigare...
bjöd hem pappa för att äta med oss innan vi firar Patrik.
Meningen var att jag skulle åka buss imorse ( 8.10) men Patrik bestämde sig för att åka o träna till nio istället, så då skulle jag få åka bil=)
När vi precis gått ut (kl 8.40) ringer han igen!!!
Han från kommunen alltså...
Det som dykt upp för honom igår var inställt, så vi skulle ha möte kl 15 idag!!
Ops!!
Jag som är noll stresstålig känner hur det nästan brinner i skallen på mig....
En jäkla tur att jag inte åkte buss, för då hade jag varit framme redan...
då har jag fått tagit nästa buss hem igen...
Bara att gå in igen.....
ringa jobbet...ringa facket!
Hur vi löser det med middagen idag vet jag då inte.....
Jag bara undrar hur det skulle mottas om jag strulade på samma sätt mot kommunen....
men det är klart!
De är ju viktiga personer i samhället de - då är det annat=/
Om de bara fattade att allt strul gör att jag mår ännu sämre....men icke!
Jag passade på att fråga om det fanns några planer för nästa vecka....
men det verkade det då inte göra.
Han skulle fråga om jag kunde få vara kvar en vecka till...eller så skulle han skaffa placering på nån förskola!!
Jag fattar nada...förskola??
Jag har sagt det varje gång vi träffas att jag inte tror det är nån bra lösning.....
Men vad jag säger går inte in känns det som.
Det känns som det bara handlar om att hitta på nånstans jag ska vara så veckorna går....
inget rehabsyfte i det hela känns det som!
Fy va jag klagar nu...
men nu blev det bara för mycket i mitt lilla huvud!
Orkar ta mig tusan inte mer.....
trevliga dagar
Så har jag gjort en vecka på nytt ställe igen....
På måndag ska jag byta avdelning, men kommer fortfarande att jobba med gamla godingar;)
Det här har..huvudvärk varje dag till trots.. varit en väldigt härlig vecka.
Ett gäng glada(ibland mindre glada) pensionärer som tagit emot mig toppen....
Så roligt att vara med de om dagarna.
Väldigt mycket skratt!
Även om minnet sviker så har då humorn funnits kvar=)
Vi har spelat bingo, löst korsord, spelat fia och idag avslutades veckan med "pubafton"...klockan 13!! ;)
Det var god mat med öl eller vin till maten för de som ville, dessert och till det både en liten "Virre" och likör.
Kanske måste förtydliga det genom att tala om att alkoholen var för gästerna - inte personalen!! :-D
Trubadur som underhöll både före, under och efter maten....
Glada dansare som dansade folkdans och så vanlig dans oxå då....alltså styrdans ..
och tänka sig - Fru Zetterström har svängt sina lurviga tillsammans med farbröderna!!
Och jag fick godkänt betyg oxå...inte illa;)
Det är så här livet ska vara när man blir gammal....
Ha skoj så mycket det bara går!
Och det ska man ju så klart inte vänta med tills man blir gammal....
Vi får komma ihåg att det är inte ens säkert att vi blir gamla!!
Men som mindre gammal finns så mycket annat som måste göras...
så man hinner liksom inte ha skoj heeela tiden;)
Men jag ska i alla fall ha skoj..fortfarande huvudvärken till trots..ikväll!!
Ska bli lite tjejpartaj här hemma nu.
Eller tjejmys, eller vad vi nu ska kalla det.
Ingen röjarskiva...utan mat, vin och massa tjejkackel!! I like!!
Och nu är terassvärmarna på ute på altanen....tänker ha premiär där ikväll!!!
Som jag har längtat......
äntligen dax för mat här ute igen!
Tulpanerna är givna
hjälper oss hålla värmen
även en filt runt sig kan behövas
och raggsockor!
På måndag ska jag byta avdelning, men kommer fortfarande att jobba med gamla godingar;)
Det här har..huvudvärk varje dag till trots.. varit en väldigt härlig vecka.
Ett gäng glada(ibland mindre glada) pensionärer som tagit emot mig toppen....
Så roligt att vara med de om dagarna.
Väldigt mycket skratt!
Även om minnet sviker så har då humorn funnits kvar=)
Vi har spelat bingo, löst korsord, spelat fia och idag avslutades veckan med "pubafton"...klockan 13!! ;)
Det var god mat med öl eller vin till maten för de som ville, dessert och till det både en liten "Virre" och likör.
Kanske måste förtydliga det genom att tala om att alkoholen var för gästerna - inte personalen!! :-D
Trubadur som underhöll både före, under och efter maten....
Glada dansare som dansade folkdans och så vanlig dans oxå då....alltså styrdans ..
och tänka sig - Fru Zetterström har svängt sina lurviga tillsammans med farbröderna!!
Och jag fick godkänt betyg oxå...inte illa;)
Det är så här livet ska vara när man blir gammal....
Ha skoj så mycket det bara går!
Och det ska man ju så klart inte vänta med tills man blir gammal....
Vi får komma ihåg att det är inte ens säkert att vi blir gamla!!
Men som mindre gammal finns så mycket annat som måste göras...
så man hinner liksom inte ha skoj heeela tiden;)
Men jag ska i alla fall ha skoj..fortfarande huvudvärken till trots..ikväll!!
Ska bli lite tjejpartaj här hemma nu.
Eller tjejmys, eller vad vi nu ska kalla det.
Ingen röjarskiva...utan mat, vin och massa tjejkackel!! I like!!
Och nu är terassvärmarna på ute på altanen....tänker ha premiär där ikväll!!!
Som jag har längtat......
äntligen dax för mat här ute igen!
Tulpanerna är givna
hjälper oss hålla värmen
även en filt runt sig kan behövas
och raggsockor!
en liten nystart .....
Började i alla fall dagen lite lugnt....
Mötet som väntade började tio, så jag hann ta ett bad innan vi skulle iväg.
Patrik följde med mig som moraliskt stöd....det känns alltid bra ♥
Som jag misstänkte kom inte den kära försäkringskassan till mötet ...
så många frågor fortfarande obesvarade.
Grrr jag kan inte tänka på dem utan att se rött!
Det blev ett rätt förvirrat möte tycker jag...men ändå bra på nåt vis.
Läkaren är bra att ha att göra med, om än något virrig.
De från kommunen säger mest samma saker hela tiden...inget nytt!
Jag fick inte ens nåt besked om var det är tänkt att jag ska efter avslutet på nuvarande ställe.
Alldeles i slutet av mötet får läkaren klart för sig att det även fortsättningsvis är heltid som kommunen ska ha ut mig på...
tydligen har han inte riktigt förstått att det hela tiden handlat om heltid!?
- Ett nytt ställe med heltid är inte att tänka på! sa han helt övertygande....
Ops...det hade jag inte räknat med!!
Så nu är jag åter sjukskrivning halvtid...från å med imorgon!
Men sen gäller det ju att försäkringskassan godkänner det oxå...men läkaren trodde att jag jobbat så pass länge sen de sist sa ifrån, så det skulle gå bra ett tag igen...
Det visar sig om de säger nej, eller inte....
men just nu känns det väldigt skönt att jag får i alla fall någon vecka på halvtid.
Kanske en chans att återhämta mig lite och känna att det funkar både på jobbet och hemma!!
Kanske lite bättre livskvalite??
Och som sagt skulle det ju vara sista veckan på jobbet nu...
men när jag kommer från mötet och berättar att jag fortfarande
inte har en aning om vart jag ska på måndag blir de lite lätt upprörda!!
De är verkligen toppen som strider för mig på alla sätt och vis.
Efter ett telefonsamtal var det klart att jag ska vara kvar där nästa vecka också,
och på så vis få lite tid på mig att förbereda mig..mest i huvudet..för att börja på nytt ställe.
Hoppas nu att jag får veta nytt ställe den här veckan så jag vet vad som väntar....
och hinner dit och säga hej, innan det är dax att köra igång.
Jag är så himla tacksam att jag får det här stora stödet från tjejerna på jobbet...
de fattar liksom hur tankarna går hos mig.
Och jag har verkligen känslan av att de tror på mig....
det känns att de förstår att jag vill mer än jag klarar!!
Efter jobbet åkte jag ner på stan för att träffa en kompis som jag träffar alldeles för sällan!!
Även om jag hade en liten längtan hem till ryggläge och vila,
så är en sån stund sååå mycket värd!!
En semla på waynes coffee och en massa prat...bästa medicinen!!
Sen lämnade jag fikasällskapet vid tåget som skulle ta henne hem till Ocklahoma och familjen.
Samtidigt hämtade jag upp sonens flickvän som just då kom med tåget från Söderhamn...
snacka om bra tajmat =)
Så idag blev det en rätt sen middag här....
vilket i sin tur ledde till att jag fick längta till soffan extra länge.
Men nu är jag på plats i mitt favvosoffhörn=)
Ha det underbart alla!!
# Imorgon är en annan dag.....det uppskattar jag!! #
Mötet som väntade började tio, så jag hann ta ett bad innan vi skulle iväg.
Patrik följde med mig som moraliskt stöd....det känns alltid bra ♥
Som jag misstänkte kom inte den kära försäkringskassan till mötet ...
så många frågor fortfarande obesvarade.
Grrr jag kan inte tänka på dem utan att se rött!
Det blev ett rätt förvirrat möte tycker jag...men ändå bra på nåt vis.
Läkaren är bra att ha att göra med, om än något virrig.
De från kommunen säger mest samma saker hela tiden...inget nytt!
Jag fick inte ens nåt besked om var det är tänkt att jag ska efter avslutet på nuvarande ställe.
Alldeles i slutet av mötet får läkaren klart för sig att det även fortsättningsvis är heltid som kommunen ska ha ut mig på...
tydligen har han inte riktigt förstått att det hela tiden handlat om heltid!?
- Ett nytt ställe med heltid är inte att tänka på! sa han helt övertygande....
Ops...det hade jag inte räknat med!!
Så nu är jag åter sjukskrivning halvtid...från å med imorgon!
Men sen gäller det ju att försäkringskassan godkänner det oxå...men läkaren trodde att jag jobbat så pass länge sen de sist sa ifrån, så det skulle gå bra ett tag igen...
Det visar sig om de säger nej, eller inte....
men just nu känns det väldigt skönt att jag får i alla fall någon vecka på halvtid.
Kanske en chans att återhämta mig lite och känna att det funkar både på jobbet och hemma!!
Kanske lite bättre livskvalite??
Och som sagt skulle det ju vara sista veckan på jobbet nu...
men när jag kommer från mötet och berättar att jag fortfarande
inte har en aning om vart jag ska på måndag blir de lite lätt upprörda!!
De är verkligen toppen som strider för mig på alla sätt och vis.
Efter ett telefonsamtal var det klart att jag ska vara kvar där nästa vecka också,
och på så vis få lite tid på mig att förbereda mig..mest i huvudet..för att börja på nytt ställe.
Hoppas nu att jag får veta nytt ställe den här veckan så jag vet vad som väntar....
och hinner dit och säga hej, innan det är dax att köra igång.
Jag är så himla tacksam att jag får det här stora stödet från tjejerna på jobbet...
de fattar liksom hur tankarna går hos mig.
Och jag har verkligen känslan av att de tror på mig....
det känns att de förstår att jag vill mer än jag klarar!!
Efter jobbet åkte jag ner på stan för att träffa en kompis som jag träffar alldeles för sällan!!
Även om jag hade en liten längtan hem till ryggläge och vila,
så är en sån stund sååå mycket värd!!
En semla på waynes coffee och en massa prat...bästa medicinen!!
Sen lämnade jag fikasällskapet vid tåget som skulle ta henne hem till Ocklahoma och familjen.
Samtidigt hämtade jag upp sonens flickvän som just då kom med tåget från Söderhamn...
snacka om bra tajmat =)
Så idag blev det en rätt sen middag här....
vilket i sin tur ledde till att jag fick längta till soffan extra länge.
Men nu är jag på plats i mitt favvosoffhörn=)
Ha det underbart alla!!
# Imorgon är en annan dag.....det uppskattar jag!! #
ovissheten sliter
Söndag...och imorgon börjar ny vecka!
Min sista på nuvarande jobbet!
Sen har jag inte en aning om vad jag ska göra!!
Alltså en vecka och jag lever i ovisshet....ingen drömsituation kan jag lova.
Gruvar mig för att än en gång kastas in i något nytt.
Det är inte bra för mitt mående när jag redan mår dåligt.
Sen tror jag säkert att jag kommer att trivas där jag hamnar....
jag funkar liksom så.
Och alla tankar och funderingar är inte bra heller....
skulle vara så mycket bättre om jag visste lite före.
Idag är en sån dag med megavärk....
såna dagar är inte bra för varken kropp...eller knopp:(
Funderingarna blir bara fler och värre när jag inte är i form...kanske inte så konstigt?!
Men det jag tänker om den här dagen är att jag ska göra det bästa av den...
hitta de bästa förutsättningarna för att klara sista veckan på jobbet!
Jag tänker dra mig ut på en promenad och se hur kroppen svarar på det.
Senare blir det vattengympa.
Då kan jag känna att jag gjort det jag kan....
jag ska nog rida ut den här formsvackan också!!
♥ ♥ kramiz på er ♥ ♥
Min sista på nuvarande jobbet!
Sen har jag inte en aning om vad jag ska göra!!
Alltså en vecka och jag lever i ovisshet....ingen drömsituation kan jag lova.
Gruvar mig för att än en gång kastas in i något nytt.
Det är inte bra för mitt mående när jag redan mår dåligt.
Sen tror jag säkert att jag kommer att trivas där jag hamnar....
jag funkar liksom så.
Och alla tankar och funderingar är inte bra heller....
skulle vara så mycket bättre om jag visste lite före.
Idag är en sån dag med megavärk....
såna dagar är inte bra för varken kropp...eller knopp:(
Funderingarna blir bara fler och värre när jag inte är i form...kanske inte så konstigt?!
Men det jag tänker om den här dagen är att jag ska göra det bästa av den...
hitta de bästa förutsättningarna för att klara sista veckan på jobbet!
Jag tänker dra mig ut på en promenad och se hur kroppen svarar på det.
Senare blir det vattengympa.
Då kan jag känna att jag gjort det jag kan....
jag ska nog rida ut den här formsvackan också!!
♥ ♥ kramiz på er ♥ ♥
tack vädergudarna
Jag är så himla nöjd o lycklig!!
Fredag imorgon och jag har FYRA arbetsdagar bakom mig!!
Varje dag som går och som jag tillbringar på jobbet är bara såå upplyftande för humöret!
Den här veckan hyllar jag faktiskt vädret!!
Jo visst...lite väl kallt i måndags kanske,
men jag har ju tidigare många gånger klagat på det där pendlandet i temperaturen...
några plus -> massor med minus -> några minus -> plus.....osv..osv
Det här är bra mycket bättre!!
Tror helt klart att det har en stor del i att jag är på väg att klara en hel
arbetsvecka (peppar..peppar..ska klara fredagen oxå).
Jag var galet trött redan efter måndagen...och ännu tröttare efter tisdagen.
Igår mådde jag inte alls bra på eftermiddagen...men väl hemma valde jag på att däcka i soffan/sängen,
eller ta kidsen och åka till badhuset och mysa.
Badhuset vann!!
Bubbelpoolen kändes väääldigt lockande;)
Och tanken på att äta mat där, och alltså slippa matlagningen var ännu mer lockande=)
Så det blev en riktigt lyckad kväll...och väl hemma hade krafter både avverkats...och fyllts på!!
Det viktigaste som finns är att fylla på positiv energi, genom att göra roliga saker!!
Och imorgon ska jag och darlingen försöka få till ett biobesök...
in med mer positiv energi bara - kan inte bli fullt=)
Sen stundar en helg med helt blankt i agendan *njuter av bara tanken på den*
Fredag imorgon och jag har FYRA arbetsdagar bakom mig!!
Varje dag som går och som jag tillbringar på jobbet är bara såå upplyftande för humöret!
Den här veckan hyllar jag faktiskt vädret!!
Jo visst...lite väl kallt i måndags kanske,
men jag har ju tidigare många gånger klagat på det där pendlandet i temperaturen...
några plus -> massor med minus -> några minus -> plus.....osv..osv
Det här är bra mycket bättre!!
Tror helt klart att det har en stor del i att jag är på väg att klara en hel
arbetsvecka (peppar..peppar..ska klara fredagen oxå).
Jag var galet trött redan efter måndagen...och ännu tröttare efter tisdagen.
Igår mådde jag inte alls bra på eftermiddagen...men väl hemma valde jag på att däcka i soffan/sängen,
eller ta kidsen och åka till badhuset och mysa.
Badhuset vann!!
Bubbelpoolen kändes väääldigt lockande;)
Och tanken på att äta mat där, och alltså slippa matlagningen var ännu mer lockande=)
Så det blev en riktigt lyckad kväll...och väl hemma hade krafter både avverkats...och fyllts på!!
Det viktigaste som finns är att fylla på positiv energi, genom att göra roliga saker!!
Och imorgon ska jag och darlingen försöka få till ett biobesök...
in med mer positiv energi bara - kan inte bli fullt=)
Sen stundar en helg med helt blankt i agendan *njuter av bara tanken på den*
golvad....igen
Igår startade veckan sin marsch mot fredag....
Jag tyckte jag hade en bra dag på jobbet......
väldigt ont i främst armar och ben, men det funkade.
Vi hade utedag, så det bar iväg ut för grillning och promenad....riktigt trevligt!
När arbetsdagen var slut var jag i det tillstånd jag så ofta befinner mig
- så trött men väldigt nöjd;)
Jag däckade totalt här hemma, men tyckte ändå att jag mådde hyfsat.
Men oj så jag får igen det idag....tvärnit!
Och liksom för att riktigt se till att jag inte kan ens försöka mig på jobbet har Mr Fibro återigen gett mig den onda nacken som i sin tur leder till det onda huvudet.....tack å bock:(
Det är det här jag är så less på...att redan i början av veckan
- efter en jobbdag, vara så slut så jag inte kan jobba mer.
Jag skulle vara trött o slut efter en dag med halvtidsjobb också...
det vet jag av erfarenhet...
men det funkar på ett helt annat sätt.
Då hinner jag inte ta lika slut...
och sen hinner jag återhämta mig mer tills det är dax för nästa dag.
Och vaknar jag och mår skrutt en dag men vet att jag är hemma igen om fyra timmar,
så kan jag fixa de timmarna
- men som nu när jag vet att jag har en hel lång dag framför mig är det bara att glömma jobbet.
Snälla nån....varför kan jag inte få jobba det jag klarar varje dag och känna mig lyckad??
istället för som nu jobba bort i tok för långa dagar, som tar knäcken på mig,
och får mig att ligga här som den lilla misslyckade människa som jag känner mig.
I slutänden blir det ungefär lika mycket arbetad tid på en vecka i alla fall....
Usch å fy...nu blev det ett inlägg med bara tjat....jag har säkert skrivit samma saker förr
Men det här är mitt liv - det enda jag har tyvärr.
Och nog känner jag att jag skulle vilja få ut något mer av det medan det varar än att bara trassla med jobb som inte fungerar!
Men jag tar någon återhämtardag igen....så är jag snart på banan igen;)
Jag tyckte jag hade en bra dag på jobbet......
väldigt ont i främst armar och ben, men det funkade.
Vi hade utedag, så det bar iväg ut för grillning och promenad....riktigt trevligt!
När arbetsdagen var slut var jag i det tillstånd jag så ofta befinner mig
- så trött men väldigt nöjd;)
Jag däckade totalt här hemma, men tyckte ändå att jag mådde hyfsat.
Men oj så jag får igen det idag....tvärnit!
Och liksom för att riktigt se till att jag inte kan ens försöka mig på jobbet har Mr Fibro återigen gett mig den onda nacken som i sin tur leder till det onda huvudet.....tack å bock:(
Det är det här jag är så less på...att redan i början av veckan
- efter en jobbdag, vara så slut så jag inte kan jobba mer.
Jag skulle vara trött o slut efter en dag med halvtidsjobb också...
det vet jag av erfarenhet...
men det funkar på ett helt annat sätt.
Då hinner jag inte ta lika slut...
och sen hinner jag återhämta mig mer tills det är dax för nästa dag.
Och vaknar jag och mår skrutt en dag men vet att jag är hemma igen om fyra timmar,
så kan jag fixa de timmarna
- men som nu när jag vet att jag har en hel lång dag framför mig är det bara att glömma jobbet.
Snälla nån....varför kan jag inte få jobba det jag klarar varje dag och känna mig lyckad??
istället för som nu jobba bort i tok för långa dagar, som tar knäcken på mig,
och får mig att ligga här som den lilla misslyckade människa som jag känner mig.
I slutänden blir det ungefär lika mycket arbetad tid på en vecka i alla fall....
Usch å fy...nu blev det ett inlägg med bara tjat....jag har säkert skrivit samma saker förr
Men det här är mitt liv - det enda jag har tyvärr.
Och nog känner jag att jag skulle vilja få ut något mer av det medan det varar än att bara trassla med jobb som inte fungerar!
Men jag tar någon återhämtardag igen....så är jag snart på banan igen;)
i dag är en ny dag
Tack o lov känns det bättre idag än igår.
Bättre...men inte bra.
Men jag drog iväg till jobbet för möte i morse....
fortfarande huvudvärk och fruktansvärt slut i kroppen, men jag tänkte: går det så går det!
Och visst funkade mötet....men det är ju inte direkt den bästa medicinen mot skallevärk att sitta på möte o mest prata trassel :-s
Men när det var slutpratat tog jag och gasade hem till Forsbacka igen....
Det behövdes återhämtning för kropp o själ efter gårdagen!
Efter nån timme med vila i sängen har jag nu tagit en rätt rejäl promenad....
Å va skönt det var!!
Solen skiner..himlen är blå - vad det är skönt att leva då! =)
Rena ljusterapin ute;)
Och underbart att byta lite syre i både huvudet och i alla muskler
som igår jobbade så för att klara dagen.
Nu ska jag snart ta mig lite lunch i min ensamhet....
sen sjunker jag ner i ett härligt bad.
Snart börjar ungarna droppa in här när skoldagarna tar slut...
då är jag förhoppningsvis redo att klara utmaningen att vara en
någorlunda trevlig mamma att ha att göra med ♥
Bättre...men inte bra.
Men jag drog iväg till jobbet för möte i morse....
fortfarande huvudvärk och fruktansvärt slut i kroppen, men jag tänkte: går det så går det!
Och visst funkade mötet....men det är ju inte direkt den bästa medicinen mot skallevärk att sitta på möte o mest prata trassel :-s
Men när det var slutpratat tog jag och gasade hem till Forsbacka igen....
Det behövdes återhämtning för kropp o själ efter gårdagen!
Efter nån timme med vila i sängen har jag nu tagit en rätt rejäl promenad....
Å va skönt det var!!
Solen skiner..himlen är blå - vad det är skönt att leva då! =)
Rena ljusterapin ute;)
Och underbart att byta lite syre i både huvudet och i alla muskler
som igår jobbade så för att klara dagen.
Nu ska jag snart ta mig lite lunch i min ensamhet....
sen sjunker jag ner i ett härligt bad.
Snart börjar ungarna droppa in här när skoldagarna tar slut...
då är jag förhoppningsvis redo att klara utmaningen att vara en
någorlunda trevlig mamma att ha att göra med ♥
ingen tackar mig.....
Jag tänker ofta att det skulle vara bra om någon talade om för mig hur jag ska göra...det gäller i många situationen.
Men nästan alltid är allt trassel inblandat i de funderingarna.
Nu är det detta att jag sitter och plastar in böcker om dagarna.Cirkus fem timmar ska jag pyssla med det.
Vet inte om någon verkligen tror att det är en bra sysselsättning för mig...men göras ska det i alla fall.
Jag har inget krav att jag ska göra visst många böcker...jag får visst ta pauser - och det gör jag.
Men jag funkar som så att har jag ett jobb som ska göras, så gör jag det!
Även om jag själv vet att det inte är bra...att det kommer surt efter.
Jag har väldigt svårt att säga - nej, det där klarar inte jag!
Är alltid så himla rädd att bli tagen som den som bara vill slippa jobba.......
Bokplastande för med sig en värk i ryggen jag inte känner till, plus att den vanliga värken i kroppen också blir värre.....armar o nacke -aj,aj,aj.
I natt har jag legat på spikmattan största delen av natten för att ryggen skulle slappna av,
Igår natt vaknade jag varje gång jag skulle vända mig och det inte gick.
Efter två o en halv timmes arbetsträning på förmiddagen idag, satt jag igen och plastade dessa j**la böcker.
Tänker på hållningen och arbetsställningen...slappnar av, ändrar ställning....men ingenting känns bra.
Så idag gjorde jag vad jag funderat på ett tag....
Jag sjukanmälde mig och åkte hem!
Känns som jag måste markera att det inte fungerar...
Ingen kommer någonsin att tacka mig för att jag sitter där och lider, o sen åker hem och lägger mig.
Men det är just här jag skulle vilja att nån sa till mig : - gör si! - gör så!
Har inte en aning om mitt upplägg är det rätta.
Men nu testar jag det här...
Jag har jobbat klart för i år!
Blir hemma imorgon och torsdag också.....
Nästa vecka har jag semester....ska bli underbart!
Men jag ska försöka göra även de här dagarna till myspysdagar...det är ju ändå jullov!
Men nästan alltid är allt trassel inblandat i de funderingarna.
Nu är det detta att jag sitter och plastar in böcker om dagarna.Cirkus fem timmar ska jag pyssla med det.
Vet inte om någon verkligen tror att det är en bra sysselsättning för mig...men göras ska det i alla fall.
Jag har inget krav att jag ska göra visst många böcker...jag får visst ta pauser - och det gör jag.
Men jag funkar som så att har jag ett jobb som ska göras, så gör jag det!
Även om jag själv vet att det inte är bra...att det kommer surt efter.
Jag har väldigt svårt att säga - nej, det där klarar inte jag!
Är alltid så himla rädd att bli tagen som den som bara vill slippa jobba.......
Bokplastande för med sig en värk i ryggen jag inte känner till, plus att den vanliga värken i kroppen också blir värre.....armar o nacke -aj,aj,aj.
I natt har jag legat på spikmattan största delen av natten för att ryggen skulle slappna av,
Igår natt vaknade jag varje gång jag skulle vända mig och det inte gick.
Efter två o en halv timmes arbetsträning på förmiddagen idag, satt jag igen och plastade dessa j**la böcker.
Tänker på hållningen och arbetsställningen...slappnar av, ändrar ställning....men ingenting känns bra.
Så idag gjorde jag vad jag funderat på ett tag....
Jag sjukanmälde mig och åkte hem!
Känns som jag måste markera att det inte fungerar...
Ingen kommer någonsin att tacka mig för att jag sitter där och lider, o sen åker hem och lägger mig.
Men det är just här jag skulle vilja att nån sa till mig : - gör si! - gör så!
Har inte en aning om mitt upplägg är det rätta.
Men nu testar jag det här...
Jag har jobbat klart för i år!
Blir hemma imorgon och torsdag också.....
Nästa vecka har jag semester....ska bli underbart!
Men jag ska försöka göra även de här dagarna till myspysdagar...det är ju ändå jullov!
var det så här det skulle bli??
Halv sju imorse knallade jag iväg till bussen...
ack,ack - inge vidare med att behöva stressa iväg tidigt med en kropp som tar sååå lång tid på sig att vakna.
Annars är själva bussåkandet inte så illa...tycker det är rätt avslappnat att sitta där o lite i halvdvala titta ut genom fönstret;)
Idag har jag börjat arbetsträna så som det egentligen ska gå till, bara någon timme...i alla fall på platsen där jag är.
Det som felar en hel del är att för mig är det likt sjutton heltid....
jag ska resterande tid vara i ett rum på en annan avdelning och sitta där och plasta in böcker från bibliotekscentralen( eller vad det nu heter) i FEM TIMMAR!!!
Kan väl tyvärr bara konstatera att det inte är någon
bra sysselsättning för min onda kropp:(
Det har blivit många pauser och bensträckare...men ändå är jag rätt körd nu.
Tack o lov är personalen även på den avdelningen väldigt välkomnande o trevliga.
Uppmanar mig till att komma ut till dem om jag känner mig ensam, o kommer in o pratar lite där jag sitter o plastar o plastar o plastar.....
Men hur trevliga de än är så är det ytterligare ett ställe att vara på....
det börjar bli lite väl mycket nytt nu!
Efter jobbet kom Patrik o hämtade mig i lånad bil, så vi kunde få lite handlat.
Tycker det är mysigt att gå på köpis så här före jul...
träffar så många trevliga människor, så det blir mycket pratstopp:)
Patrik skötte handlingen, medan jag flanerade runt och pratade strunt...perfekt uppdelning om ni frågar mig:)
Nu får det lov att vara kväller snart....bussen går i samma tid imorgon:)
ack,ack - inge vidare med att behöva stressa iväg tidigt med en kropp som tar sååå lång tid på sig att vakna.
Annars är själva bussåkandet inte så illa...tycker det är rätt avslappnat att sitta där o lite i halvdvala titta ut genom fönstret;)
Idag har jag börjat arbetsträna så som det egentligen ska gå till, bara någon timme...i alla fall på platsen där jag är.
Det som felar en hel del är att för mig är det likt sjutton heltid....
jag ska resterande tid vara i ett rum på en annan avdelning och sitta där och plasta in böcker från bibliotekscentralen( eller vad det nu heter) i FEM TIMMAR!!!
Kan väl tyvärr bara konstatera att det inte är någon
bra sysselsättning för min onda kropp:(
Det har blivit många pauser och bensträckare...men ändå är jag rätt körd nu.
Tack o lov är personalen även på den avdelningen väldigt välkomnande o trevliga.
Uppmanar mig till att komma ut till dem om jag känner mig ensam, o kommer in o pratar lite där jag sitter o plastar o plastar o plastar.....
Men hur trevliga de än är så är det ytterligare ett ställe att vara på....
det börjar bli lite väl mycket nytt nu!
Efter jobbet kom Patrik o hämtade mig i lånad bil, så vi kunde få lite handlat.
Tycker det är mysigt att gå på köpis så här före jul...
träffar så många trevliga människor, så det blir mycket pratstopp:)
Patrik skötte handlingen, medan jag flanerade runt och pratade strunt...perfekt uppdelning om ni frågar mig:)
Nu får det lov att vara kväller snart....bussen går i samma tid imorgon:)
spark i magen.....
En rätt dryg morgon idag...men jag hann ta ett hett bad innan jobbet, så jag tog mig iväg.
Sen är det ju så att när jag vet att jag bara ska jobba nån timme så går det fast jag inte mår nåt vidare.
Jag jobbade två timmar idag...allt kändes bra efter mötet igår.
Sen när jag kom hem lunchade jag med Patrik som är ledig.
Sen passade vi på att åka till köpis och handla lite klappar, och ta en fika på Madame;)
Väl hemma satte jag på en julskiva och började slå in lite paket...myyys!
Patrik konstaterade att det var kul att jag verkade må något bättre nu när jag jobbar korta dagar...och jag kunde inte annat än hålla med honom....
det är sån stor skillnad på livskvaliten direkt!
Jag är galet trött och har ont...visst - men jag klarar vardagen...jag klarar mitt liv!
Bara ett litet kort ögonblick efter detta konstaterande ringer han från kommunen och talar om att inget av det vi pratade om på mötet igår skulle bli något av:(
AJ! Kändes som en spark i magen....
Det var den livskvaliten det!
Så imorgon är det heltid som gäller....
men nu är det ju så att de på arbetsstället har sagt att de inte kan ta emot mig om det inte kan gå rätt till.
Men enligt honom skulle jag i alla fall få vara där den här veckan.
Jag får väl höra när jag kommer imorgon....
Men nu är snart gränsen nådd för vad jag orkar med.
Orkar inte med bakslag efter bakslag:(
Vad händer när jag ger upp???
ja, jag vet då inte hur det ska sluta.....
Snart en vecka gjord på nya jobbet=)
Men det har inte blivit den start som de på platsen har önskat.....
Allt för att de inte är överens med kommunen..eller snarare min handledare (jag kallar honom "Han" här) i den där gruppen jag nu tillhör.
De säger ju att man aldrig arbetsprövar på heltid....och han säger att jag ska jobba heltid!
Han sa att jag kunde Arbetspröva på arbetsplatsen men sen jobba de resterande timmarna någon annanstans...som på Lergöken!
Stopp o belägg säger alla andra inblandade!
En människa klarar inte hur mycket strul som helst...och jag är på gränsen för vad som är nog nu=(
De på arbetsplatsen får allt att låta så himla vettigt, och deras sätt känns som det kan öka chanserna att komma tillbaka till arbetslivet!
Men eftersom de tycker så olika har den här veckan blivit lite si så där...
I början på veckan hade jag korta dagar, men sen protesterade han igen...så då har jag varit något längre dagar...men blir så galet slut och får skallevärk - allt nytt tar ju extra på krafterna...
även en "vanlig" fullt frisk människa blir ju trött av att starta på nytt jobb, bland nya människor o nya arbetsuppgifter!!
Så riktigt heltid har det inte blivit....
Nästa vecka väntar ett möte med alla på arbetsplatsen, jag, han och facket....facket är också helt på samma linje som de på arbetsplatsen.
Det hela är rätt ovisst just nu....
om han inte går med på att jag arbetsprövar som man ska...alltså börjar i liten skala och trappar försiktigt upp,
så måste de tog tyvärr säga tack och hej!
Ingen arbetsprövning om det inte ska gå rätt till, tycker de!
De ser ju liksom hur det kommer att se ut : jag jobbar heltid..är där några dagar...blir hemma några dagar - precis som det hittills sett ut alltså!
Och då menar de på att det inte finns nån anledning....
Och han säger att - då vet vi i alla fall att det inte funkar!
Än en gång får jag då känslan att det här bara är en åtgärd från kommunen för att efter att halvåret gått kunna säga att vi gjort allt!
Det skulle vara väldigt trist om jag måste avbryta den här placeringen....
känns som jag absolut ska komma att trivas där!
Ett kanongäng jag har att göra med om dagarna ska jag säga=)
Inge svårt att bli accepterad som ny av de människorna inte!
Och personalen verkar också toppen.
Igår klädde jag och brukarna julgranen...det gick toppen!
Idag har vi haft städdag och sen torsdagsfika=)
Många härliga skratt tillsammans blir det.....underbar humor har de då :-D
Så nu håller jag tummarna att det ordnar sig med tiderna....
jag vill vara kvar här nu...när jag väl fått ett ställe att vara på, som verkar toppen!
Men det har inte blivit den start som de på platsen har önskat.....
Allt för att de inte är överens med kommunen..eller snarare min handledare (jag kallar honom "Han" här) i den där gruppen jag nu tillhör.
De säger ju att man aldrig arbetsprövar på heltid....och han säger att jag ska jobba heltid!
Han sa att jag kunde Arbetspröva på arbetsplatsen men sen jobba de resterande timmarna någon annanstans...som på Lergöken!
Stopp o belägg säger alla andra inblandade!
En människa klarar inte hur mycket strul som helst...och jag är på gränsen för vad som är nog nu=(
De på arbetsplatsen får allt att låta så himla vettigt, och deras sätt känns som det kan öka chanserna att komma tillbaka till arbetslivet!
Men eftersom de tycker så olika har den här veckan blivit lite si så där...
I början på veckan hade jag korta dagar, men sen protesterade han igen...så då har jag varit något längre dagar...men blir så galet slut och får skallevärk - allt nytt tar ju extra på krafterna...
även en "vanlig" fullt frisk människa blir ju trött av att starta på nytt jobb, bland nya människor o nya arbetsuppgifter!!
Så riktigt heltid har det inte blivit....
Nästa vecka väntar ett möte med alla på arbetsplatsen, jag, han och facket....facket är också helt på samma linje som de på arbetsplatsen.
Det hela är rätt ovisst just nu....
om han inte går med på att jag arbetsprövar som man ska...alltså börjar i liten skala och trappar försiktigt upp,
så måste de tog tyvärr säga tack och hej!
Ingen arbetsprövning om det inte ska gå rätt till, tycker de!
De ser ju liksom hur det kommer att se ut : jag jobbar heltid..är där några dagar...blir hemma några dagar - precis som det hittills sett ut alltså!
Och då menar de på att det inte finns nån anledning....
Och han säger att - då vet vi i alla fall att det inte funkar!
Än en gång får jag då känslan att det här bara är en åtgärd från kommunen för att efter att halvåret gått kunna säga att vi gjort allt!
Det skulle vara väldigt trist om jag måste avbryta den här placeringen....
känns som jag absolut ska komma att trivas där!
Ett kanongäng jag har att göra med om dagarna ska jag säga=)
Inge svårt att bli accepterad som ny av de människorna inte!
Och personalen verkar också toppen.
Igår klädde jag och brukarna julgranen...det gick toppen!
Idag har vi haft städdag och sen torsdagsfika=)
Många härliga skratt tillsammans blir det.....underbar humor har de då :-D
Så nu håller jag tummarna att det ordnar sig med tiderna....
jag vill vara kvar här nu...när jag väl fått ett ställe att vara på, som verkar toppen!
äntligen händer det grejer!!
Har idag varit på möte på min nya arbetsplats....alternativgruppen på Brynäs,dagverksamhet för vuxna med funktionshinder.
Med på mötet var två tjejer som blir mina handledare, han som är min handledare i gruppen jag tillhör från kommunen och jag.
Syftet med mötet var att vi skulle få ihop en plan för arbetsprövningen, mål och delmål.
Men det blev inte riktigt något klart.
De ville inte riktigt gå med på hur det skulle gå till.
Jag ska ju jobba heltid....vilket jag själv hela tiden tyckt är sjukt, eftersom det är just det som inte funkar!
Och se...just så tyckte de oxå!
De hade aldrig varit med på att någon som arbetsprövat har jobbat heltid från början....det ska börjas i liten skala...och sakta trappas upp.
Tänk, precis som rehabplanen från smärtteamet i Sandviken en gång såg ut,
innan försäkringskassan satte den stora käppen i hjulet.
Det kändes väldigt skönt att höra andra säga det jag hela tiden tänkt och tyckt!
Och när de frågade när jag skulle börja skyndade jag mig att säga
- så snabbt som möjligt!
Jag hade förklarat hur jag mått av den här ovissheten och väntan på att något ska hända.
- Ja säger "kommunkillen"...eftersom du väntat länge och vill komma igång,
tycker jag att vi ska komma igång före jul!!
Före jul kändes inte som ett löfte om att snabbt få börja...när jag nu lärt mig hur segt allt går på kommunen.
Han skulle kolla upp om det där med arbetstiden kan lösas på något vis.
- Jag kollar upp det under nästa vecka, sa han - och då kände jag - Jaha...en vecka till!
Men då bestämmer en av tjejerna snabbt
- Du kommer hit på måndag på lite introduktion!
samtidigt säger hon till "kommunkillen"
- och du kollar upp det där på måndag och hör av dig då!
Yes! Det där var människor som fattade att jag ville komma igång....
och som säkert visste att kommunens kvarnar maler långsamt!
Så nu hoppas jag på det här.
Känner mig vid gott mod;)
Med på mötet var två tjejer som blir mina handledare, han som är min handledare i gruppen jag tillhör från kommunen och jag.
Syftet med mötet var att vi skulle få ihop en plan för arbetsprövningen, mål och delmål.
Men det blev inte riktigt något klart.
De ville inte riktigt gå med på hur det skulle gå till.
Jag ska ju jobba heltid....vilket jag själv hela tiden tyckt är sjukt, eftersom det är just det som inte funkar!
Och se...just så tyckte de oxå!
De hade aldrig varit med på att någon som arbetsprövat har jobbat heltid från början....det ska börjas i liten skala...och sakta trappas upp.
Tänk, precis som rehabplanen från smärtteamet i Sandviken en gång såg ut,
innan försäkringskassan satte den stora käppen i hjulet.
Det kändes väldigt skönt att höra andra säga det jag hela tiden tänkt och tyckt!
Och när de frågade när jag skulle börja skyndade jag mig att säga
- så snabbt som möjligt!
Jag hade förklarat hur jag mått av den här ovissheten och väntan på att något ska hända.
- Ja säger "kommunkillen"...eftersom du väntat länge och vill komma igång,
tycker jag att vi ska komma igång före jul!!
Före jul kändes inte som ett löfte om att snabbt få börja...när jag nu lärt mig hur segt allt går på kommunen.
Han skulle kolla upp om det där med arbetstiden kan lösas på något vis.
- Jag kollar upp det under nästa vecka, sa han - och då kände jag - Jaha...en vecka till!
Men då bestämmer en av tjejerna snabbt
- Du kommer hit på måndag på lite introduktion!
samtidigt säger hon till "kommunkillen"
- och du kollar upp det där på måndag och hör av dig då!
Yes! Det där var människor som fattade att jag ville komma igång....
och som säkert visste att kommunens kvarnar maler långsamt!
Så nu hoppas jag på det här.
Känner mig vid gott mod;)
somliga straffas direkt....
Viken j**la skitvecka!!
Tack o lov att den är slut!
Jag inledde veckan med jobb.
det var "planeringsdag" på jobbet i måndags....motiverat att vara med när jag inte ska vara kvar?! NOT!
Men det blev en rätt bra dag ändock....men oj så det kan ta på kroppen att bara sitta o titta/lyssna på någon!
Så helt väck redan efter måndagen...bra jobbat Kia=(
Sen blev jag hemma tisdag...och trodde det skulle räcka med återhämtning den dagen så jag sa att jag nog skulle vara på plats på onsdagen....
men aj,aj så fel jag hade!
Det gick bara åt fel håll.....vet inte om en liten halkvurpa på tisdagens prommis ställde till det, eller om det bara var så ändå!
Men det blev till att vara hemma även onsdag och torsdag.
Onsdagen var jag galet slut i både kropp o själ....
t.o.m mitt älskade bad i varmvattenbassängen var kämpigt.
Rygg och nacke levde ett eget liv...eller var snarare halvdöda!
Så onsdagen tillbringades mest liggandes...och det är inte heller lyckat för kroppen - men vad ska man göra när benen knappt bär? =O
När torsdagen började lika kände jag att nån ändring måste till....
jag bestämde att hålla igång kroppen betydligt mer än dagen innan!
Så en stund till sängs varvades med en stund uppe i farten.....det finns ju en del att plocka med : tvätt och blommor tex.
Samtidigt som jag är nöjd med att få lite uträttad blir jag nere av att inte fixa knappt nåt!
Men en dag är lång, så trots att mitt tempo är i typ ultrarapid hinns en del med.....
T.o.m dammsugaren åkte fram en sväng!!
Dumma människa måste jag säga till mig själv!!!
Redan på eftermiddagen känner jag att en riktig rejäl skallevärk är på G....på grund av den onda nacken!
Sen är kvällen och natten helt fruktansvärd....
det är så otäckt när jag blir så....gör så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Jag låg med spikmatta under huvudet och på huvudet + vetekudden i nacken.
Å allt bara för att jag för en gångs skull faktiskt gjort lite praktiskt här hemma!
Så det blev inte många timmars sömn i natt....men nånstans vid halv tre tiden var jag upp o tog värktabletter- vilket jag i stort sett aldrig gör längre bara för att de väldigt sällan hjälper- och då var hela skallen på väg att flyga i bitar.....
men efter det, tack o lov, släppte det värsta och jag slumrade lite.
Sen när klockan efter ca tre timmar ringde kändes det bra mycket bättre.
Så jag avslutade veckan lika som jag började den...med en dag på jobbet!
Kan väl inte säga att jag varit riktigt med i matchen....
blir så flummig i huvudet efter en sån här pärs!
Och en väldig huvudvärk dröjer sig kvar....men går absolut inte att jämföra med gårdagens o nattens!
På eftermiddagen var jag in på möte med min handledare på kommunen....
det är nytt jobb på G nu! <äntligen >
Men jisses sån tid det tar....
i måndags fick jag veta att den dagverksamhet för funktionshindrade som är tänkt som min nya arbetsplats hade sagt att de kan ta en arbetsprövning.
Men då skulle min handledare o jag först träffas o skriva en beställning på arbetsprovet, som ska skickas till arbetsplatsen.
Så idag träffades vi....
Nästa steg nu är att när de fått detta papper ska vi träffas alla tre : jag och handledaren från kommunen och handledaren på arbetsplatsen (många handledare blir det....)
och det mötet blir troligtvis nästa fredag.( alltså passerar en vecka till...)
sen ska det nog vara dax att köra igång....hoppas jag!
Tror inte de som sitter där på kommunen tycker att det här tar tid....men för mig som bara går och väntar är det urjobbigt när dagarna..och veckorna bara passerar!
Nu har snart en månad gått...av det halvår jag ska få arbetspröva.....
Och än har den här åtgärden för min del bara betytt att jag mår ännu sämre...mycket sämre!
Men nu är det fredagsmys som gäller;)
Jag tar mitt onda huvud och kryper upp i soffhörnet .....hm bara middagen är fixad, äten och undanplockad vill säga ...
Det är nog dax att fixa den snart....ingen idé att gruva mig längre!
Imorgon väntar en måbradag med ett gäng tjejer....
det blir lite behandlingar och bara vara.
Det är några toppentjejer på jobbet som fixar.....ska bli härligt!
Så...mina vänner - ha en riktigt härlig fredagkväll , vad ni än har för er ♥
Tack o lov att den är slut!
Jag inledde veckan med jobb.
det var "planeringsdag" på jobbet i måndags....motiverat att vara med när jag inte ska vara kvar?! NOT!
Men det blev en rätt bra dag ändock....men oj så det kan ta på kroppen att bara sitta o titta/lyssna på någon!
Så helt väck redan efter måndagen...bra jobbat Kia=(
Sen blev jag hemma tisdag...och trodde det skulle räcka med återhämtning den dagen så jag sa att jag nog skulle vara på plats på onsdagen....
men aj,aj så fel jag hade!
Det gick bara åt fel håll.....vet inte om en liten halkvurpa på tisdagens prommis ställde till det, eller om det bara var så ändå!
Men det blev till att vara hemma även onsdag och torsdag.
Onsdagen var jag galet slut i både kropp o själ....
t.o.m mitt älskade bad i varmvattenbassängen var kämpigt.
Rygg och nacke levde ett eget liv...eller var snarare halvdöda!
Så onsdagen tillbringades mest liggandes...och det är inte heller lyckat för kroppen - men vad ska man göra när benen knappt bär? =O
När torsdagen började lika kände jag att nån ändring måste till....
jag bestämde att hålla igång kroppen betydligt mer än dagen innan!
Så en stund till sängs varvades med en stund uppe i farten.....det finns ju en del att plocka med : tvätt och blommor tex.
Samtidigt som jag är nöjd med att få lite uträttad blir jag nere av att inte fixa knappt nåt!
Men en dag är lång, så trots att mitt tempo är i typ ultrarapid hinns en del med.....
T.o.m dammsugaren åkte fram en sväng!!
Dumma människa måste jag säga till mig själv!!!
Redan på eftermiddagen känner jag att en riktig rejäl skallevärk är på G....på grund av den onda nacken!
Sen är kvällen och natten helt fruktansvärd....
det är så otäckt när jag blir så....gör så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Jag låg med spikmatta under huvudet och på huvudet + vetekudden i nacken.
Å allt bara för att jag för en gångs skull faktiskt gjort lite praktiskt här hemma!
Så det blev inte många timmars sömn i natt....men nånstans vid halv tre tiden var jag upp o tog värktabletter- vilket jag i stort sett aldrig gör längre bara för att de väldigt sällan hjälper- och då var hela skallen på väg att flyga i bitar.....
men efter det, tack o lov, släppte det värsta och jag slumrade lite.
Sen när klockan efter ca tre timmar ringde kändes det bra mycket bättre.
Så jag avslutade veckan lika som jag började den...med en dag på jobbet!
Kan väl inte säga att jag varit riktigt med i matchen....
blir så flummig i huvudet efter en sån här pärs!
Och en väldig huvudvärk dröjer sig kvar....men går absolut inte att jämföra med gårdagens o nattens!
På eftermiddagen var jag in på möte med min handledare på kommunen....
det är nytt jobb på G nu! <äntligen >
Men jisses sån tid det tar....
i måndags fick jag veta att den dagverksamhet för funktionshindrade som är tänkt som min nya arbetsplats hade sagt att de kan ta en arbetsprövning.
Men då skulle min handledare o jag först träffas o skriva en beställning på arbetsprovet, som ska skickas till arbetsplatsen.
Så idag träffades vi....
Nästa steg nu är att när de fått detta papper ska vi träffas alla tre : jag och handledaren från kommunen och handledaren på arbetsplatsen (många handledare blir det....)
och det mötet blir troligtvis nästa fredag.( alltså passerar en vecka till...)
sen ska det nog vara dax att köra igång....hoppas jag!
Tror inte de som sitter där på kommunen tycker att det här tar tid....men för mig som bara går och väntar är det urjobbigt när dagarna..och veckorna bara passerar!
Nu har snart en månad gått...av det halvår jag ska få arbetspröva.....
Och än har den här åtgärden för min del bara betytt att jag mår ännu sämre...mycket sämre!
Men nu är det fredagsmys som gäller;)
Jag tar mitt onda huvud och kryper upp i soffhörnet .....hm bara middagen är fixad, äten och undanplockad vill säga ...
Det är nog dax att fixa den snart....ingen idé att gruva mig längre!
Imorgon väntar en måbradag med ett gäng tjejer....
det blir lite behandlingar och bara vara.
Det är några toppentjejer på jobbet som fixar.....ska bli härligt!
Så...mina vänner - ha en riktigt härlig fredagkväll , vad ni än har för er ♥
viljan räcker inte
Torsdag idag.....
Jag tyckte måndag -tisdag att jag mådde rätt hyfsat...i alla fall i skallen.
Det är så svårt att förklara det här...men trots värk i istort sett hela kroppen tyckte jag att jag kände mig bättre än jag vanligtvis gör.
Jag tänkte tankar som att det kanske ändå är att jag "går utöver" som gör att det känns så här....att slippa allt ansvar kanske gör mig gott.. men samtidigt tyckte jag förra veckan att jag bara mådde sämre p.g.a attt jag går utöver..
Ja ni hör ju - flum,flum.
Att snön kom i tisdags tror jag gjorde sitt till också....en riktig humörhöjare ju!
Men samtidigt ligger den ju kvar...och igår var det en riktigt jobbig dag, humörmässigt=(
Idag är allt bara platt fall!!
Så svårt att ta mig upp imorse...o sen gick det i ultrarapid här med värsta rustningen på....
Jag plockar fram matlådan ur kylen, men samtidigt kommer jag till insikt med att det här funkar inte...jag ställer tillbaka matlådan och går på toaletten...
men får för mig att va f*n ....jag skulle ju klara en hel vecka den här veckan (kändes ju så bra häromdagen).
Går och plockar fram matlådan och stapplar iväg till jobbet!
Jag har under de här åren tänkt på olika sätt...förr kunde jag ha sådanahär mornar när det inte funkade ,men ändå gick jag till jobbet, vilket oftast ledde till att jag efter halva dan var tvungen att "ge upp" och gå hem, och då har jag ju "satt kollegorna på pottan"....det är inte lätt att få en vikarie en eftermiddag!
Så på senare tid har jag lärt mig att när det känns så är det bästa för alla att stanna hemma direkt från morgonen.
Men imorse tänkte jag alltså inte så....mest för att jag nu inte "sätter någon på pottan" om jag måste gå hem.
Och jag tänkte som så att det kan ju kännas lättare när jag kommer igång!
Och jag vill ju så gärna känna att jag klarat en hel vecka...och bara två dagar kvar!!
Men jag borde lärt mig att den här sjukdomen inte bryr sig om vad jag vill!
Så efter bara 2 ½ timme på jobbet fick jag ta min matlåda med mig o traska hem i alla fall....
men jag försökte i alla fall!
Jag har under flera års tid haft en önskan....
att få lugn o ro!
Att få jobba så jag känner att jag klarar vardagen...med både jobb,familj och träning!
Men gång efter gång sätts käppar i hjulet och allt faller platt!
Det jag tycker känns jobbigt o väldigt tragiskt är att då bara en av de sakerna kan klaras så ska det vara jobbet till varje pris!!
Jobba tills man stupar...är det vad som allt handlar om i det här landet?!
Och det värsta är att då är man duktig!!
Jag tyckte måndag -tisdag att jag mådde rätt hyfsat...i alla fall i skallen.
Det är så svårt att förklara det här...men trots värk i istort sett hela kroppen tyckte jag att jag kände mig bättre än jag vanligtvis gör.
Jag tänkte tankar som att det kanske ändå är att jag "går utöver" som gör att det känns så här....att slippa allt ansvar kanske gör mig gott.. men samtidigt tyckte jag förra veckan att jag bara mådde sämre p.g.a attt jag går utöver..
Ja ni hör ju - flum,flum.
Att snön kom i tisdags tror jag gjorde sitt till också....en riktig humörhöjare ju!
Men samtidigt ligger den ju kvar...och igår var det en riktigt jobbig dag, humörmässigt=(
Idag är allt bara platt fall!!
Så svårt att ta mig upp imorse...o sen gick det i ultrarapid här med värsta rustningen på....
Jag plockar fram matlådan ur kylen, men samtidigt kommer jag till insikt med att det här funkar inte...jag ställer tillbaka matlådan och går på toaletten...
men får för mig att va f*n ....jag skulle ju klara en hel vecka den här veckan (kändes ju så bra häromdagen).
Går och plockar fram matlådan och stapplar iväg till jobbet!
Jag har under de här åren tänkt på olika sätt...förr kunde jag ha sådanahär mornar när det inte funkade ,men ändå gick jag till jobbet, vilket oftast ledde till att jag efter halva dan var tvungen att "ge upp" och gå hem, och då har jag ju "satt kollegorna på pottan"....det är inte lätt att få en vikarie en eftermiddag!
Så på senare tid har jag lärt mig att när det känns så är det bästa för alla att stanna hemma direkt från morgonen.
Men imorse tänkte jag alltså inte så....mest för att jag nu inte "sätter någon på pottan" om jag måste gå hem.
Och jag tänkte som så att det kan ju kännas lättare när jag kommer igång!
Och jag vill ju så gärna känna att jag klarat en hel vecka...och bara två dagar kvar!!
Men jag borde lärt mig att den här sjukdomen inte bryr sig om vad jag vill!
Så efter bara 2 ½ timme på jobbet fick jag ta min matlåda med mig o traska hem i alla fall....
men jag försökte i alla fall!
Jag har under flera års tid haft en önskan....
att få lugn o ro!
Att få jobba så jag känner att jag klarar vardagen...med både jobb,familj och träning!
Men gång efter gång sätts käppar i hjulet och allt faller platt!
Det jag tycker känns jobbigt o väldigt tragiskt är att då bara en av de sakerna kan klaras så ska det vara jobbet till varje pris!!
Jobba tills man stupar...är det vad som allt handlar om i det här landet?!
Och det värsta är att då är man duktig!!
