morsankia

Började i alla fall dagen lite lugnt....
Mötet som väntade började tio, så jag hann ta ett bad innan vi skulle iväg.
Patrik följde med mig som moraliskt stöd....det känns alltid bra ♥

Som jag misstänkte kom inte den kära försäkringskassan till mötet ...
så många frågor fortfarande obesvarade.
Grrr jag kan inte tänka på dem utan att se rött!

Det blev ett rätt förvirrat möte tycker jag...men ändå bra på nåt vis.
Läkaren är bra att ha att göra med, om än något virrig.
De från kommunen säger mest samma saker hela tiden...inget nytt!
Jag fick inte ens nåt besked om var det är tänkt att jag ska efter avslutet på nuvarande ställe.

Alldeles i slutet av mötet får läkaren klart för sig att det även fortsättningsvis är heltid som kommunen ska ha ut mig på...
tydligen har han inte riktigt förstått att det hela tiden handlat om heltid!?
- Ett nytt ställe med heltid är inte att tänka på! sa han helt övertygande....
Ops...det hade jag inte räknat med!!
Så nu är jag åter sjukskrivning halvtid...från å med imorgon!

Men sen gäller det ju att försäkringskassan godkänner det oxå...men läkaren trodde att jag jobbat så pass länge sen de sist sa ifrån, så det skulle gå bra ett tag igen...

Det visar sig om de säger nej, eller inte....
men just nu känns det väldigt skönt att jag får i alla fall någon vecka på halvtid.
Kanske en chans att återhämta mig lite och känna att det funkar både på jobbet och hemma!!
Kanske lite bättre livskvalite??

Och som sagt skulle det ju vara sista veckan på jobbet nu...
men när jag kommer från mötet och berättar att jag fortfarande
inte har en aning om vart jag ska på måndag blir de lite lätt upprörda!!

De är verkligen toppen som strider för mig på alla sätt och vis.

Efter ett telefonsamtal var det klart att jag ska vara kvar där nästa vecka också,
och på så vis få lite tid på mig att förbereda mig..mest i huvudet..för att börja på nytt ställe.
Hoppas nu att jag får veta nytt ställe den här veckan så jag vet vad som väntar....
och hinner dit och säga hej, innan det är dax att köra igång.

Jag är så himla tacksam att jag får det här stora stödet från tjejerna på jobbet...
de fattar liksom hur tankarna går hos mig.
Och jag har verkligen känslan av att de tror på mig....
det känns att de förstår att jag vill mer än jag klarar!!

Efter jobbet åkte jag ner på stan för att träffa en kompis som jag träffar alldeles för sällan!!
Även om jag hade en liten längtan hem till ryggläge och vila,
så är en sån stund sååå mycket värd!!
En semla på waynes coffee och en massa prat...bästa medicinen!!

Sen lämnade jag fikasällskapet vid tåget som skulle ta henne hem till Ocklahoma och familjen.
Samtidigt hämtade jag upp sonens flickvän som just då kom med tåget från Söderhamn...
snacka om bra tajmat =)

Så idag blev det en rätt sen middag här....
vilket i sin tur ledde till att jag fick längta till soffan extra länge.
Men nu är jag på plats i mitt favvosoffhörn=)

Ha det underbart alla!!  
    
            # Imorgon är en annan dag.....det uppskattar jag!! #