morsankia

Igår startade veckan sin marsch mot fredag....

Jag tyckte jag hade en bra dag på jobbet......
väldigt ont i främst armar och ben, men det funkade.
Vi hade utedag, så det bar iväg ut för grillning och promenad....riktigt trevligt!

När arbetsdagen var slut var jag i det tillstånd jag så ofta befinner mig
- så trött men väldigt nöjd;)
Jag däckade totalt här hemma, men tyckte ändå att jag mådde hyfsat.

Men oj så jag får igen det idag....tvärnit!
Och liksom för att riktigt se till att jag inte kan ens försöka mig på jobbet har Mr Fibro återigen gett mig den onda nacken som i sin tur leder till det onda huvudet.....tack å bock:(

Det är det här jag är så less på...att redan i början av veckan
 - efter en jobbdag, vara så slut så jag inte kan jobba mer.
Jag skulle vara trött o slut efter en dag med halvtidsjobb också...
det vet jag av erfarenhet...
men det funkar på ett helt annat sätt.
Då hinner jag inte ta lika slut...
och sen hinner jag återhämta mig mer tills det är dax för nästa dag.
Och vaknar jag  och mår skrutt en dag men vet att jag är hemma igen om fyra timmar,
så kan jag fixa de timmarna
- men som nu när jag vet att jag har en hel lång dag framför mig är det bara att glömma jobbet.

Snälla nån....varför kan jag inte få jobba det jag klarar varje dag och känna mig lyckad??
istället för som nu jobba bort i tok för långa dagar, som tar knäcken på mig,
och får mig att ligga här som den lilla misslyckade människa som jag känner mig.
I slutänden blir det ungefär lika mycket arbetad tid på en vecka i alla fall....


Usch å fy...nu blev det ett inlägg med bara tjat....jag har säkert skrivit samma saker förr
Men det här är mitt liv - det enda jag har tyvärr.
Och nog känner jag att jag skulle vilja få ut något mer av det medan det varar än att bara trassla med jobb som inte fungerar!

Men jag tar någon återhämtardag igen....så är jag snart på banan igen;)