morsankia

Idag var det dax för möte igen....inne i stan den här gången.

Det måste ju till nån förändring nu!
Det är det enda jag har att säga på mötena....
- Jag vill att det händer nå´t nu!!!

Jag funkar ju bra...eller i alla fall rätt bra..när jag jobbar halvtid, men jag kan ju inte riktigt räkna med att få fortsätta med det.
Och att gå utöver så här på jobb efter jobb är ingen drömsituation.
Nu är jag oerhört glad att jag haft turen att få vara på bra ställen med underbara människor,
och det har ju i alla fall gjort veckorna till bra veckor;)

Men nu har kommunen testat min arbetsförmåga..och kommit fram till att den är max 50%.
Precis vad alla kommer fram till -utom försäkringskassan!

Nu är det sluttestat!!
Eller inte riktigt...
från nästa vecka hör jag till KIA ( rätt passande kan jag tycka) *kommunens interna arbetsförmedling*.
Först ska det göras en kompetensinventering, eller vad de så fint kallade det.
Sen ska jag på omplaceringsmöte, och då kör de på KIA igång att kolla alla jobb inom kommunen.

Vilka jobb Vad finns?
Vad har jag rätt kompetens för?
Vilka jobb kan jag klara?

I två veckor kollar de upp sånt, sen blir det ett nytt möte där jag får presenterat vad de kommit fram till.

Tyvärr är väl inte chanserna värst stora att det ska finnas nåt för mig :(

1:Det finns överhuvudtaget inte speciellt mycket jobb.
2:Rätt kompetens har jag för jobb inom förskolan - och där kan jag inte jobba.
3:Vem vill anställa nån som fått sluta sitt jobb just för att hon varit sjuk jättemycket?

Nej tyvärr...jag känner mig inte särskilt hoppfull!

Det som sen händer om inget jobb finns,är att jag blir uppsagd!!

Så som det nu lutar åt har jag bara drygt två veckor kvar inom kommunen....
konstig känsla måste jag säga.

Sen kan jag under uppsägningstiden få hjälp av ett coachingprogram, innan jag hamnar hos arbetsförmedlingen.

Det känns såklart inte skitkul att bli arbetslös.

Men jag försöker se det här som en chans till att det kommer nya möjligheter för mig.
Som det varit under de här månaderna har inte mycket hänt.
Det har varit så segt allt....inte fått prova det jag önskat för att vi måste hålla oss inom vissa förvaltningar.

På arbetsförmedlingen kan jag ju i alla fall komma i kontakt med alla möjliga jobb när jag inte längre behöver hålla mig inom kommunen.
Det finns chanser till andra lösningar...
arbetsförmedlingen kan faktiskt vara bättre att ha att göra med än försäkringskassan sägs det...
så det hoppas jag på!!

Samtidigt är jag rädd....
rädd att det inte alls blir som jag tänker mig (jag trodde ju även att det skulle bli bättre för mig när jag lämnade förskolan - men det blev det då inte alls!)....
rädd att jag inte ska komma in i arbetslivet igen...
rädd att det ska bli ännu sämre med ekonomin än nu...

Många tankar som snurrar i ett redan fullt huvud.