morsankia

Så är det första advent....
det första ljuset i staken brinner.
Det här är verkligen en härlig tid...en tid av förväntan och längtan.
Längtan till julen och allt mysigt den innebär.
Men jag känner att det här också blir en tuff tid av saknad.
Saknad av mamma som fattas i år.

Idag har det varit julmarknad i Lingbo.
Den hålls på hembygdsgården och det brukar vara så himla mysigt,lite gammaldags och så.
Hembygdsgården var nåt särskilt för mamma, hon la ner mycket jobb där, och i våras...på mammas födelsedag..planterades ett äppelträd där till hennes minne ♥
På somrarna jobbade hon ofta när hembygdsgården höll öppet med fika....då var vi alltid upp någon gång och fikade där.
I somras var vi inte upp en enda gång....vi tänkte men det blev bara inte av.
Idag har vi inte varit på julmarknaden heller....
jag känner nu att det hade varit väldigt mysigt, men ingen idé att ångra sig nu.
Istället tänker jag på förra året....då var vi där.
Mamma var i full fart med att baka tunnbröd tillsammans med två andra tanter.
De jobbade på för glatta livet...kavlade, gräddade o sålde tunnbröd inne på hembygdsgården mitt bland fikande människor.
Och hon blev så glad när vi kom...som vanligt.

Det blir extra mycket minnen så här i juletid.
Satt på IKEA och käkade korv igår, och naturligtvis vandrar då tankarna till alla år vi stått där med mamma och sålt hennes tomtegrupper....så uppskaddade, och mamma så glad av alla människor som visade sin uppskattning.
Det blev några år vi stog där...minns inte hur många.
Men förra året blev inte det av...(så det här är inte första året utan IKEA)...hon tyckte inte hon gjort tillräckligt många grupper för att stå där.
Istället sålde hon på lite mindre marknader....
hon hade ett bord på våran julmarknad här i Forsbacka till exempel.
Så om två veckor när den är kommer det återigen att bli extra mycket minnen!

Hela tiden dessa minnen...så jobbiga - men så fina!

Mamma jag älskar dig ♥

Vattengympa eller inte vattengympa....det är frågan.
Jag har ju vattengympa på sportis på söndagar.
Men jag har missat många gånger....17.15 på söndagar är en rätt svår tid.
Det har varit handboll och farsdagsfirande bl.a. som ställt till det.
Sen gruvar jag mig alltid lite innan jag kommer iväg.....
för jag vet att det inte känns så bra i kroppen efteråt.
Hade det varit min försiktiga, mjuka, lugna sköna gympa en halvtimme på onsdagarna på Södertull hade jag inte tvekat ett dugg - för den gör så gott.

Men det här är mer riktig gympa....för kondisens...och styrkans skull.
Tyvärr inte vad min kropp behöver...eller behöver? Helt klart behöver jag kondis och styrka....
det handlar ju mer om vad jag klarar än vad jag behöver....de två stämmer sällan överens.
Den här gympan är en timme och rätt hård körning...i alla fall för mig då :-s
Och jag är dålig på att ta det i min takt och göra det jag klarar....som jag så väl vet att jag ska!
Det är ju så himla kul att ta i för en gångs skull....och där i det varma behagliga vattnet känns det ju inte ens speciellt jobbigt - bara att köra på liksom!

Och idag är kroppen rätt usel redan före... effekt direkt av att jag var tvungen att ta plogvallen imorse för att komma ut med bilen=(
Behöver jag den här gympan - eller blir det värre???
Ja, jag vet då inte jag.
Men det blir så väldigt dåligt med motion för min del nu....
jag tror allt att jag drar iväg och försöker att ta det lugnt;)



Allra helst efter lussebullarna, pepparkakorna och julmusten
som slinkit ner idag kan det behövas lite rörelse=)

Det blir inte mycket av bloggskrivandet nu....
händer liksom inget av värde att skriva om.

Inte för att jag vet om det jag brukar skriva om är av nåt värde heller....men nu är det total idétorka.

Jag är inne i en riktig pissperiod...ursäkta uttrycket... nu.
Och jag vet att det inte är särskilt kul att läsa när jag bara beklagar mig....tycker ändå att det är vad jag gör mest.
Men nu skonar jag er från det ett tag....
återkommer väl om det händer nåt kul!

skriver några rader ur hjärtat.....

Varför ska allt vara så tungt, jobbigt, tråkigt, trist??
minns inte när jag mådde riktigt bra sist.....
jag tar på mitt leénde o min glada röst,
en stund kan jag vara social, men det är en liten tröst.
När jag är jag och visar hur jag mår
är jag nog jävligt jobbig vad jag förstår.
Då är ensamhetan total
all vänskap känns så sval.
Sen älskade mamma försvann och bara lämnade onda sår,
finns ingen som på riktigt frågar hur allting går.
Ingen som ringer efter jobbiga möten och frågar hur det gick,
ingen försöker muntra upp och ge en kick.
Allt är tungt och allt är svårt.
Ska livet behöva vara så här hårt?
Hur länge står min älskade familj här hemma ut?
När ska allt det här få ett slut?

Viken j**la skitvecka!!
Tack o lov att den är slut!

Jag inledde veckan med jobb.
det var "planeringsdag" på jobbet i måndags....motiverat att vara med när jag inte ska vara kvar?! NOT!
Men det blev en rätt bra dag ändock....men oj så det kan ta på kroppen att bara sitta o titta/lyssna på någon!

Så helt väck redan efter måndagen...bra jobbat Kia=(

Sen blev jag hemma tisdag...och trodde det skulle räcka med återhämtning den dagen så jag sa att jag nog skulle vara på plats på onsdagen....
men aj,aj så fel jag hade!

Det gick bara åt fel håll.....vet inte om en liten halkvurpa på tisdagens prommis ställde till det, eller om det bara var så ändå!
Men det blev till att vara hemma även onsdag och torsdag.
Onsdagen var jag galet slut i både kropp o själ....
t.o.m mitt älskade bad i varmvattenbassängen var kämpigt.
Rygg och nacke levde ett eget liv...eller var snarare halvdöda!

Så onsdagen tillbringades mest liggandes...och det är inte heller lyckat för kroppen - men vad ska man göra när benen knappt bär? =O

När torsdagen började lika kände jag att nån ändring måste till....
jag bestämde att hålla igång kroppen betydligt mer än dagen innan!
Så en stund till sängs varvades med en stund uppe i farten.....det finns ju en del att plocka med : tvätt och blommor tex.
Samtidigt som jag är nöjd med att få lite uträttad blir jag nere av att inte fixa knappt nåt!
Men en dag är lång, så trots att mitt tempo är i typ ultrarapid hinns en del med.....
T.o.m dammsugaren åkte fram en sväng!!

Dumma människa måste jag säga till mig själv!!!
Redan på eftermiddagen känner jag att en riktig rejäl skallevärk är på G....på grund av den onda nacken!
Sen är kvällen och natten helt fruktansvärd....
det är så otäckt när jag blir så....gör så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Jag låg med spikmatta under huvudet och på huvudet + vetekudden i nacken.

Å allt bara för att jag för en gångs skull faktiskt gjort lite praktiskt här hemma!

Så det blev inte många timmars sömn i natt....men nånstans vid halv tre tiden var jag upp o tog värktabletter- vilket jag i stort sett aldrig gör längre bara för att de väldigt sällan hjälper- och då var hela skallen på väg att flyga i bitar.....
men efter det, tack o lov, släppte det värsta och jag slumrade lite.
Sen när klockan efter ca tre timmar ringde kändes det bra mycket bättre.

Så jag avslutade veckan lika som jag började den...med en dag på jobbet!
Kan väl inte säga att jag varit riktigt med i matchen....
blir så flummig i huvudet efter en sån här pärs!
Och en väldig huvudvärk dröjer sig kvar....men går absolut inte att jämföra med gårdagens o nattens!

På eftermiddagen var jag in på möte med min handledare på kommunen....
det är nytt jobb på G nu! <äntligen >
Men jisses sån tid det tar....
i måndags fick jag veta att den dagverksamhet för funktionshindrade som är tänkt som min nya arbetsplats hade sagt att de kan ta en arbetsprövning.
Men då skulle min handledare o jag först träffas o skriva en beställning på arbetsprovet, som ska skickas till arbetsplatsen.
Så idag träffades vi....
Nästa steg nu är att när de fått detta papper ska vi träffas alla tre : jag och handledaren från kommunen och handledaren på arbetsplatsen (många handledare blir det....)
och det mötet blir troligtvis nästa fredag.( alltså passerar en vecka till...)
sen ska det nog vara dax att köra igång....hoppas jag!

Tror inte de som sitter där på kommunen tycker att det här tar tid....men för mig som bara går och väntar är det urjobbigt när dagarna..och veckorna bara passerar!
Nu har snart en månad gått...av det halvår jag ska få arbetspröva.....

Och än har den här åtgärden för min del bara betytt att jag mår ännu sämre...mycket sämre!

Men nu är det fredagsmys som gäller;)
Jag tar mitt onda huvud och kryper upp i soffhörnet .....hm bara middagen är fixad, äten och undanplockad vill säga ...
Det är nog dax att fixa den snart....ingen idé att gruva mig längre!

Imorgon väntar en måbradag med ett gäng tjejer....
det blir lite behandlingar och bara vara.
Det är några toppentjejer på jobbet som fixar.....ska bli härligt!

      Så...mina vänner - ha en riktigt härlig fredagkväll , vad ni än har för er ♥

En jobbig morgon har det varit här...
Jag blir hemma med en ond och slut kropp.
En fryssen son med huvudvärk blir oxå hemma, trots att han sovit sen kl 17 igår eftermiddag!

Men jobbigast har den här morgonen varit för en liten brud med klädproblem....
Täckbyxor eller inte var frågan!
Och det här handlar inte om att jag säger - täckbyxor på!, och hon säger - Nej!.
Hon har sen den första härliga snön kommit haft täckbrallor på, men var redan efter första dagen brydd för att i stort sett ingen annan hade.
 - Då kan vi ju ändå inte leka.....
Jag trodde då att brallorna snart skulle bli lämnade hemma, men så har det inte blivit.
Men idag var det stora problem...riktigt ledsamt=(
Det handlar om att hon inte kan vara med sina kompisar när hon har täckbyxor på!!

Jag säger tillslut
- men var utan täckbyxorna då!
Jag tror ändå att det någonstans är där skon klämmer...att hon inte vill ha de.

- Men då fryser jag ju!!

Ja. 11 år gammal och nästan 10 minus ute....då fryser man!

Men ha bara brallorna på och var med kompisarna ändå då...försöker jag.
- Ja, men de fryser så de går in, o då blir jag ju ensam i alla fall....

Men hon är i skolan...och täckbrallorna är på!
De vill hon helt enkelt ha......och därför har hon de - hur de andra än gör.
Det tycker jag är strongt gjort....
men nog är det synd att det här problemet ens ska behöva dyka upp!?

Barn slutar vara barn så väldigt tidigt nu för tiden....

Men det kan jag inte göra någonting åt....
mer än att vara tacksam att alla mina tre gladeligen hoppar i täckbrallorna och härjar i snön!! =)


               

                                      Ha en underbar vinterdag alla ♥

Visst är det här en underbar tid?
Ja, jag tycker verkligen det...oftast.
Det är så härligt att få adventsfint i fönstren med stjärnor o stakar.
Ju mer ljus ju bättre är det;)
Jag har sagt förr nån gång..och blir ofta citerad av Linn numera ...
" - mamma är lite svag för ljusslingor hon" =)
Och ja, det stämmer!

Jag är absolut ingen som kör igång med julstädning och sen ska varje skrymsla o vrå skuras.
Jag skulle vilja det! För det är så härligt att veta att det är riktigt rent en gång!
Men jag  brukar säga att med lite ajax så ordnar sig julkänslan ändå;)

Men nog vill jag städa lite extra innan julgardinerna ska upp.

Putsa fönstren känns som ett måste då omgivningen just nu är rätt suddig när vi tittar ut...
samtidigt som det känns som en omöjlighet för min del.
Om jag ska ha den minsta chans att klara jobbet så gäller det att i alla fall inte köra igång med nåt fönsterputsarprojekt.....
Tanken slår mig när jag är hemma att jag ska köra på, och putsa nåt fönster när jag "ändå är hemma"....men samtidigt känns det fel....
Det är inför såna här dilemman jag tycker det känns så orättvist....
varför inte jag ska få kunna göra fint hemma!
Man myser ju faktiskt av att göra det också...även om det kommer ont efter.
Men jag fattar att det sticker i ögonen på folk om jag är hemma från jobbet och putsar fönster...

Nu är det ju så att jag har den bästa av alla män...i alla fall om ni frågar mig...och han har just kört igång med köksfönstren ♥
Men det gör mig ändå ont...jag vill så gärna.
Att vilja städa är kanske i mångas ögon konstigt....men så funkar man ofta...
- det man inte kan - det vill man!

Vilket jä**a skitväder!!
Regn o rusk .....nu som jag vill ha snö o sol!

Jag är hemma från jobbet idag...det bestämde jag direkt när jag gick hem igår.....
Och det känns idag helt rätt, det skulle inte funkat idag heller.
Jag dras med ett huvud som spänner o dunkar o har sig idag=(
Kommer väl från den onda nacken kan jag tro...eller inte...vad vet jag?!
ont gör det i alla fall!

Idag var det dax för bilbesiktning.
Och eftersom jag nu är hemma tog jag på mig det, så mannen kunde åka i tid till jobbet.
Det gick väl rätt bra...lite småskavanker - men det hade vi räknat med;)

Men när jag nu ändå var ute i farten i det här fruktansvärt trista vädret försökte jag göra det bästa av det..
Jag skaffade mig en ny fin kompis.......en tomte, brukar bli nån ny varje år.
Nu är det ju urmysigt i alla butiker med alla julsaker...och jag föll alltså för frestelsen=)

Sen handlade jag med mig Thaimat hem.....fredagsmys!

Så nu är det bara kura i soffan som gäller en stund.
Senare på eftermiddan tar vi vårt fredagsbad på Valbobadet, och sen nybadade o varma efter basubad intar vi återigen soffan;)


              

              


                                     ♥ Jag önskar alla en härlig fredag ♥

Torsdag idag.....
Jag tyckte måndag -tisdag att jag mådde rätt hyfsat...i alla fall i skallen.
Det är så svårt att förklara det här...men trots värk i istort sett hela kroppen tyckte jag att jag kände mig bättre än jag vanligtvis gör.
Jag tänkte tankar som att det kanske ändå är att jag "går utöver" som gör att det känns så här....att slippa allt ansvar kanske gör mig gott.. men samtidigt tyckte jag förra veckan att jag bara mådde sämre p.g.a attt jag går utöver..
Ja ni hör ju - flum,flum.
Att snön kom i tisdags tror jag gjorde sitt till också....en riktig humörhöjare ju!
Men samtidigt ligger den ju kvar...och igår var det en riktigt jobbig dag, humörmässigt=(
Idag är allt bara platt fall!!
Så svårt att ta mig upp imorse...o sen gick det i ultrarapid här med värsta rustningen på....
Jag plockar fram matlådan ur kylen, men samtidigt kommer jag till insikt med att det här funkar inte...jag ställer tillbaka matlådan och går på toaletten...
men får för mig att va f*n ....jag skulle ju klara en hel vecka den här veckan (kändes ju så bra häromdagen).
Går och plockar fram matlådan och stapplar iväg till jobbet!

Jag har under de här åren tänkt på olika sätt...förr kunde jag ha sådanahär mornar när det inte funkade ,men ändå gick jag till jobbet, vilket oftast ledde till att jag efter halva dan var tvungen att "ge upp" och gå hem, och då har jag ju "satt kollegorna på pottan"....det är inte lätt att få en vikarie en eftermiddag!
Så på senare tid har jag lärt mig att när det känns så är det bästa för alla att stanna hemma direkt från morgonen.

Men imorse tänkte jag alltså inte så....mest för att jag nu inte "sätter någon på pottan" om jag måste gå hem.
Och jag tänkte som så att det kan ju kännas lättare när jag kommer igång!
Och jag vill ju så gärna känna att jag klarat en hel vecka...och bara två dagar kvar!!

Men jag borde lärt mig att den här sjukdomen inte bryr sig om vad jag vill!

Så efter bara 2 ½ timme på jobbet fick jag ta min matlåda med mig o traska hem i alla fall....
men jag försökte i alla fall!

Jag har under flera års tid haft en önskan....
att få lugn o ro!
Att få jobba så jag känner att jag klarar vardagen...med både jobb,familj och träning!
Men gång efter gång sätts käppar i hjulet och allt faller platt!
Det jag tycker känns jobbigt o väldigt tragiskt är att då bara en av de sakerna kan klaras så ska det vara jobbet till varje pris!!
Jobba tills man stupar...är det vad som allt handlar om i det här landet?!

Och det värsta är att då är man duktig!!

Igår var det väldigt kallt.....och idag betydligt mildare.
Det är inte bra med de här väderväxlingarna för min del.
Och idag dessutom väldigt blåsigt....det varnades för att det skulle bli snöstorm på eftermiddagen.

Så idag en kropp som protesterade lite extra.
Men jag hojade iväg till jobbet...och tycker så här i efterhand att det varit en rätt bra dag faktiskt.

Jag, som ju går lite utöver på jobbet nu, blev igår tillfrågad om jag ville sitta med på möte om skolans hemsida.
Jag har vid två tillfällen suttit med en kollega som jobbat med förskolans hemsida....så kanske jag snappat upp lite.
Men måste erkänna att jag funderade nog lite vad jag skulle kunna tillföra på skolan.
Men jag gillar sånt där jox med datorn....så nu är jag inblandad i hemsidan tills jag hamnar på nåt annat jobb=)
Och jag har ju faktiskt tid att sitta o testa mig fram vid datorn....det hinner man väldigt sällan när man jobbar i barngrupp!

Så trots en kropp som gnolat o värkt är jag nöjd med dagen....tycker på något vis att jag inte varit lika trött o slut idag.
Kan det bero på att snövädret kom på eftermiddagen...precis som utlovat!?
Ett rackarna oväder blev det....
snö o blåst så det bara yrde från taken - brr inge vidare.

MEN....efter jobbet då jag i vanliga fall däckar i soffan, tog jag o slirade iväg till Valbo och simmade & bastade!!!
Och där i snöstormen,i 70 km/ timmen efter motorvägen kan jag inte bara tycka att det är ruskigt väder....
Allt det vita är bara sååå himla härligt!
Jag blir pigg o glad av snön...det bara är så=)
Att sen kroppen värker ända in i märgen ......det är bara att beklaga!
Jag hoppas, och tror att det ska bli bättre när det blir riktig vinter i stället för det här hattandet mellan kyligt o milt.
Men som jag sagt många gånger så kan jag på något vis klara värken bättre än den jä**a tröttheten som oftast slår undan fötterna på mig.
Och idag var det en sån dag där det "goda"...alltså lite mer kraft o ett rätt glatt humör...vann över det "onda".
             ♥ i like ♥    fler såna dagar tack...
         

Jag har väl aldrig någongång tidigare reflekterat så över allahelgonahelgen.
men i år känns det som en fin helg.

Idag är det alla själars dag....har aldrig hört det förrr, men tycker det låter fint....

Från skrotboken.bloggspot.com läser jag : 

"Alla själars dag infinner sig på söndagen efter allhelgona och det är en dag då vi minns och hedrar våra döda. Det är också en dag då vi ger tanke till vår egen död och det som sker efter döden, men även en dag då vi ger funderar på våra liv. Hur vi vill leva våra liv.

En dag då vi ger eftertanke till både döden, livet och smärtan i livet.
Svenska kyrkan skriver att vi denna dag talar tydligt om det svåra, sjunger om det och ber för det. Vi döljer inte vår smärta utan vi uttrycker den.

Genom att hedra de döda då vi tänder ljus ger vi också uttryck för vår sorg och saknad, något som kan hjälpa oss att bearbeta det svåra och hjälpa oss gå vidare i livet.

Döden är det enda vi kan vara säkra på i livet och istället för att fundera för mycket på det borde vi ta till minnes ett talesätt - memento vivere; kom ihåg att leva."

Igår var jag o minsta dottern uppe hos pappa för att tillsammans med min älskade storasyster och goaste ex.svägerskan gå igenom mammas kläder och div grejer.
En stund vi bävat för.....
Men jag tycker det är sunt att pappa känner sig redo att rensa bland sakerna.
Det känns på något sätt rätt....drygt 8 månader har gått sen mamma lämnade oss, och jag tycker inte det skulle känts bra att plocka undan alla saker på en gång och inte heller känns det bra om grejerna stannar framme år efter år.
Men nu var pappa redo, och då kom den dagen då vi skulle konfronteras med alla minnesbilder.....
Alla kläder väcker oerhörda minnen....

- Åh, den här älskade mamma!
- Den här hade hon på vårt bröllop!
-Den här har hon fått av oss!
-Den här handlade hon när vi gick på stan! 

Såg henne framför mig i olika situationer då hon hade de olika kläderna på sig....
jobbiga minnen, men också så väldigt fina - inget skrämmande på något vis!

Men mycket minnen kan jag lova - för OJ va mycket kläder mamma hade ;)

Så nog var det jobbiga timmar, men jag måste säga att vi varvade med mycket skratt också....
så funkar vi och jag tror vi kommer rätt långt på det.

Vi var nog överens efteråt att allt gått mycket bättre än vad vi trott det skulle göra .
Sen blev det ett restaurangbesök på byns lokala krog , innan vi åkte upp till kyrkogården och tände ljus för mamma ♥

Idag skulle jag gärna vara i Lingbo för minnesgudtjänst, men det får vi inte in i våra planer....
det är ju så att livet rullar på i sitt tempo vare sig det är allahelgonahelg, eller inte.
Och just idag ska vi gå på Alfon Åberg på Konserthuset med världens bästa Wilmer....barnens kusin fyllde fyra förra helgen och då gav vi honom det i present ;)

Så något kyrkobesök i Lingbo får jag inte till....men här hemma är gudtjänsten senare, så då ska jag försöka gå här istället.
Tycker i vanliga att kyrkan kan vara rätt jobbig/tråkig....men tycker i dessa sammanhang att det känns fint.


Ha en bra dag alla....vare sig om ert liv snurrar på som vanligt idag, eller om ni minns de som lämnat er lite extra   ♥

Så var det idag första dagen på resten av mitt liv;)
I fredags gjorde jag min sista dag som anställd på Lergökens förskola *snyft* ....
men idag var jag där igen,
i väntan på svar om jag kan få en plats att arbetspröva på ett boende för utvecklingsstörda.
En fruktansvärt konstig känsla att kliva innanför dörren på jobbet imorse....
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen!
Stog i hallen med väskan och kände mig som en nyanländ praoelev :-o

Men dagen har gått i alla fall, och imorgon ska jag dit igen och känna mig "upphängd o nersläppt" igen.
Hoppas verkligen att en lösning är nära nu............