morsankia

Strul, strul och strul.....
Känns som det är nog nu för vad jag orkar......

Idag hade jag ändrat min arbetstid till 12-16 för att vi skulle ha möte ute på arbetsplatsen, med han..den struliga Jeppen från kommunen..
En tjej från facket var inbokad, hon brukar vara med på mötena för att höra vad som bestäms (och som moraliskt stöd).

Sent igår eftermiddag ringer han från kommunen och surrar om mötestider hit och dit...
det hade dykt upp nåt för honom, så han vill ändra tid.
Men han föreslår onsdag men då sa jag ifrån - jag badar då, och det vill jag absolut inte missa!!
Då ska han skjuta fram dagens möte till kl 16....men då sa jag också ifrån - jag vill hem o fira Patrik som fyller år idag. 
Och det blir ju dessutom utanför arbetstid för de på jobbet...och det vet jag att de inte vill..eller ska ha.
Så sent igår eftermiddag bestämdes det att vi skulle ställa in mötet idag och hitta ny tid!
Jag ringde facket och lämnar meddelade  så hon inte skulle åka ut i onödan.

Imorse ringer jag till jobbet och berättar, och säger att jag då såklart jobbar 9-13 som vanligt istället.

Även planerna här hemma ändras när jag skulle sluta tidigare...
bjöd hem pappa för att äta med oss innan vi firar Patrik.

Meningen var att jag skulle åka buss imorse ( 8.10) men Patrik bestämde sig för att åka o träna till nio istället, så då skulle jag få åka bil=)

När vi precis gått ut (kl 8.40) ringer han igen!!!
Han från kommunen alltså...

Det som dykt upp för honom igår var inställt, så vi skulle ha möte kl 15 idag!!

Ops!! 

Jag som är noll stresstålig känner hur det nästan brinner i skallen på mig....

En jäkla tur att jag inte åkte buss, för då hade jag varit framme redan...
då har jag fått tagit nästa buss hem igen...

Bara att gå in igen.....
ringa jobbet...ringa facket!

Hur vi löser det med middagen idag vet jag då inte.....

Jag bara undrar hur det skulle mottas om jag strulade på samma sätt mot kommunen....
men det är klart!
De är ju viktiga personer i samhället de - då är det annat=/

Om de bara fattade att allt strul gör att jag mår ännu sämre....men icke!

Jag passade på att fråga om det fanns några planer för nästa vecka....
men det verkade det då inte göra.
Han skulle fråga om jag kunde få vara kvar en vecka till...eller så skulle han skaffa placering på nån förskola!!
Jag fattar nada...förskola?? 
Jag har sagt det varje gång vi träffas att jag inte tror det är nån bra lösning.....
Men vad jag säger går inte in känns det som.

Det känns som det bara handlar om att hitta på nånstans jag ska vara så veckorna går....
inget rehabsyfte i det hela känns det som!

Fy va jag klagar nu...
men nu blev det bara för mycket i mitt lilla huvud!

Orkar ta mig tusan inte mer.....