hårda bud
Det är jag nöjd o glad över...men jag kan inte säga att det går bra.
Efter en riktigt risig lördag tyckte jag att jag mådde hyfsat i söndags, så jag tänkte att det skulle nog fixa sig.
Men måndag morgon var en sån där trög morgon, när ingenting flyter på....kroppen vill liksom inte.
Till råga på allt är Matilda skitförkyld, hon har varit rasslig hela helgen, så hon skulle vara hemma från skolan.
Jag bara kände att jag inte kunde/ville vara hemma första dagen, så Patrik vabbade någon timme så slapp hon vara ensam hemma så jättelänge innan syskonen kom hem.
Patrik jobbade till 22, och jag hade föräldramöte på jobbet och slutade 19.30....
PUH...så slut jag var när jag kom hem... ett huvud som höll på att gå i bitar och en nacke som värkte så jag bara ville skrika!
Som tur var hade barnen fixat mat o ätit....t.o.m diskat undan hade de gjort.
Och lite över till mig var det så det var bara att slänga in i micron....lite mat i magen och sen soffan -
det var den första dan det!
Imorse var det också tokdrygt!
Sover inget vidare när jag har så ont i nacken...och därför går ju allt ännu trögare när jag ska sätta fart på morgonen.
Matilda blev hemma idag med...och hon blev inte glad när jag igår sa att hon skulle bli ensam mellan 8.30 och 16....och det kan jag gott förstå, inte så kul när man är 11 år och rasslig!
Visst... Patrik kan vara hemma med henne....men när jag tänkte till så tog förnuftet till orda....det känns helsjukt om han ska vara hemma med sjukt barn medan jag går o jobbar och mår skit....därför tog jag beslutet att då är jag hemma med henne.
Men...så har brorsan hennes ont i huvudet så han blev hemma idag...och då gick hon med på att vara ensam hemma med honom....
Så jag satsade på en dag på jobbet!
Men jag grubblar...och grubblar!!
Hur ska det bli med allt???
Jag har en känsla av att vara på fel ställe när jag känner att jag inte orkar med allt på jobbet.
Väldigt ljudkänslig är jag...och hur goa våra 22 ungar än är så låter de...och det rätt mycket stundvis!!
Tålamod behövs i stora portioner på en förskola....och jag har ju saknat mitt lääänge nu.
I mitt yrke handlar det ju inte bara om att "ta hand om" barnen, utan vi har ju mycket annat som ska göras...det ska planeras och dokumenteras en hel del till exampel....och jag har så svårt att fokusera och koncentrera mig...
...allt känns bara för mycket =(
Det är stundvis ett väldigt stressigt jobb......förr om åren har jag sett mig själv som väldigt stresstålig - nu ser jag mig som raka motsatsen!
Jag har väldigt stöttande kollegor ....men det sitter hos mig det här....
jag känner ju att jag inte är mig själv längre på jobbet - inte samma Kia som förr!
Men nu har jag som sagt klarat två dagar....bara tre kvar.
Lite typiskt bara att gå upp på heltid just den här veckan....
Jag är borta tre kvällar, och Patrik jobbar varje kväll.
Känns inge kul att veta att barnen är ensamma=(
Och känns inge vidare när jag ska iväg på allt heller....jag ska ju göra saker fast jag inte orkar..men nu blir det lite mycket känner jag.
Men det är den här veckan...sen lugnar det ner sig igen.
Veckans höjdpunkt är lördag då vi ska på fest som vi länge sett fram mot....
när jag har haft en sån här vecka så tar det udden av det roliga.....det gör att jag inte ser fram mot det med samma glädje och förväntan.
Vet ju hur trött jag är när helgen kommer.....så då känns soffan så lockande.
Men sen vet jag att bara vi kommer iväg blir det super duper kul!!!
Och det är nödvändigt med lite skojigheter....känns som det är väldigt lite med den varan för det mesta!
Men nu är det soffan som hägrar i alla fall....passar på ikväll!
- imorgon är jag ute och traskar i stan...tjejgoing med jobbet. anmälde mig efter kursen just när jag lärt mig det där att jag ska göra saker utan att tänka...och fast jag inte orkar =)
Och säkert blir det trevligt=))
hoppas bara att huvudet o benen känns bättre....som det är nu blir det tufft att traska 5 km med de här betongfötterna....och med dunkandet i huvudet för varje steg :-o
På torsdag är det kick off med jobbet....ingen aning vad det ska bli...men än en gång - det blir säkert urskoj!
aldrig nog
Öppnade posten i torsdags...och önskade efteråt att jag hade struntat idet!
Jag började med lönebeskedet, visste att det skulle dras en del som släpat efter så jag var lite nyfiken o se vad jag skulle få....kändes angeläget för vi har tokmycket räkningar den här månaden!
knappt 1600 kronor....bara det får mig, såna dåliga dagar, att bryta samman...är något känslig vissa dagar!
Sen ser jag brevet från försäkringskassan....får ett nervsammanbrott bara jag tänker på den myndigheten!
I brevet meddelades att jag inte får någon ersättning från dem sen den 9 juni!!!
Tack snälla ni....ni gör återigen ett tappert försök att knäcka mig totalt...och är på god väg att lyckas!!
Jag har ju jobbat halvtid ca ett halvår, och tycker att jag senaste tiden faktiskt höjt livskvaliten avsevärt.
I början när jag skulle jobba halvtid hände så väldigt mycket så jag hann aldrig känna om det funkade....
först blev jag förkyld och "vanligt" sjuk med feber, och i samma veva dog mamma, så då tog min fibromyalgi och gömde sig ett tag.....
då behövdes alla krafter för att överhuvudtaget klara dagen....tänker jag tillbaka hade jag inte den minsta värk på säkert två veckor då.
Kroppen är bra konstig!
I slutet på maj/början på juni gick jag ju smärtkursen på Rehab, och då kändes det verkligen som att allt vände!
För första gången på lääänge hade jag kontroll över mitt liv, även om värken o tröttheten fanns kvar.
Jag hade fått redskap att hantera det hela någorlunda!
Jag skulle jobba halvtid ett tag in på hösten och sen sakta,sakta öka arbetstiden...men bara om jag mådde bra med att jobba den nivå jag var på...
Allt enligt den rehabplan vi tillsammans lagt upp.
Men så säger då försäkringskassan sitt....det finns inget som hindrar mig från att jobba heltid!
Att jag förra vecka blev hemma fyra dagar, trots att jag bara jobbade halvtid, var väl bara inbillning från min sida det då!!
Beskedet kom i torsdags, så från fredagen är det heltid som gäller för mig ( började med en sjukdag på fredagen) !!
Jag har tidigare sagt att jag inte orkar gå igenom det här en gång till....i januari 2009 var det nämligen samma sak!
Då hade jag jobbat halvtid ett tag, och även då tyckt att livet blev sååå mycket bättre.
Men så säger FK stopp!
och från en dag till en annan var det heltid som gällde...även då.
Så hela 2009 jobbade jag heltid....utan att det funkade ett dugg=(
Det var inte många...om någon...veckor jag var på jobbet varje dag!!
Jag jobbade en dag...hemma två...jobba en ...hemma en.
sen blev det helg och jag kände mig sååå misslyckad.
Veckan efter kanske jag inledde med två dagar jobb....och sen gick det inget mer den veckan!
Så där höll det på....och jag mådde sämre o sämre.....
varje dag det inte gick att masa sig iväg gruvade jag mig innan jag ringde jobbet.
Jag skämdes som en tok varje gång...även om jobbet aldrig gjort något för att jag skulle få dåligt samvete.
Men så funkar jag....jag vill jobba!
och vet att jag verkligen ställer till det för kollegorna när jag hattar så från dag till dag!!
Och nu är det alltså dax igen.....
Imorgon är det bara att bita ihop...och inte tänka på veckan i sin helhet....jag får ta timme för timme.
Skillnaden nu är att jag har de verktyg jag fått på kursen....jag vet vad jag ska tänka på.
Jag hoppas att det ska göra att jag klarar det den här gången.
Men jag är rädd att familjen blir för lidande....så blev det sist oxå.
Känns som jag vill ha lite ork till dem också...inte bara lägga allt på att klara dagen på jobbet, och sen däcka totalt hemma!
Det var oxå något jag mådde skit över!
Tre barn , och en man, tar sin lilla tid...och så ska det vara!!!
Så jag har alltså sagt att jag vägrar gå igenom det här en gång till, att jag släpper jobbet om det skulle bli lika igen.
Nu är jag där....men vill bara inte ge upp jobbet!!
Jag älskar mitt jobb.....
men måste erkänna att det så klart inte är lika kul när jag inte mår bra.
Jag är ju inte samma som jag en gång varit på jobbet.
Känner mig ofta som en praoelev...och det är skitjobbigt efter drygt 21 år i yrket!!
Så vad jag nu funderar på...dag som natt...är om jag skulle må bättre om jag ger upp jobbet??
men jag är rätt säker på att om jag skulle gå hemma helt och hållet skulle jag må riktigt skit!
Jag har konstaterat att man blir väldigt ensam som sjuk....jag är väl inte speciellt kul att ha med i olika sammanhang som inte orkar allt jag gjorde förr...
och bjuda hem folk är det inte speciellt ofta jag orkar...och då blir man inte bortbjudna heller.
Är det svenskt tro??
Och när umgänget krymper så drastiskt är ju jobbarkompisarna en jättestor och viktig del.....de finns ju där även om man inte umgås.....
det är vuxna människor man träffar o pratar med - det viktigaste som finns!!!
Jag har ju den underbaraste familjen på jorden....men det är en annan sak...det räcker liksom inte som enda umgänge!
Så imorgon knallar jag alltså iväg ....fast jag inte skulle plåga mig själv så här igen.
Rätt eller fel????
många tårar..tunga stunder
Inte beroende på någonting speciellt..vissa datum, dagar eller händelser är ju extra jobbiga, men idag är en urjobbig dag....bara så där ändå.
Mamma finns med mig varje dag....har inte gått en endaste dag utan att jag tänkt på henne.
Tänker många gånger på en dag...att det här ska jag berätta för mamma.
Fattar inte hur hjärnan fungerar som tänker såna tankar....borde mer vara att det här skulle jag velat berätta....men nu hinner jag liksom tänka att jag ska berätta..men kommer naturligtvis i samma tanke på att det inte går.
Hon är med i mina drömmar på nätterna.....mest bara glada drömmar.
I många drömmar har vi det så roligt...och sen kommer jag på att hon inte finns mer, och liksom talar om det för henne..och sen är det inget mer med det.
Ondast gör det nästa när jag är riktigt glad över något...något som jag skulle vilja att mamma fått dela med mig.
Idag har jag tittat på kort...det gör ont att se mamma...men är ändå väldigt härligt.
Jag ser henne med sina älskade barnbarn...ofta med en arm om någon av dem och de verkligen bara myser ♥
Jag vet inte vad som som känns jobbigast....att hon inte får glädjas åt dem längre, eller att de inte har mormor/farmor kvar att njuta av.
Jag tycker det är så hemskt att mina barn inte har mormor kvar....men försöker ändå se det så att de verkligen njutit av varandra de år de fick tillsammans.
Jag har en mapp på datorn med bilder som mamma knäppt med sin kamera....de hamnade på våran dator när jag hjälpte henne att lägga in de och skickade ett gäng till framkallning.
Dessa bilder är helt klart jobbigast att titta på...jag lever mig in i, känner, tänker hur hon njutit när hon tagit de här korten.
Det är mycket barn, barnbarn, man,hund och trädgård.....alltså det mamma älskade mest av allt!!
Bilder från mamma o pappas skogsutflykter med hunden.
Eller bilder som pappa knäppt på mamma med barnbarnen....som förmedlar såååå mycket kärlek så det finns inte!
Tänker ofta tanken att det är konstigt att det går så bra som det gör för oss...utan mamma.
Även om saknaden o sorgen är enorm så klarar vi oss....vi fixar det här!
Pappa klarar sig bra och det är fortfarande härligt att komma till Lingbo....
det är inte så alls att det bara är sorgligt att mamma saknas där.
Vi skrattar och våra liv rullar på.
Precis så som mamma säkert önskar att det ska göra.....
Men såna här tunga dagar är det bara så fruktansvärt, vidrigt, jävla tomt.
Förstår inte att vi aldrig får höra hennes röst... att vi aldrig mer kommer att få en kram....
Kommer aldrig att förstå...
här har pappa fotat mamma o mina tjejer under en liten vilostund i ett älgpass,
under en av alla skogspromenader
mamma var med oss ut och åt på Viktors födelsedag...det ville hon föreviga
hon har fotat en glad Viktor på examen för ett antal år sedan
♥ MAMMA JAG ÄLSKAR DIG ♥
så sant....
Har hittat en dikt som bra beskriver hur vardagen med Fibro är
Jag snodde den ...å här är den
klagan
Hemma från jobbet idag....bara så jäkla trist!
Jag kände igår att det inte alls var nå bra...jag kände mig gnällig,sur och tråkig.
La mig o vilade direkt efter jobbet, men sen blev det en cykeltur och mötte sonen som gick från Valbo (något less på busstiderna)....lämnade sen över cykeln till honom och promenerade hem...tänkte nästan ta en simtur på det så hade det blivit ett eget litet minitriathlon=)
Men rsten av eftermiddagen o kvällen tillbringades i sängen o soffan.
Jag hade mina funderingar igår om kroppen var påverkad av fullmånen....den här mr Fibro, han är liksom så lättpåverkad han=(
Men sen i morse när jag vaknar, efter en natt då jag vaknat titt som tätt med en kropp som knappt gått att vända på, med fötter och ben som inte vill samarbeta det minsta...samtidigt som jag hör hur regnet öser ner då börjar jag förstå att det än en gång är ett väderomslag som däckar mig!
Jävla skit....kan inte uttrycka det annorlunda!!
Så efter många tankar fram o tillbaka...från att först inse att det här funkar inte - till att jag vägrar ringa jobbet....inser jag att det bara är att ta ett djupt andetag och ringa =(
Första gången den här terminen......sista??
jag önskar det verkligen, men tror inte riktigt på den sagan själv =(
Och nu känns det tur att jag gav upp dagens jobb.....en sjujäkla huvudvärk har kommit o sällskapar med rustningen jag bär idag.
Jag vet ju att jag är på helt fel plats om jag är bland alla underbara barn på förskolan...
jag har inget tålamod, ingen tolerans och ingen ork....nej, jag skonar de från det!
Annat är det med de stackrarna som snart kommer hem från skolan...alltså mina egna älskade ungar,
de får stå ut med den här griniga, trötta mamman de....som så många gånger förr!
Men en dag som denna när jag varit hemma o verkligen försökt piggna på mig...jag har tagit ett lååångt hett bad, försökt stretschat det onda och legat o läst...
då har jag ändå lite ork att vara "snäll" när de kommer hem.
En eftermiddag då jag jobbat och mår pest.....då är jag inte nådig att ha att göra med!!!
Jag bara håller en tumme för att de är på gott humör....annars hamnar vi lätt på kollisionskurs med varandra...och en sån här dag när mannen jobbar kväll blir det lätt kaos då=(
Jag har idag tittat igenom Rhodosbilderna...igen, och drömt mig tillbaka till värmen!!
I poolen fanns ett "vattenfall" som gav en underbart skön massage på axlar och rygg....var ett väldigt tryck iden kan jag lova =)
Åh...skulle vilja simma in där under och njuta av massagen i värmen NU!!
"just do it"
Jag försöker ju hålla igång så mycket jag bara orkar......en stor del av smärtkursen i våras handlade ju om att komma igång med träning.
Just den delen av kursen var det jag tog till mig allra mest.....jag har länge tyckt att jag rört mig för lite!
Jag har jobbigt med att inse att jag inte kunnat/orkat hålla igång lika nu som förr p.g.a fibron.
Jag har blivit grinig när jag inte orkat promenerat en timme....sen har folk sagt att jag ska göra det jag orkar, och det har jag haft svårt för att vara nöjd med.
Ibland har en sakta prommis på 20 minuter varit mer än nog för mig....och det har jag inte varit nöjd med.
Jag har ju älgat på som en tok förr om åren;)
Det här har som jag nu förstått att det har att göra med att jag har/ har haft svårt att acceptera hela min situation sedan fibron kom=(
På kursen fick jag chansen att komma igång!!
Och jag jobbar o kämpar för att hålla i det!!
Tycker att jag vissa perioder inte riktigt klarar det så som jag vill....det är en hel del olika övningar som ska göras.
Det är konditionsprogram från idrottsledaren och det är ett program från sjukgymnasten som jag ska köra med mina stora gymboll...eller yogaboll...eller vad den nu heter.
Och avspänning ska göras varje dag.....hur ca fem minuter kan vara så svåra på att få till....måste hitta en rutin!
Jag kan då inte säga att jag inte har tid - så mycket tid jag tillbringar framför datorn;)
När jag tyckte att jag slarvade här i sommar så drog jag ut ett papper som jag för längesen fick av en sjukgymnast....det är en aktivitetsregistrering - ett papper där jag skriver i allt jag gör i motionsväg.
Då har man liksom svrt på vitt vad man gör.
Det blir en liten extra press på mig själv att röra på mig så det inte ser så tomt ut ......då ser jag ju direkt att jag lagt av mig =)
Men nu första återträffen sen kursen blev jag tipsad av idrottsledaren om en sida på nätet - en träningsdagbok.
Så nu har jag registrerat mig där och fyller i allt jag gör så ser jag lätt vad jag gjort hela månaden....helt perfekt!
Känns dessutom väldigt proffsigt=))
Har inte satt mig in i alla finesser där....man kan registrera vilopuls, kost och allt möjligt...och man kan på något sätt lägga till vänner så kan man hålla koll på hur det går för kompisen och peppa varandra, men det känns lite för avancerat för lilla jag det=)
Jag håller mig till att hålla koll på mig själv jag....och få lite hjälp till självdisiplin=)
Kan förövrigt stolt konstatera att konditionstestet jag gjorde på smärtrehab förra veckan visade att jag sen i våras förbättrat min kondition bra mycket.
Det,om något, är ju en sporre för att fortsätta jobba på!!
rullar på
Men jag måste då säga att det blir låååånga dagar när man är uppe med tuppen om mornarna.
Som nu, när klockan är drygt halv åtta, känns det som jag har varit färdig för sängen länge.
Både med tanke på att jag tycker jag har varit upp o i farten så länge, och att jag är toktrött!
Körde igång på jobbet efter semestern i måndags....nog gruvade jag mig allt på söndan, men det är ju inte själva jobbet jag gruvar mig för - det är bara så himla kul att komma tillbaka o träffa alla underbara ungar igen ( och kollegorna så klart!).....tänker ofta på vilket underbart jobb jag har.
Men det som känns jobbigt är att årets semester...den man längtat så efter...bara är slut så där - över - förbi...kommer aldrig mer igen.Just årets semester alltså.
Men nästa sommar kommer en ny härlig semester ;)
För härlig det har då årets varit...underbar helt enkelt!
Men den här veckan har varit lite annorlunda...det har inte rullat igång riktigt för mig, för tisdag och onsdag har jag varit på Sandvikens sjukhus på smärtrehab.
Det var dax för återträff efter smärtkursen jag gick där i maj/juni....två dagar fick vi med mer peppning, träning och goda råd.
Lite extra kraft fick jag allt av att se att jag förbättrat min kondition bra sen i juni....det känns bättre än bäst det!!
Kul att träffa kursgänget igen var det också!
Sen idag var jag på plats på jobbet igen...o imorgon avslutar jag veckan där bland godingarna ♥
Nu försöker jag bara hålla humöret uppe och klämmer alla tummar jag har för att hösten ska funka bra....
tyvärr strular försäkringskassan ...och det har jag varit med om förr och då var det början på ett helvete....så nu har jag en orosklump i kroppen som jag försöker hålla undangömd nånstans därinne.....
ingen idé att ta smällen innan den kommer!
ångest...
Imorgon kör jobbet igång igen - årets semester slut...bara pang på så där...fattar inte hur fort veckorna kan gå.
Men det jag tänker på nu och får en lättare ångestattack är att vår älskade son, 16 år gammal, tycks ha bestämt sig för att sluta med innebandy =(
Innebandy är vårt liv!!
Både jag o mannen har spelat tidigare, och på senare år har det varit Viktors stora intresse....och hela familjens!
Patrik har tränat laget och hela familjen har kollat på matcher, åkt med på cuper o hejat som galningar!
Det har varit matcher i stort sett varje helg...och har det varit spelledigt så har man saknat matcherna;)
Ett enormt skojigt föräldragäng hör till det här laget....så det blir en stor omställning att inte höra dit =(
Först trodde vi att han bara inte var sugen att köra igång nu efter sommaruppehållet....men han verkar ha bestämt sig!!
Innebandyn har varit det som glatt mig bäst och hållit humöret någorlunda uppe när allt känts jobbigt med fibromyalgin o så...
jag har alltid sagt att innebandyn är det sista jag ger upp....
har inte missat nån match p.g.a värk eller trötthet!!
Självklart kommer vi att åka o kika på matcherna nu med....men det kommer inte att va samma sak nu.
Jag hoppas att han ångrar sig när hösten kommer.....
vet att han blir himla rastlös när han inte tränar och hoppas han känner det själv oxå.
Jag hoppas,hoppas...men valet ligger helt klart hos honom själv...
det är ju just den här åldern som många slutar med sin sport....
men jag trodde inte Viktor skulle göra det!!
Annars får vi väl försöka hitta oss några andra intressen mannen och jag....
danskurs kanske??
eller fågelskådning??
Nej...tror allt det måste ha med idrott att göra.....finns ju inget bättre!!
hela härliga gänget efter Bustercup i Mora
in action
en veckas lyxliv
på nåt vis känns det sommaren börjar lida mot sitt slut-
kanske dels för att vi i fredags kom hem från en vecka på Rhodos....en underbar...ljuvlig...härlig ( jag finner inte ord för att beskriva hur det varit) vecka.
Det här var fjärde gången vi åkte utomlands med familjen.
Första resan gick till Bulgarien 2003, sen tog det tre år innan vi lyckades spara ihop till e ny tripp....som blev en favorit i repris - Bulgarien igen alltså.
Sen har vi lyckats spara o gneta ihop till ny resa vartannat år...2008 åkte vi till Cypern, för första gången med allinclusive.
Det gav verkligen resan en extra krydda.....bara sååå himla lyxigt att få hämta mat o dryck hur som helst.
Så nu kan det nog bli svårt att resa utan det ;)
Även i år var vi sugna att köra en repris och återvända till Cypern...men vi kände att vi ändå ville testa nåt annat...
Så vi knallade helt enkelt in på resebyrå i stan och sa att vi varit på Nausicca beach på Cypern, och att vi ville ha nåt lika bra....
Atlantica aegan park i Kolymbia på Rhodos var det enda alternativet vi fick.....så vi slog till direkt!
Ett nytt hotell...öppnade i fjol...hur fint som helst.
Fräscht o lyxigt.
En vecka som vi längtat till...och nu är den över.
Man kan tycka att det är mycket peningar som går åt för en ynka vecka....men det är värt varenda krona.
Sinar kassan sen i höst får vi plocka fram våra minnen o leva på de =)
Och resan är ju liksom betald när vi drar iväg,,,,inget som kommer efter senare.
Skulle aldrig resa för lånade pengar...det skulle kännas så drygt att betala tillbaka sen när man är hemma igen,
Bättre att snåla o spara o längta före resan!
Varmt som sjutton har det varit....
men värmen är inte det minsta besvärande där som den kan vara här hemma.
När bada är det enda man gör får det vara hur varmt det vill.
Men det var inte långa stunder man låg på solstolen innan man skuttade i poolen igen.
Några dopp i havet blev det naturligvis också, men vi är en poolfamilj...
Ligger helst vid poolen och traskar sen ner till havet för dopp....så skönt att slippa sanden;)
Vi tog en tur med lokalbussen in till Rhodos stad en dag och gick o kikade lite i gamla stan...lite shopping blev det oxå;)
Då var det varmt o det tar på krafterna...så det blev ett dopp i havet där också för att klara dagen.
En liten promenad till centrumet i Kolymbia blev det oxå...mest för att ha sett hur det var där.
Annars var vi på hotellet o mådde gott hela tiden.
Sol o bad hela dagarna, och middag med show från scenen på kvällarna....det är semester det!
När vi nu är hemma igen funderar vi på hur lång tid det tar tills vi får ihop till nästa resa...
spara...spara....spara - det är det enda som kan ta oss iväg.
Lite tufft är det allt när ekonomin inte är den bästa p.g.a sjukskrivningar o trassel med fibron...men min älskad man är en hejare på att spara han =)
Det blir en massa extrajobb för honom medan jag gör...ingenting :-o
Men som sagt...det är värt allt snålande här hemma när vi sen lever gott en vecka i solen...utan alla vardagliga störningar.
