morsankia

Så har jag tagit ännu ett nytt steg ......
vet inte alls vart alla dssa steg ska leda mig?!

Nu är jag inskriven hos KIA - kommunens interna arbetsförmedling.

Har träffat en väldigt trevlig karl som har förklarat vad som sker de här två veckorna jag hör dit.
Vi har tittat på de jobb som finns inne.....hmm tyvärr inte många alls, och definitivt inget som jag har kompetens för.
Han var väldigt rak o sa att det såg mörkt ut.....
sen berättade han lite om gången sen om det går till uppsägning.

Det känns trist, jobbigt och overkligt att tänka att jag skulle bli arbetslös!
Men jag försöker tänka som så att det kanske är på arbetsförmedlingen det dyker upp något annat, något för mig!
Jag minns att de på smärtrehab i Sandviken sa att man inte skulle vara rädd för att hamna hos arbetsförmedlingen för de var ofta mycket bättre att ha att göra med än försäkringskassan...så det försöker jag tänka på!!
Och kanske det är min chans till lite återhämtning....att inte behöva kämpa med att orka med jobbet varje dag ett tag.
Sen är jag väldigt medveten om att det inte är semester att vara arbetslös...inte så jag menar!!
Sånt här är väldigt svårt att förklara...så det är lika bra jag inte försöker;)
Kan bara säga att det är oerhört jobbigt att varje dag kämpa..och kämpa..och kämpa!

Ett coatchingprogram blir jag erbjuden om jag blir uppsagd....och det låter som en bra grej tycker jag.
Där går jag 12 veckor under uppsägningstiden.
Om inte annat för att träffa lite folk;)

Nu blir jag kvar i Valbo, på dagverksamhetan jag varit på de senaste veckorna, under de här veckorna också...
det känns skönt att veta var jag ska vara och alla där fortsätter vara superhärliga=)

Tankar snurrar...oro kommer och går...allt tar än mer på krafterna..
MEN....jag försöker att inte måla nån hin håle på väggen!

Kanske, kanske är det äntligen NU vändningen kommer........