i min egen lilla värld
Nu är det ju så att det inte ska läggas en massa negativ energi på saker jag inte kan påverka...
men det här jäkla vädret suger (som ungdomarna skulle sagt) verkligen!!
Det får mig att må så j-la skrutt!!
Jag har inga som helst krafter .....pust,stön & jääääsp,zzzzz.... och kroppen värker:(
Jag lever inom hemmets väggar som i min egen lilla bubbla.
Orkar inte mycket alls!
Eller rättare sagt orkar inte se till att nåt blir av....
Det är som att soffan och sängen skriker efter mig!
Det är såna här perioder jag skulle behöva nån som drar med mig på nåt skoj!!!
Men faktiskt har jag fått några måbratillfällen de här veckorna....de gör att jag överlever:)
Träningen är i stort sett helt lagd på hyllan:(
Det är bara sååå motigt att ta mig iväg när kroppen knappt bär.
Jag har varit o simmat en gång, och nån enstaka prommis har det blivit men det är inte många!
Det måste bli skärpning på den fronten NU!!!
Det funkar ju inte att ligga här och vänta på sommar och sol.
......och ändå är det det jag gör =o
trött..så trött
Men jag blir ju såååå slut dagarna efter!!
Igår blev det inte alls något gjort här.Jag skjutsade Viktor till tåget och då var jag in på köpis för en snabbhandling...o gud så slut jag var innan jag kom hem igen.
Idag har jag försökt jobba mig in i matchen igen....men det går segt.
En promenad med Patrik på förmiddagen...jag tycker jag flåsade mig fram eftersom det blir så tungandat när jag är trötter.
På eftermiddagen hade jag tänkt mig en sväng på gymmet, men det kände jag inte alls för!Men det blev lite simning o bastu i stället.....det kändes mer lagom;)
Sen har svärmor och svärfar varit här och fikat lite med oss.....vi har ett namnsdagsbarn idag som självklart firats lite grann:)
Nu ligger jag här i soffan och pustar o suckar.
Hoppas att krafterna kommer mer till imorgon, och att andetagen kommer mer av sig själv.
Imorgon har jag en sak jag planerat....uterummet ska städas!! Nu är det härliga eftermiddagar där ute när solen värmer upp, så nu ska det göras fint igen, så vi kan njuta för fullt där ute!!
jag är på väg uppåt...igen
vilket snöre håller??
Ja, det är väl bara att nysta vidare för mig.......
Men hoppas inte att träningen på gymmet är fel snöre för mig.
Det är så kul och jag inbillar mig att jag mår bra av det
trots att jag mått så dåligt ett dygn här.
Det har vänt nu.....och jag börjar allt känna mig sugen på träning igen;)
formsvacka
Har ju haft ont i nacken efter träning men lyckats hålla undan det värsta rätt bra tycker jag....men igår stampade Mr Fibro till rejält med foten:(
Värsta värsta värken slog till med full kraft.
Det blev en sån eftermiddag och kväll som jag aldrig tror jag ska klara....men på nåt vis gör man det.
Ingen massage hjälper...ingen spikmatta..och ingen vetekudde!! Men allt det lindrar i alla fall lite lite för stunden.
Men ett huvud som gör så ont så man tror man ska svimma...och var sitter roten till det onda?? Nacken? Skulderbladen? Käken? Bihålorna? Omöjligt att säga!
Överallt gör det bara såååå jävulskt ont!!
Men idag känns det i alla fall som att kroppen tog emot massagen lite.
Känner en aning bättring.
Jag tror sjutton jag kommer överleva den här gången också..........
Men rädslan finns att det under dagen ska bli som igår!
Idag jobbar Patrik länge och då är det liksom extra jobbigt om mamman i familjen ligger halvt medvetslös o kvider i sängen......
Jag ligger här och försöker massera huvudet...försöker trycka i nacken...masserar käken från insidan av munnen.
Jag funderar om jag skulle klara en promenad....själva värken blir säkert inte värre, men jag är så yr och konstig när det gör så här ont, och den underbara solen är jobbig för ett ont huvud- men jag ska jobba på att bli i sån form så jag kan ta mig ut en sväng.
Nån träning på gymmet blir det i alla fall inte i dag!!
Det är nu jag måste hitta någon extra röst inom mig som kan förklara fördelarna med träningen....känns liksom inte värt det när jag blir så här!!
Även om jag i en veckas tid mått bra av det, så är det här liksom sååå jävligt så jag tvivlar starkt!
MEN....jag har ju de här "värkdagarna" fast jag inte tränar oxå...om jag gjort något annat som inte är så bra för mig!!
Det är det jag måste tänka på för att motivera mig att förtsätta träna!!
Men som sagt....idag blir det vilodag (hur mycket vila det här nu är..kan lova att det är mycket jobbigare än att träna!)
skruttdag
Men idag har jag tyvärr inte kunnat njuta speciellt av solen.....
mår skrutt:(
Inte ens en liten promenad har det blivit idag. Jag satt ute på bron en stund men satt så illa på stolen så jag gick in igen!
Vi skjutsade Matilda till stationen i stan mitt på dagen då hon skulle till morfar o sen var Linn o jag in på köpis en sväng (handlade lite på coop o fikade på madame) medan vi väntade in Patrik som tränade.
Det räckte för att krafterna skulle vara helt borta sen.
Vi var på Brynäsmatch hela familjen i går kväll.Så kul att gå på hockey och nu bestämde vi att unna oss det när det är sportlov...nåt måste även vi hitta på känns det som!
Tyvärr tar det på kroppen att sitta så där...o vi hade platser längst ut på långsidan , så det var till att vrida på huvudet hela tiden - inte bra för en redan känslig nacke:(
jag hade galet ont både i nacken och i benen redan i går kväll....men måste säga att nacken mår betydligt bättre idag än jag räknade med!
Jag tror jag kan tacka Linnex för det....drog på i stort sett hela mig sånt igår när jag gick o la mig;)
Men annars är hela kroppen väck idag.Inga krafter alls!
Och jag har fått tillbaka ett bekymmer jag hade för längesen, och har haft lite känning av till o från oxå senare iofs.....jag är så himla trögandad....svårt att ta djupa andetag, suckar o pustar - allmänt jävla jobbigt!!
Ikväll..just nu..är det en föreläsning i stan jag så gärna hade velat lyssna på.
Dr Lerner pratar om kvinnors smärta!
Han ska vara väldigt bra, jag själv har aldrig haft med honom att göra men vet att han är ett stöd för många med fibro.
Men tyvärr fick jag inget sällskap med mig, och när jag mår så här skulle jag verkligen nehöva nån som sa - kom nu så åker vi!
Alltså ligger jag här hemma istället och jämrar mig!
Men jag har varit med till svärmor på fika för hon fyller år idag......så jag har inte nött soffa hela eftermiddan;)
Är jag för negativ?
Denna bild ska såklart symbolisera nåt positivt....
att man ska göra sig av med negativa människor....för sin egen skull.
Men jag kan inte låta bli att vända på det lite.....
Är det där för jag blir mer och mer ensam???
Är jag en negativ människa...fast jag jobbar så hårt för att försöka vara positiv??
Ja, det kanske är så jävligt!
Mina "vänner" verkar ju inte orka med mig.
Jag är ju inte den man väljer att göra roliga saker med..inte den man ringer till och föreslår att hitta på nåt ...så något måste det ju bero på.
Jag försöker verkligen vara positiv, men visst.... när jag träffar någon som jag tänker att faktiskt är min vän så kan jag ibland känna behovet att få säga hur det faktiskt är...försöka förmedla hur min vardag är.
Kanske just för att jag annars hela tiden skjuter undan mitt mående?!
Jag bråttas med väldigt mycket tankar hela tiden!
Hur uppfattas jag av andra? just det man ju helst ska skita i....var dig själv och vill inte dina vänner ha dig för den du är så är det inte dina vänner.....
Kanske går att tänka så om man har ett umgänge som fungerar...men jag märker ju att om jag spelar någon jag inte riktgit är så blir jag mer accepterad.
En annan fundering är hur tänker folk egentligen om att jag inte jobbar??
Mitt mående syns ju inte utanpå...och eftersom jag ju oftast sätter på mig den glada masken så finns ju inte en chans att någon ska veta hur jag mår (kanske oxå därför jag ibland känner att jag vill förklara hur jag mår), och då kan jag tänka att det funderas en hel del på varför jag inte jobbar!
Och där sitter mycket av mina problem i huvudet.....jag är ju livrädd att folk ska tro att jag egentligen inte vill jobba....att jag är en lat jäkla gnällspik!
Släpp de där tankarna! försöker jag säga till mig själv....men det är så svårt!
Eller så förstår folk mycket väl hur jag mår...det kanske är det som skrämmer??
Nu är det höst, mörkt och lite trist......jag njuter av min familj, tänder ljus ser på tv och spelar kort, kikar på mina idrottande ungar.
Men jag känner att det inte räcker!
Jag längtar så oerhört efter att bara sitta o tjattra med några tjejer o pimpla lite vin...eller bara en fika;)
Ibland ser jag på fb att några åker iväg o gör så skojiga saker...typ kikar på nån mässa eller utställning.
Jag vill oxå:) Men har hamnat i nån osäkerhet när det handlar om att ringa mina "vänner" och föreslå saker....efter som jag inte är den de väljer att föreslå saker för känns det konstigt att jag ska ringa...jag vill absolut inte att nån ska följa med mig bara för att jag frågar och de vill vara snäll...jag vill på nåt fjantigt sätt vara ett val någon gjort på egen fri vilja:)
Ja men ni hör....jag har ju funderingar som nån 10-åring eller så!
Och jag har säkert skrivit dessa tankar flera gånger förr.....men de fylls hela tiden på i skallen och måste få komma ut!
Läste häromdagen att en av mina fb-vänner hade drömt att hon sålde självförtroende och självkänsla.....
Jag borde vara först i den kön:)
idag är en annan dag
Tack och lov är gårdagen förbi...idag är en ny dag.
Jag är trött och sliten idag....blir alltid så konstigt tom efter en sån pärs som gårdagen var.
Men den värsta huvudvärken är väck....tack o lov;)
Att jag kom iväg och kikade på innabandymatch igår var tur....kommer på nåt sätt till en vändpunkt efter såna där dagar....värken finns fortfarande där och jag är tvärslut...men på nåt sätt känner jag att det är på väg åt rätt håll, och orkar jag då bara trots det hela lite och göra nåt skoj känns vändningen bättre...den går liksom fortare:)
Det var en spännande match men våra grabbar förlorade tyvärr.....men va sjutton...allt är ju egentligen bara en lek..eller??
Och jag träffade lite folk...och vad är bättre medicin än mänskliga möten och lite prat?!
Idag har jag fyllt på den dosen ännu mer!
Nu var det handboll med dotterns lag i Ljusne....förlust även där, men jag tror alla var nöjda efter att fått se härliga tjejer lira fin handboll;)
Och jag är sååå glad att maken är ledig i helgen...allt känns så mycket bättre när jag har honom med ♥
Det blev lite shopping och ett besök hos syrran o svågern innan vi åkte hemåt.
Väl hemma tog vi och tittade på en till handbollsmatch när vi ändå hade ångan uppe.....
Forsbackas damer storsegrade i sin match...31 mål blev det i vinstmarginal...inte illa=))
Men nu har jag strandat i soffan....kroppen svider o molvärker MEN jag känner mig betydligt gladare till sinnet och sååå nöjd med dagen!
Tar och tänder ljus och myser så ska det nog kännas bra resten av kvällen också!
Kommer ni ihåg att ställa om klockan i natt???
gnällspik
Ja idag är en SÅN dag.....
Jag orkar bara inte vara positiv!!!
Jag försöker verkligen..jobbar stenhårt..VARJE DAG..för att inte gnälla.....men nu orkar jag inte mer..inte just idag!
Jag grubblar mycket såna här dagar som ni vet......
funderar på fenomenet facebook tex.....eller alla datakontakter faktiskt.... till och med den här lilla bloggen... Vad lätt det är att luras!
Jag skulle helt klart kunna lägga ut nåt positivt inlägg....och få massa komentarer och gillningar.
Och jag kan lura mig själv på det viset också...istället för att gräva ner sig i eländet liksom.
Och det är så jag kämpar varje dag....tänk positivt!! var social o skojig!! orka!! helst ska man ju stressa lite också för att riktigt passa in i samhället...men se det vägrar jag! jag har nog med den stress det är att klara varje dag utan sammanbrott!!
Igår skulle jag iväg på ett möte på kvällen...och det är minsann inte ofta.
Och mat skulle vi ha i oss också.....
Ja det räckte för att sammanbrottet skulle vara nära trots att det inte var nån tidspress alls. Jag blir rädd för mig själv..för hela situationen!
Tycker att jag mår rätt skapligt när jag är ensam hemma på dan...sen när de jag längtat efter hela dan kommer hem blir det för mycket! om någon pratar med mig samtidigt som jag gör nåt annat då brinner det i skallen!
Tillslut visste jag knappt vad jag höll på med när jag lagade maten....
men mat fick de här....och jag kom iväg på mötet, tyvärr med en sjujäkla huvudvärk...som blivit tio resor värre till idag..men jag var där...och den leende masken var på! Och jag kan som sagt lura mig själv också...jag tycker det var riktigt skoj att få komma iväg o surra lite med andra människor:)
Men idag däckade jag....hittar inte posiviteten alls.......
Men jag vet att snart är den tillbaka!! Snart orkar jag åtminstone ta på mig masken igen.....så att folk orkar med mig!
För så är det..och det är tex fb bevis för tycker jag......
Du är roligare om du är pigg och glad...det är mycket mer komentarer och gillningar på positiva inlägg än på såna som egentligen skulle behöva komenteras för att ge lite uppmuntran.
Och så länge jag spelar glad är jag liksom med....men då jag visar att det är en dålig dag (läs gnäller!) då är jag inte lika kul.
Men om jag skulle få feber eller bli jäkligt förkyld (vilket jag iofs är men inte skriver om det för det är en baggis) då tror jag att det kan bli mycket krya på dig hälsningar och medkänsla.
Nu vet jag att jag är ute på farlig mark.....många kan säkert bli riktigt irriterad på det här inlägget...och än en gång tycka att jag är en riktgit gnällis som tycker synd om mig själv.
Men det får väl vara så då...det kan jag tyvärr inte göra någonting åt.
Jag skriver för att få ur mig eländet så det kan kännas något bättre sen.
Jag skriver inte för att få massor med komenatrer nästa gång jag beklagar mig....TACK! de undanber jag mig ifrån.Ska jag ha komentarer så ska de inte komma för att någon tror att jag ber om dem...för det gör jag inte!
Jag skickar bara ut en tanke om att det inte alltid är så som orden på bildskärmen säger....
Jag tror inte det finns så många människor som alltid är pigga och glada som fb gör sken av....jag vet att många väljer att bara vara positiv på fb, och det har jag lite svårt att förstå....det är inte JAG. ska jag ha med människor att göra, vilket jag ju har på fb (datakontakter är ju de kontakter jag har mest nu..tyvärr...en tragisk historia i sig - men det tar vi en annan gång) vill jag på nåt vis vara ÄKTA....jag vet inte..jag kanske tänker alldeles galet?!
Tänker tanken mååånga gånger att jag kanske inte borde finnas på fb....kanske inte passar där när jag inte kan spela glad jämt??
Men jag har sånt enormt sällskap av fb alla ensamma dagar så jag blir nog allt kvar;)
Ha en bra fredag alla ni som inte redan lämnat det här dravel-inlägget......
jag lovar att det ska bli bättre snart....
Ikväll väntar årets match i innebandy här i hallen....
Forsbacka tar emot Valbo...derby...hatmatch..ja vi kan nog ge den här matchen många namn;)
Viktor som haft problem med ryggen är med på banan igen....han ska göra ett försök att spela!
Har tränat en dag den här veckan och varit med på en idrottslektion i skolan...och det har gått bra:)
Ikväll möter han flera av de han spelade med i Valbo....så jag fattar att han är sugen att vara med!!
Bara han inte åker på nån smäll så det är kört igen....kan tro att det kommer att va en hård match....vi hoppas domarna kan hålla den på en bra nivå;)
Jag hoppas verkligen vara i bättre form till kvällen...i alla fall så jag orkar ta mig dit o kika!!
Som jag sagt förr....det ska väldigt mycket till innan jag missar barnens idrottande:)
Heja FIK!!
vissa dagar är jobbigare än andra........
Brevet jag inte ville ha
Jag älskar att få brev.
Förr om åren hade jag massor med brevvänner runt om i landet, det var så kul att få breven, och att skriva dem;)
Nu ska ni få ta del av ett brev som jag vet många får.....men som jag inte ens önskar mina värsta fiender!
Tyvärr är jag en av alla olyckliga mottagare......
Hej!
Mitt namn är fibromyalgi.
... Jag är en osynlig kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av ditt liv.
Andra runt omkring dig, kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.
Jag kan orsaka dig våldsam smärta, eller om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring och hade kul, jag tog Energi ifrån dig och gav dig Utmattning istället.. Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn ifrån dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords eller frysa och svettas, medans andra känner välbehag.
Ja visst ja, jag kan få dig att känna ångest också....
Om du planerar något, eller ser fram mot en spännande dag,
så kan jag ta det ifrån dig med.
Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, tex den där virussjukdomen du aldrig blev av med, eller den där stressen som du hade i flera år.....
Hur som helst, jag är här för att stanna!
Jag har hört att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig...
Jag skrattar så jag kiknar..
Försök du bara!
Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare, innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt.
Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller..
Tillsagd att du lider av ångest eller depression..
Tillsagd att, sover och motionerar du mer och regelbundet, kommer jag försvinna..
Tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, ta dig i kragen...
Det värsta AV ALLT, att ingen kommer ta dig på allvar, fatta att jag har övertaget!!
Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater, kommer lyssna tills dom tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och vilken utmattande sjukdom jag är.
En del kommer att säga, "Äh, du har bara en dålig dag"
En del kommer börja prata bakom din rygg..
medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dom att förstå.
Avslutningsvis...(jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan har listat ut det)
Den enda plats du kommer få någon support eller förståelse ifrån, angående mig, är från andra människor med fibromyalgi..
Högaktningsfullt din osynliga kroniska sjukdom.
Säga vad man vill....men han vet vad han pratar om den där Mr Fibro :-o
Men för att orka kämpar jag ju för att vara positiv så mycket jag bara kan......
och till hjälp har jag nu hittat en grupp på FB som verkar superskoj:)
"Positiva gruppen för oss med kroniska sjukdomar"
En grupp där vi delar skojigheter med varann.
Där är inte tillåtet att skriva om värk och allt som hör därtill.Alla i gruppen har sina problem och det vet vi....därför är det skönt med ett forum där vi kan skämta och berätta glädjeämnen för varann;)
Det är inte farligt att ha kul bara för att man har ont=)
Det finns även andra grupper för oss med fibro, eller annan värk....jag är med i några såna oxå.
Väldigt bra på sitt sätt det oxå.....man behöver få ur sig mycket ibland.Man kan få tips och råd, och vi peppar varann...MEN! Det är lätt att det blir mycket sjukdom över det hela...och tyvärr är det väl inte det vi behöver direkt.Mycket snack om mediciner och så...och den biten är helt främmande för mig, och det är jag glad över;)
Jag tar på sin höjd Alvedon och Ipren ibland när jag inte står ut...och de hjälper sällan så då minns jag varför jag inte tar det oftare:)
Därför känner jag att den positiva gruppen känns mer jag på nåt vis;)
Jag älskar ju att ha skoj...även om det ju nu är lättare att träffa människor via datorn än live - och det skrämmer mig!!
Men den biten att umgänget minskar drastiskt när man blir sjuk har jag skrivit om förr så det hoppar jag över nu....men kan ju säga att det inte blev bättre när också jobbet försvann:(
Jag längtar efter mina vänner och gamla jobbarkompisar så det gör ont....
men jag är glad åt mina nya vänner i datorns värld ♥
så är det
Kan inte låta bli att dela med mig av en bild jag snott från Sveriges fibromyalgiförbunds FBsida.....
Det är verkligen så det känns de allra flesta dagar.....men det är det ingen som ser!
vill så gärna slippa dessa dagar.....
En sån här dag då jag glömmer vad himla bra jag har det.
Känslan av glädje jag kände så sent som igår kväll är som bortblåst......
Att tänka att jag för mindre än en vecka sen tyckte att jag var i paradiset då jag tältade på Åland med familjen känns overkligt.
Jag har ont och är så less:(
Jag vill iväg och bada men har inte kraft att "ta i tu" med det.
I vanliga fall älskar jag ju även hemmadagarna...att bara vara är bland det bästa jag vet...andra dagar alltså.
Men såna här dagar känner jag mig bara olycklig hemma.
Jag skulle behöva någon som drog mig ut på skojsigheter, eller som bara kom och höll mig sällskap och surrade bort en stund;)
Jag känner mig ensammast i världen såna här dagar.
Och det trots att jag har alla ungdomarna här runt mig, men inte ens det känns bra.
Jag skulle må något bättre i sinnet om de hade annat för sig när jag har mina de här dagarna.
Viktor har ju sitt han, med flickvännen här;)
Men tjejerna tar sig inte för någonting.
Det skulle vara så mycket skönare om jag visste att de hade sina kompisar att ha skoj med när jag är så här.....det gör ont i ett mammahjärta när det är så här ♥
Jag vet att det bara är att genomlida såna här dagar....bara att lägga de bakom mig....men de är så jobbiga när de kommer!
Om ändå Patrik varit ledig....allt känns direkt något bättre bara av att veta att han finns här.
Men..men....som sagt - bara att genomlida dessa dagar och hoppas att imorgon är en annan dag!!
plattfall....
Mådde jag bra i söndags för att jag gjort lite nytta, så mår jag uselt nu av samma anledning.
Trist liv kan jag tycka....men den hårda sanningen är att det är så det är - mitt liv!
Igår var jag med Matilda på skolan, å det var väldigt kul eftersom det var väldigt längesen...å det är så kul att se den klassen - helt enormt duktiga!!
Det var väl lite illa vald dag, med tanke på målandet på söndan....men jag tänkte inte på det när jag lovade att vara med.
Men jag var med nästan hela dagen, innan jag gick hem och la mig.....och blev liggande!
Eller är det kanske inte målningen som sitter i kroppen???
Kanske blåsten???
De här stormvindarna som är varje dag hatar jag!!!! =@
Det kan vara de som ställer till det nu.....
jag känner att de skadar mig invändigt mer o mer för varje gång de drar igenom mig =(
Den positiva känslan jag känt de senaste veckorna blåser bort med vinden......
Motionen blir lidande...jag tar mig bara inte ut på nån prommis när det är så här.
Men jag vet att jag måste...och då mår jag dåligt över det oxå.
Så målning eller blåst??
Det spelar ju egentligen ingen roll vad det beror på.....
men jobbigt är det med ett sånt här bakslag=(
Idag kurar jag inne och försöker blunda för röran som är här.....
för nån nytta tänker jag inte göra;)
Och jag vet ju att mina bakslag kommer jag alltid att få efter de bra dagarna.
Det jag efterlyst är fler bra dagar...och jag tycker att jag haft fler såna nu än på väldigt länge!
Så bara vinden drar iväg nånstans...långt bort, så ska jag nog kunna få lite bra dagar igen.
Å vem vet, då kanske jag gör lite nytta igen!
Jag kommer nog att fortsätta springa runt i mitt ekorrhjul jag........
Hoppas ni mår bättre än jag mina vänner....
för det här önskar jag inte ens mina värsta ovänner!
♥ Kram ♥
vill mer
var är den känslan nu???
Nu är jag inne i en sån där period igen när jag får lägga alla krafter som finns för att klara de ynka timmarna på jobbet....sen när jag kommer hem är jag som en urvriden trasa...en trasa med en jäkla huvudvärk:(
Och tanken på att det ska bli påsk och att sonen fyller 17 på självaste påskafton gör mig en aning stressad.
Jag vet...jag behöver inte stressa upp mig för det....
det blir som det blir!
Men eftersom jag nu för tiden är så himla stresskänslig som jag nu är, så kan jag tyvärr inte göra nåt åt den känslan.
Bara att gilla läget...o göra det bästa av det!
Påskriset är ju redan pyntat och uppe.
Städning och handling skjuter vi på framtiden.....
men bara till en snar framtid - annars har ju påsken redan passerat;)
Nåt som känns viktigt just till sonens födelsedag är att orka baka kanelbullar.
Han fikar i stort sett ingenting....bara mammas kanelbullar !
Och det ska han såklart få på kalaset ♥
Lite presenthandling borde vi verkligen också försöka få till;)
Den här veckan skulle det verkligen underlättat om mannen inte jobbat kvällar...
I need him!!!
Som det är de här dagarna så sticker han till jobbet innan jag kommer hem och sen sover jag när han kommer hem.....
Men på fredag är vi båda lediga....
och eftersom just den fredagen är extra lång ska vi väl hinna en del då?!
Nu ligger jag bara och försäker hålla mitt onda huvud stilla så mycket det går...
samtidigt som jag har svårt att ligga still med ben som värker och har kryp så jag kan bli galen.....då är det lättare att ha de i rörelse.
Kanske kan skruva av skallen och lägga det i nåt hörn för sig själv så kan det ligga där och skämmas!
Men då tror jag att jag tar o gängar av benen också...o lägger de nån annanstans!
Men jag kanske ska passa mig för att börja plocka bort mina onda delar.....
risken finns att det inte blir nåt kvar av mig då=/
Nä jag behåller nog hela mig.....med alla skavanker!
Det är ju ändå jag;)
Tänk
Matlagning!!
Inte min bästa gren...jag erkänner!
När inte orken finns blir det tusen gånger värre....
För varje liten grej som jävlas håller jag på att bryta ihop.
Det är inte nådigt hur det låter här....svär så det osar.
Jag har bara EN enda önskan....
Jag vill så gärna orka med livet!!
Tänk att få, om så bara för en dag, känna mig pigg och glad!
Tänk att få känna att jag orkar lyssna på ungarna när de bubblar o pratar om allt mellan himmel och jord.
Då snäser jag åt de istället att de ska vara tyst!
Tänk vad mycket jag missar...jag vet det - och det gör ont!
Tänk om jag skulle orka laga mat...äta...OCH ta reda på disken - vilken dröm.
Tänk att en enda dag slippa huvudvärk...(och övrig värk)
Tänk att få jobba hela dagarna och sen vara helt slut.... på rätt sätt - och sen dagen efter faktiskt orka jobba igen.
Tänk att ha ett socialt liv, med vänner och umgänge.
Tänk att få packa ner Mr Fibro i en kartong...tejpa grov tejp måååånga varv runt...sätta en adresslapp på,
och skicka iväg så långt det bara går....och aldrig ta honom i retur!!!
Medan jag har dessa funderingar så väntar en Broccoligratäng i ugnen....
det är bra konstigt ... vi äter varje dag hur jäkla trött jag än är;)
vem??
Jag undrar så vem det är som sitter någonstans där uppe...
eller möjligtvis långt där nere där det är hett som f-n...
och spanar på mig??
Jag tror det kan låta nåt sånt här....
- Nej nu tycker jag allt att den där människan verkar vara lite för pigg....är hon inte lite possitiv??
- Och det har varat i nästan två dygn...det lär jag nog råda bot på.
- Hm..låt mig tänka!
- Jamen väderväxlingarna är ju alltid effektiva!
- Tar och kastar in en rejäl mängd minus till de senaste dagarnas mildväder....moahhahahaha
Ja som ni fattar ställer de här svängningarna i vädret till det för mig.......
så idag fightas jag med kropp och humör...igen.
Men va sjutton...det är ju lördag och ledigt!!
Hoppas ni alla får en härlig lördag ♥
Här blir det..som vanligt..lugna gatan!
Förutom en del taxikörningar kan jag tro.......;)
jag älskar ju lugnet...men längtar efter lite skojsigheter!!
Men nästa helg då blir det klackarna i taket kan jag lova...
roligheter både fredag och lördag - längtar=)
blir så less
En jobbig dag direkt från start.....och inte blev det bättre=/
Ett väntande läkarbesök idag...lätt gruvsamt.
Jag hade en dålig morgon...så det kändes riktigt bra att jag fått ledigt idag...annars har det varit nödvändigt med ett "skämssamtal" idag igen.
De var så gulliga på jobbet och tyckte att jag kunde få ledigt idag istället för att flänga fram å tillbaka.....två timmar efter läkarbesöket var det nämligen utvecklingssamtal med Linns mentor på skolan.
Men det samtalet blev inte av för mentorn var sjuk....men som sagt jag har inte pallat med jobbet ändå.
Efter besöket hos "farbror doktorn" kändes det tyvärr inte bättre......
Det är så jobbigt att sitta och bli missförstådd gång efter gång.
Ena dagen byggs en gnutta hopp upp...för att nästa raseras totalt.
Och för varje sån sväng i nerförsbacken, kommer jag bara längre ner än jag tidigare var...och det blir tyngre och tyngre att jobba mig uppför!
Jag känner mig som en liten usel människa......
Med tårarna brännande bakom ögonlocken önskade jag mig bara bort!
Skyndade mig ut från läkarens rum, och låste in mig på toaletten och lät tårarna komma.
Men där kunde jag ju inte stanna....
så som vanligt....Bryt ihop och kom igen!
Ta dig samman människa!
Det blev en del handling (mat) innan jag rullade mot Valbo för att hämta Linn som slutade tidigt.
Passade på att ta en köpissväng...hon behövde nya jeans, så det fick det bli!
Det som skulle behövas när jag mår som jag mår är nog en massa shopping till mig själv....;)
tröstshopping skulle verkligen vara nåt för mig - tyvärr finns aldrig de pengarna som då behövs...
så det får bli det absolut nödvändigaste till ungarna...
och för tillfället är det alldeles för mycket de behöver!
Men en fika unnade Linn o jag oss i alla fall.....tröstätandet funkar ju rätt bra det med för stunden :)
Den grodan smakade inte alls illa =)
Väl hemma lockade sängen väldigt...så det blev ryggläge direkt!
Men nu känner jag att jag verkligen borde ta och snöra på mig walkingskorna
för en prommis och rensa skallen lite.....
Så får det bli=)
Ha det gott alla ♥
tvärnit...igen
Har faktiskt varit mer i farten än jag varit på länge tycker jag....
jobbade ju faktiskt hela förra veckan, och har mått hyfsat i helgen.
Nu försöker jag för fullt att tänka positiva tankar och vara tacksam,
just för att jag haft lite fler bra dagar än jag är van vid.
Men det är ju det här jag har så jobbigt med...alla dessa bakslag!!
Idag var en morgon där allt gick toktrögt.....
ingen ork alls och en kropp som inte fungerade nåt vidare.
Så blev jag då hemma.....
Och inte har det blivit bättre under dagen...det här känner jag igen så väl
- blir ofta sämre under nån dag.
Tänker tanken att jag ska ut o gå även såna här dagar, men det är stört omöjligt!
Idag har det blivit ett varmt bad och sen mest soffan.
Men nu ikväll har jag varit på föräldramöte...eftersom Patrik jobbar var det bara att pallra mig iväg.
Försökt tagit in all information inför kommande val av både det ena och det andra...
inriktningar och personliga val...
det är sjutton inte lätt att gå i gymnasiet nu för tiden.
Och det gäller ju att ungdomarna tänker till - det är ju deras framtid det handlar om!!
Men såna här dagar är jag rätt väck i huvudet så jag kan bara hoppas att något gått in ;)
Nu hoppas jag på ett under till imorgon så jag kan jobba....
Men det här tar också på krafterna.. att hela tiden tänka hur morgondagen ska bli.
Och om det nu inte blir bättre under natten är det bara att svälja skammen
och ringa igen och sjukanmäla mig...
Det är verkligen bland det jobbigaste jag vet!
Då ångrar jag mig alltid att jag inte tagit fler dagar på en gång.....
men jag hoppas ju varje gång att det ska räcka med en dag hemma.
Tyvärr gör det sällan det=(
Men nu kikar vi på handboll här...sen är den här dagen äntligen slut!!
(efter att jag hämtat hem mannen från jobbet och samtidigt sonen som är på hockey)
Det är såna här dagar jag tycker att dygnet har alldeles för många timmar!!
värsta på länge
Måndag eftermiddag fick jag en dryg huvudvärk.
Jag plastade nån bok sen fick jag pausa.
Efter jobbet hade jag bestämt träff med min kusin för en fika på Café Madame....
nog kände jag lite för att åka hem till sängen istället...
men lite fika kan ju vara rena medecinen - och jag tyckte allt att det kändes skapligt sen när jag kom hem.
Igår morse kändes det också rätt hyfsat...
men lika som dan före kom huvudvärken vid lunchdax ungefär.
Så igår var jag inte alls pigg när jag kom hem...
det blev ryggläge med spikmattan, sen ett hett bad
- men tyvärr utan resultat så det blev en jobbig kväll.
Men tyvärr inget alls om jag jämför med hur den här dagen blev...
Jag kände direkt i morse att det var illa, så det var bara att ringa de samtal som behövs för att sjukanmäla mig.
Jag höll mig uppe en stund tills barnen var på gång till skolorna....
sen blev det bara värre än värst=(
Jag blir som helt väck i skallen och bortdomnad i hela vänstra ansiktshalvan...
käkarna värker så jag masserar inne i munnen för att smärtan ev ska släppa något.
Ögonen vill jag trycka ut ur skallen för det gör så ont...
Jag försöker bädda in huvudet i spikmattan och vetekudden.
Hela skallen är sååå öm.
Patrik försöker hjälpa mig med lite huvudmassage....skönt men bara för stunden.
Strax efter lunch vet jag knappt vart jag ska ta vägen....
Tårarna rinner bara av att det gör så jä**a ont....
Jag vet att det kommer att släppa, men blir ändå på något vis rädd för den enorma smärtan.
Jag mår illa...och vet inte om det beror på värken eller hunger.
Kan inte resa mig ur sängen, men känner att jag måste få något i mig.
Tack o lov att patrik hade ledig dag idag....får lunch serverad och petar i mig lite liggande till sängs.
Sen ger sig Patrik på masserandet igen...nu vid ett problemområde vid ett skulderblad...
sitter alltid nå´t där!
Så även nu!
Äntligen känner jag att det klarnar lite i skallen...i alla fall medan jag får massage.
Sen..efter den omgången släpper faktiskt det värsta - tack o lov!
Jag har nu förflyttat mig ut till soffan...
fortfarande jordens skallevärk -
men den går ändå inte att jämföra med hur det varit.
Hoppas nu att jag ska vara på banan i morgon igen, för då väntar möte på jobbet.
Undrar hur jag ska svamla då?
Brukar alltid ha några dagar efter såna här "attacker" som jag är lite flummig...på ett underligt sätt väck i huvudet (mer än vanligt...)
Blir väldigt slut helt och hållet - det tar på krafterna!
Än en gång grubblar jag på hur jag ska göra för att handla rätt....
Hur hade det här blivit om jag lyssnat bättre på kroppen när huvudvärken kom?
Hade jag sluppit den här vidriga dagen då?
Men nu är det förhoppningsvis på väg att försvinna...för den här gången.
Imorgon är en annan dag.....
varför försöker jag ens?
Jag fattar inte ens varför jag försöker...gång efter gång.
Vad det nu handlar om är bortplockning av julen....
Tänkte köra igång lite igår, men efter att vara totalt slut efter att fixat lunch till barnen insåg jag att det inte var någon idé=(
Idag känner jag att jag verkligen borde....
vet ju att krafterna knappast finns mer när jag börjar jobba igen!
Vi hjälpts åt att plocka ihop allt o samla det på ett ställe.....
vilket leder till totalt kaos i köket...och vardagsrummet!
Sen åker Patrik o jobbar, och jag är kvar i röran.
Packar i lite i en låda, tar ner en gardin....sen är de få krafter jag hade när jag började som bortblåsta!
Och när jag mår så här är det så svårt att tänka klart...
jag blir bara så irriterad på att aldrig klara de minsta vardagssysslor!!
Det är såna här saker som får mig att hamna långt ner mot botten...igen!
Grubblerierna kommer som ett brev på posten.
Hur ska jag klarar jobbet när det nu kör igång igen?
Har verkligen njutit av ledigheten....
men bra har jag inte mått.
Haft en feberkänsla i kroppen länge nu igen...
allt jag gör, känns som jag gör med feber i kroppen.
Darrigt, knäsvagt, svettigt och ont i kroppen!
Men när jag vaknat de här dagarna har jag legat och tagit det lugnt...
och sen klivit upp och tagit det lugnt.
Dagarna med handboll klarade jag på ren envishet....
men det går bara nån dag, sen kommer bakslaget.
Det är ju det bakslaget jag jobbar med nu...det vet jag.
Om någon dag känns det förhoppningsvis något bättre igen.
Samtidigt vet jag att städar jag bort julen idag, mår jag definitivt inte bättre imorgon.
Så än en gång kommer funderingarna.....
är det meningen att jag inte ska göra någonting hemma,
utan lägga all kraft på att klarar jobbet?!
Kul liv?? NÄ!
Men nu ligger jag här med totalkaos både i huvudet och i hemmet....och orkar inte ett skit!
Panik när jag tänker på att det väl ska ätas här hemma idag också...
bara den simpla syssslan matlagning tar musten ur mig!
Och hur mår mina barn egentligen..mitt i det här?
De kommer verkligen i kläm...
Förbannar också det här vädret....klarar inte de här väderväxlingarna=(
Ge mig 6-7 grader minus och sol tack!
Det känns som det här blir en riktigt skojig söndag, men andra ord...eller inte.
Har tänkt ta mig upp i hallen och kolla på innebandy idag....det hoppas jag fortfarande på;)
Jag får nog be om ursäkt för det här negativa inlägget....
men jag måste försöka få ur mig lite....annars skulle jag aldrig orka ens en endaste dag till.
ingen speciellt god morgon
med en kropp som varken vill vara stilla eller igång!
Vaknar och känner direkt att Nej! inte en sån här dag.
Så idag mår jag inge vidare....
MEN..på ett sätt mår jag istället så bra.
Jag är ju som sagt ledig den här veckan...
så tänk att ha en sån här dag men ändå slippa ringa mig sjuk!!
Bara det får mig att må så mycket bättre:)
Ja,ja, jag vet - det här låter helflummigt...men så funkar jag...svårt att förklara bara.
För det som i vanliga fall får de här dåliga dagarna att bli riktigt pest är just det att jag känner mig så misslyckad varje gång jag inte klarar att åka till jobbet...
och skulle det idag varit en jobbardag, skulle jag definitivt inte tagit mig iväg.
Istället fortsätter jag semestra här hemma (om än med en besvikelse över att de bra dagarna aldrig får vara fler)
På eftermiddagen ska det träffas vänner igen...idag såna som det är vääääldigt sällan det annars blir av att träffa...längtar ♥
Egentligen borde det röjas upp lite här innan de kommer...men se det skiter jag i.
Städa har väldigt låg prioritet såna här dagar kan jag lova!
Skotta snö behövs oxå, såg jag när jag var ut o hämtade tidningen.
Det känns iofs lite knasigt att folk ska behöva gå i en massa snö när de kommer -
men se skotta det gör jag bara inte!
O mannen jobbar, och sonen är ju borta o friar, eller vad han nu har för sig - inte vet då jag inte;)
Kanske döttrarna, med gemensamma krafter kan skotta bort lite...hoppas jag kan få de till det sen.
Jag för min del tänker bara vila o försöka må så bra som möjligt;)
Vila mig iform kan man säga.....
Imorgon bär det av till Falun på handbollscup - så då hoppas jag verkligen att jag är i lite bättre form!
Tyvärr jobbar min äkta hälft imorgon oxå.....som jag skrivit förr brukar det kännas bättre att ha honom med de här tunga dagarna.
Men till Falun ska jag säkert ta mig...och lite rolig handboll skadar aldrig=)
Visar mitt sällskap en sån här morgon.....
