morsankia

Denna bild ska såklart symbolisera nåt positivt....
att man ska göra sig av med negativa människor....för sin egen skull.

    
Men jag kan inte låta bli att vända på det lite.....
Är det där för jag blir mer och mer ensam???
Är jag en negativ människa...fast jag jobbar så hårt för att försöka vara positiv??

Ja, det kanske är så jävligt!
Mina "vänner" verkar ju inte orka med mig.
Jag är ju inte den man väljer att göra roliga saker med..inte den man ringer till och föreslår att hitta på nåt ...så något måste det ju bero på.

Jag försöker verkligen vara positiv, men visst.... när jag träffar någon som jag tänker att faktiskt är min vän så kan jag ibland känna behovet att få säga hur det faktiskt är...försöka förmedla hur min vardag är.
Kanske just för att jag annars hela tiden skjuter undan mitt mående?!

Jag bråttas med väldigt mycket tankar hela tiden!
Hur uppfattas jag av andra? just det man ju helst ska skita i....var dig själv och vill inte dina vänner ha dig för den du är så är det inte dina vänner.....
Kanske går att tänka så om man har ett umgänge som fungerar...men jag märker ju att om jag spelar någon jag inte riktgit är så blir jag mer accepterad.
En annan fundering är hur tänker folk egentligen om att jag inte jobbar??
Mitt mående syns ju inte utanpå...och eftersom jag ju oftast sätter på mig den glada masken så finns ju inte en chans att någon ska veta hur jag mår (kanske oxå därför jag ibland känner att jag vill förklara hur jag mår), och då kan jag tänka att det funderas en hel del på varför jag inte jobbar!
Och där sitter mycket av mina problem i huvudet.....jag är ju livrädd att folk ska tro att jag egentligen inte vill jobba....att jag är en lat jäkla gnällspik!

Släpp de där tankarna! försöker jag säga till mig själv....men det är så svårt!

Eller så förstår folk mycket väl hur jag mår...det kanske är det som skrämmer??

Nu är det höst, mörkt och lite trist......jag njuter av min familj, tänder ljus ser på tv och spelar kort, kikar på mina idrottande ungar.
Men jag känner att det inte räcker!
Jag längtar så oerhört efter att bara sitta o tjattra med några tjejer o pimpla lite vin...eller bara en fika;)
Ibland ser jag på fb att några åker iväg o gör så skojiga saker...typ kikar på nån mässa eller utställning.
Jag vill oxå:) Men har hamnat i nån osäkerhet när det handlar om att ringa mina "vänner" och föreslå saker....efter som jag inte är den de väljer att föreslå saker för känns det konstigt att jag ska ringa...jag vill absolut inte att nån ska följa med mig bara för att jag frågar och de vill vara snäll...jag vill på nåt fjantigt sätt vara ett val någon gjort på egen fri vilja:)

Ja men ni hör....jag har ju funderingar som nån 10-åring eller så!
Och jag har säkert skrivit dessa tankar flera gånger förr.....men de fylls hela tiden på i skallen och måste få komma ut!

Läste häromdagen att en av mina fb-vänner hade drömt att hon sålde självförtroende och självkänsla.....
Jag borde vara först i den kön:)