morsankia

I helgen när jag höll på att dona o greja här i mitt eget lugna tempo kändes det så bra....
var är den känslan nu???

Nu är jag inne i en sån där period igen när jag får lägga alla krafter som finns för att klara de ynka timmarna på jobbet....sen när jag kommer hem är jag som en urvriden trasa...en trasa med en jäkla huvudvärk:(

Och tanken på att det ska bli påsk och att sonen fyller 17 på självaste påskafton gör mig en aning stressad.
Jag vet...jag behöver inte stressa upp mig för det....
det blir som det blir!
Men eftersom jag nu för tiden är så himla stresskänslig som jag nu är, så kan jag tyvärr inte göra nåt åt den känslan.
Bara att gilla läget...o göra det bästa av det!

Påskriset är ju redan pyntat och uppe.
Städning och handling skjuter vi på framtiden.....
men bara till en snar framtid - annars har ju påsken redan passerat;)

Nåt som känns viktigt just till sonens födelsedag är att orka baka kanelbullar.
Han fikar i stort sett ingenting....bara mammas kanelbullar !
Och det ska han såklart få på kalaset ♥

Lite presenthandling borde vi verkligen också försöka få till;)

Den här veckan skulle det verkligen underlättat om mannen inte jobbat kvällar...
I need him!!!
Som det är de här dagarna så sticker han till jobbet innan jag kommer hem och sen sover jag när han kommer hem.....
Men på fredag är vi båda lediga....
och eftersom just den fredagen är extra lång ska vi väl hinna en del då?!

Nu ligger jag bara och försäker hålla mitt onda huvud stilla så mycket det går...
samtidigt som jag har svårt att ligga still med ben som värker och har kryp så jag kan bli galen.....då är det lättare att ha de i rörelse.
Kanske kan skruva av skallen och lägga det i nåt hörn för sig själv så kan det ligga där och skämmas!
Men då tror jag att jag tar o gängar av benen också...o lägger de nån annanstans!

Men jag kanske ska passa mig för att börja plocka bort mina onda delar.....
risken finns att det inte blir nåt kvar av mig då=/

Nä jag behåller nog hela mig.....med alla skavanker!
Det är ju ändå jag;)