morsankia

Jag älskar att få brev.
Förr om åren hade jag massor med brevvänner runt om i landet, det var så kul att få breven, och att skriva dem;)

Nu ska ni få ta del av ett brev som jag vet många får.....men som jag inte ens önskar mina värsta fiender!
Tyvärr är jag en av alla olyckliga mottagare......

Hej!

Mitt namn är fibromyalgi.
... Jag är en osynlig kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av ditt liv.

Andra runt omkring dig, kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.

Jag kan orsaka dig våldsam smärta, eller om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.
Jag minns när du och Energi sprang omkring och hade kul, jag tog Energi ifrån dig och gav dig Utmattning istället.. Försök att ha kul nu!

Jag tog även God Sömn ifrån dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.
Jag kan få dig att darra inombords eller frysa och svettas, medans andra känner välbehag.
Ja visst ja, jag kan få dig att känna ångest också....

Om du planerar något, eller ser fram mot en spännande dag,
så kan jag ta det ifrån dig med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, tex den där virussjukdomen du aldrig blev av med, eller den där stressen som du hade i flera år.....

Hur som helst, jag är här för att stanna!

Jag har hört att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig...
Jag skrattar så jag kiknar..
Försök du bara!

Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare, innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt.

Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller..
Tillsagd att du lider av ångest eller depression..
Tillsagd att, sover och motionerar du mer och regelbundet, kommer jag försvinna..

Tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, ta dig i kragen...
Det värsta AV ALLT, att ingen kommer ta dig på allvar, fatta att jag har övertaget!!

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater, kommer lyssna tills dom tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och vilken utmattande sjukdom jag är.

En del kommer att säga, "Äh, du har bara en dålig dag"
En del kommer börja prata bakom din rygg..
medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dom att förstå.

Avslutningsvis...(jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan har listat ut det)
Den enda plats du kommer få någon support eller förståelse ifrån, angående mig, är från andra människor med fibromyalgi..

Högaktningsfullt din osynliga kroniska sjukdom.



Säga vad man vill....men han vet vad han pratar om den där Mr Fibro :-o



Men för att orka kämpar jag ju för att vara positiv så mycket jag bara kan......

och till hjälp har jag nu hittat en grupp på FB som verkar superskoj:)

"Positiva gruppen för oss med kroniska sjukdomar"

En grupp där vi delar skojigheter med varann.
Där är inte tillåtet att skriva om värk och allt som hör därtill.Alla i gruppen har sina problem och det vet vi....därför är det skönt med ett forum där vi kan skämta och berätta glädjeämnen för varann;)
Det är inte farligt att ha kul bara för att man har ont=)

Det finns även andra grupper för oss med fibro, eller annan värk....jag är med i några såna oxå.
Väldigt bra på sitt sätt det oxå.....man behöver få ur sig mycket ibland.Man kan få tips och råd, och vi peppar varann...MEN! Det är lätt att det blir mycket sjukdom över det hela...och tyvärr är det väl inte det vi behöver direkt.Mycket snack om mediciner och så...och den biten är helt främmande för mig, och det är jag glad över;)
Jag tar på sin höjd Alvedon och Ipren ibland när jag inte står ut...och de hjälper sällan så då minns jag varför jag inte tar det oftare:)

Därför känner jag att den positiva gruppen känns mer jag på nåt vis;)
Jag älskar ju att ha skoj...även om det ju nu är lättare att träffa människor via datorn än live - och det skrämmer mig!!
Men den biten att umgänget minskar drastiskt när man blir sjuk har jag skrivit om förr så det hoppar jag över nu....men kan ju säga att det inte blev bättre när också jobbet försvann:(

Jag längtar efter mina vänner och gamla jobbarkompisar så det gör ont....
men jag är glad åt mina nya vänner i datorns värld  ♥