Tänk
Matlagning!!
Inte min bästa gren...jag erkänner!
När inte orken finns blir det tusen gånger värre....
För varje liten grej som jävlas håller jag på att bryta ihop.
Det är inte nådigt hur det låter här....svär så det osar.
Jag har bara EN enda önskan....
Jag vill så gärna orka med livet!!
Tänk att få, om så bara för en dag, känna mig pigg och glad!
Tänk att få känna att jag orkar lyssna på ungarna när de bubblar o pratar om allt mellan himmel och jord.
Då snäser jag åt de istället att de ska vara tyst!
Tänk vad mycket jag missar...jag vet det - och det gör ont!
Tänk om jag skulle orka laga mat...äta...OCH ta reda på disken - vilken dröm.
Tänk att en enda dag slippa huvudvärk...(och övrig värk)
Tänk att få jobba hela dagarna och sen vara helt slut.... på rätt sätt - och sen dagen efter faktiskt orka jobba igen.
Tänk att ha ett socialt liv, med vänner och umgänge.
Tänk att få packa ner Mr Fibro i en kartong...tejpa grov tejp måååånga varv runt...sätta en adresslapp på,
och skicka iväg så långt det bara går....och aldrig ta honom i retur!!!
Medan jag har dessa funderingar så väntar en Broccoligratäng i ugnen....
det är bra konstigt ... vi äter varje dag hur jäkla trött jag än är;)
