morsankia

Idag, en sån här dag som jag bara vill slippa......och ändå kommer de med jämna mellanrum.

En sån här dag då jag glömmer vad himla bra jag har det.

Känslan av glädje jag kände så sent som igår kväll är som bortblåst......

Att tänka att jag för mindre än en vecka sen tyckte att jag var i paradiset då jag tältade på Åland med familjen känns overkligt.

Jag har ont och är så less:(

Jag vill iväg och bada men har inte kraft att "ta i tu" med det.

I vanliga fall älskar jag ju även hemmadagarna...att bara vara är bland det bästa jag vet...andra dagar alltså.

Men såna här dagar känner jag mig bara olycklig hemma.

Jag skulle behöva någon som drog mig ut på skojsigheter, eller som bara kom och höll mig sällskap och surrade bort en stund;)

Jag känner mig ensammast i världen såna här dagar.

Och det trots att jag har alla ungdomarna här runt mig, men inte ens det känns bra.
Jag skulle må något bättre i sinnet om de hade annat för sig när jag har mina de här dagarna.
Viktor har ju sitt han, med flickvännen här;)
Men tjejerna tar sig inte för någonting.
Det skulle vara så mycket skönare om jag visste att de hade sina kompisar att ha skoj med när jag är så här.....det gör ont i ett mammahjärta när det är så här ♥

Jag vet att det bara är att genomlida såna här dagar....bara att lägga de bakom mig....men de är så jobbiga när de kommer!

Om ändå Patrik varit ledig....allt känns direkt något bättre bara av att veta att han finns här.

Men..men....som sagt - bara att genomlida dessa dagar och hoppas att imorgon är en annan dag!!