lill lördag
Onsdag alltså!
Ingen bra sådan för min del...rent ut sagt bedrövlig förmiddag har jag haft.
Har varit mycket trassel nu....och stress med möte på jobbet igår och sen födelsedagsfirande för underbaraste mannen satte sina spår...för att inte tala om baket o lite städning dagen före.
Jag var i usel form hela dagen igår, och efter att fikagästerna gått var det sängen direkt för mig.
Så inget vidare sällskap alls på födelsedagen för mannen alltså....
eller förresten - han tittade på hockey varvat med fotboll på tv:n så det gick ingen nöd på honom;)
Idag har jag legat hela förmiddagen.
Men nu har jag varit på "mitt" bad på södertull.
Det är sån befrielse att kliva ner i det varma vattnet och gympa de stela o onda musklerna något mjukare.
Mannen slutar om en och en halv timme....då ska jag försöka vara lite med i matchen så vi kan ha det lite mysigt idag.
Med hjälp av kidsen tänker jag ha grillen igång när han kommer hem.
Lite grillad ytterfilé o pommes ute på altanen - det får bli vår lill-lördag det ♥
några bilder från firandet av darlingen igår;)
underbar tid framför oss
haft grillpremiär=)
Å det var precis så gott som vi tänkt oss!!
Hela den här dagen har varit helt underbar....
Varit ute flera timmar i solen...visst blåste det kallt, men här hemma på framsidan har det varit kanon!
Jag har läst en bra bok och tjejerna har roat kusinen;)
Både fika och mat har vi stoppat i oss ute på altanen på framsidan.
En skön prommis blev det när mannen kom hem från jobbet.
Och sen tände vi grillen.... Nice dé!!!
Nu var det inglasade altanen på baksidan som gällde....hur skönt som helst där.
Efter maten som smakade hur gott som helst blev det både kortspel och sällskapsspel=)
Riktigt, riktigt trevligt!!
Nu kurar vi i soffan...
ljusen är tända och nu släcker vi ner för att delta i earth hour !!!
Hoppas på en lika trevlig dag imorgon!!!
Helgfrid
Det viktigaste på lördagmornarna är inte sovmorgon....utan att jag får vakna utan klockans hjälp,
inte behöva kliva upp utan kunna ligga kvar och dra mig...det är grejer det!!
Lyssnar gärna på ring så spelar vi på radion....vuxenpoäng om nåt - men jag tycker det är en skön start på dagen;)
Idag blev det en extra tidig morgon här...vi lyckades ju få låna hem barnens kusin igår ♥
Men vad gör det när man vaknar av barnskratt istället för väckarklockan??
Hur den här dagen artar sig vet jag inte alls...
Patrik jobbar...som vanligt skulle jag nästan kunna säga.
Fjärde helgen av fem han jobbar nu (förra helgen var vi ju på skidspelen o hade det gott).
Men det här är den sista på ett bra tag...så sen har vi flera helger ledigt ihop;)
Men idag har han förmiddag i alla fall
så han kommer hem till oss i tid för att ha lite grillpremiär här idag!!
Härliga tider vi har framför oss nu!!!
Härligt med lite kusinmys i soffan en lördagmorgon ♥
stöttepelaren saknas
Patrik är bortrest på utbildning tre dagar den här veckan.
Han åkte igår morse och kommer hem imorgon kväll.
Även om han jobbar mycket när han är på hemmaplan, så kommer han i alla fall hem emellanåt.
Jobbar han kväll är han hemma på morgonen och tvärtom.
Han kan ha en ledig dag, och även om vi då jobbar o är på skolorna så sköter han allt här hemma såna dagar.
Jag känner så tydligt nu när han är borta,allt han gör för att det ska funka här.
Idag spårade det ur totalt...igen:(
Jag mår i vanlig ordning rätt skruttigt....
en fruktansvärd huvudvärk sen flera dagar som håller på att ta kol på mig.
Då är brytet nära....
Jag vet att jag inte kan skylla allt på ungarna...men jag tycker att de är så pass stora att de ska fatta att inget blir bättre när de hela tiden ska bråka!!
Jag orkar ju inte ens med mig själv såna här kvällar....
så deras tjafs får det bara att gå över styr alldeles.
Jag skriker och svär så jag får väl snart lov att gå och lägga lappar i grannarnas brevlådor där jag ber om ursäkt för att jag skrek så de satte middagsmaten i vrångstrupen.......
Så nu ligger jag här med det dåliga samvetet igen,
medan en är galet arg/ledsen , en bara tokförbannad innanför en igensmälld dörr
och den tredje (tycker jag det låter som) försöker ta reda på allt efter middagen......
Det finns inget jobbigare än att inte orka vara mamma, med allt vad det innebär.
Trött småbarnsmamma var jobbigt det med...
men går inte att på minsta lilla vis att jämföra.
Jag älskar de här ungarna så det gör ont...
å ändå gör jag de så illa många gånger, med mina utbrott.
Jag blir rädd för mig själv ibland...
när jag känner att jag bara skulle vilja säga upp mig som mamma.
Det vet jag ju att jag inte alls vill.
De är ju precis allt jag har!!
Jag skulle ju inte vara någonting utan de.
ett år av saknad
2 mars 2010 började som en rätt vanlig dag.
Det var tisdagen på sportlovet.
Mina tjejer var hos mormor och morfar och hade det bra...som på de flesta lov;)
Jag var hemma från jobbet i feber.
På onsdagen skulle jag träffa mamma och tjejerna på stan, efter att jag varit på min bassängträning.
Tjejerna skulle sen hem med mig för att fira lite sportlov på hemmaplan.
Men jag försökte få de att åka tåg hem redan på tisdagen så att patrik skulle kunna hämta de vid stationen, eftersom jag insåg att det inte skulle bli nåt bad för mig dagen därpå.
De gick med på det, och skulle komma med ett tåg senare på eftermiddagen.
Först var de ute i skogen med mormor, morfar o hunden länge!
De hade det toppenskoj....bus i snön och pulkaåkning=)
Sen hinner de hem för att äta mat,och spela lite kort, innan de fick skjuts till tåget av mormor o morfar.
17.20 gick tåget.....tjejerna kramar en alldeles frisk mormor hejdå för sista gången ♥
Direkt när mamma o pappa kommer hem från stationen händer det ofattbara!
Ca 17.30 lämnar hon oss........
Så ofattbart ...så omöjligt att förstå ...
overkligt...orättvist...hemsk
bara så sorgligt!
När Patrik hämtat tjejerna och kommer hem berättar jag att mormor är jättesjuk ( vi visste inte säkert då...
ambulanspersonalen jobbade ju på, men de sa sen att döden hade varit ögonblicklig...) och jag åker direkt till sjukhuset, där jag får det hemska beskedet.
Jag minns den kvällen hur tydligt som helst....
Jag åkte hem för att berätta...ville inte på telefon.
Matilda följer med mig tillbaka...Viktor o Linn ville vara hemma, så Patrik stannade hemma med dem.
Vi är alla i ett litet,litet anhörig rum på sjukhuset....länge,länge.
Mamma finns i rummet bredvid så vi går in till hengne flera gånger.
Allt känns overkligt.....
Sen åker vi allihop hem hit bara för att vara tillsammans.
Pappa stannar över natten....
vi vankar av och an tills vi sätter oss vid köksbordet och dricker te och försöker förstå vad som hänt!
Vi har varit uppe i Lingbo hela dagen idag.
Bara varit med pappa, och varit till minneslunden och tänt ljus för mamma.
Det har varit en fin dag.
Men sen kom en jobbig kväll...
hade inte räknat med att det skulle vara så här jobbigt,
och att bli överrumplad av sina känslor är jobbigt.
Jag upplever kvällen för ett år sedan....
Stenkoll på klockan....
nu var det si...nu var det så...
just nu hade vi mamma så nära oss....hon fick den sista pussen.
Nu har vi gått igenom det här omtalade första året...
ska det börja kännas lättare då??
Ett år där saknaden funnits med hela tiden.....
det har inte gått en enda dag utan att jag på något sätt tänkt på mamma!
Det är många glada tankar...mest såna.
Vi pratar ofta om mormor...vad hon skulle ha sagt och gjort och så.
Vi skojar om allt tok hon gjort och sagt.
Pratar om vad hon älskade sina barn och barnbarn....vad glad hon var när hon umgicks med oss alla.
Sen blir jag ledsen många gånger...det är när jag tycker det är så hemskt att hon inte får vara med och dela alla roliga saker med oss.
När ungarna gör saker jag blir glad över, då vet jag att mormor skulle varit precis lika glad.
Allt roligt som händer vill jag dela med henne....då känns det jobbigt.
Men summa sumarum efter att det här året gått.....
Det har gått!
Man klarar det man inte trodde man skulle klara!
Vi har inte gått sönder av sorg!
Är så imponerad av pappa..han har hela tiden varit så tapper...så duktig (konstigt ord i det här sammanhanget - men han har verkligen varit det).
Han sköter allt på bästa sätt!
Sommaren var precis lika fin som vanligt i Lingbo...massor med blommor!
Vi hade en toppenjul, där han verkligen gjort allt så fint!
Han har klarat hela årets födelsedagsfiranden...trots att han aldrig riktigt gillat sånt...det har varit mammas grej det;)
Vi kan komma till Lingbo närsomhelst....finns alltid nybakt kaka!
Han erkänner att det är väldigt, väldigt tomt...men det går.
Så nu jobbar vi vidare.....
jag tror inte att saknaden blir speciellt mycket mindre bara för att ett år gått.
Mamma finns alltid med oss!!!
Jag kommer alltid att sörja att jag inte kan berätta allt skoj för henne!
Kommer alltid att tycka det är orättvist att hon inte får se hur bra det går för barnbarnen...hon skulle vara stolt som tusan;)
Jag tittar på mycket kort....
jobbigast är att titta på kort mamma knäppt...
jag lever mig in så i hur glad hon var när hon tog korten!
Det är jobbigare än att se henne på kort..det känns bara konstigt - men bra!
Jag bjuder på några bilder från mammas kamera....
Linn ligger o myser och löser korsord
Tre stycken som mår väldigt gott ute i skogen ♥
Mamma är med oss ut o äter på Viktors födelsedag
Matilda gick i skolan i Lingbo en dag...mormor förevigar när hon ska gå iväg;)
alla tre tjejbarnbarnen på kökssoffan!
Mamma älskade att ha oss hemma samtidigt
Jag är så glad att vi slog till så mamma fick vara med den där dagen ♥
bus i snön.....det här är ett av de sista korten...fotat 1 mars i fjol.
Matilda stickar o Linn löser korsord.jag vet att mormor var så glad när de var där.
Också det här fotat 1 mars i fjol....
****************************************************************************
Det finns ett kort från den 2 mars då tjejerna o mormor sitter o spelar kort,
som pappa knäppte med sin telefon...
Det känns som ett väääldigt värdefullt foto ♥
****************************************************************************
Idag brinner ett ljus var från oss till mamma/mormor/svärmor
Matilda har gjort ett snöhjärta till mormor....
♥ ♥ ♥
♥ ♥ ♥ ♥ Underbar alla hjärtansdag till er alla ♥ ♥ ♥ ♥
Här hade jag tänkt mig en härlig kväll på badhuset med alla mina tre älskade ungar.
Istället för att köpa nåt i alla ♥ dagpresent till de så fick de en kväll med mamman på badhuset
(tyvärr jobbar pappan, annars har han fått hänga på...)
Bara vi!!
Ofta är det ju skoj att ha kompisar med när vi gör saker...och det är oxå störtmysigt....
men ikväll skulle det vara en extrasupermyskväll =)
I "presenten" ingick mat på Parkbadet också....
vi unnar oss aldrig numer att åka och på badhuset (bara Valbobadet),
och de gånger vi var där förr hade vi alltid matsäck med oss....
så det här skulle som sagt bli lite extra!
jag funderade lite hur det skulle gillas av ungdomarna.....men det hade jag inte behövt fundera på:
De blev glada allihop!
T.o.m sonen tyckte det var en toppenidé;)
Nu blev det så himla trist, så att Linn ligger här i migrän....
stackars stackars ....
badhuset går fetbort=(
Vi får se fram mot en det en annan kväll i stället!!
Istället får det bli hämtmat från något håll och mys på hemmaplan ♥
"presenterna" som tyvärr inte kunde utnyttjas idag......
lycklig <3
Underbara fredag....
och tänka sig - jag har jobbat hela veckan....bara så enormt skönt!!
Det gör ju fredagen ännu mer välkommen när den kommer=)
Idag har det verkligen varit en toppendag.
En bra dag på jobbet, sista timmen hade jag friskvård: simning på sportis...så skönt.
Och inte mindre trevligt för att hela familjen slöt upp och sällskapade med mig ♥
Sen middag när vi kom hem....en riktig höjdarstund blev det.
Lååångsittning - alla tre kidsen..eller snarare ungdomarna..var på strålande prathumör...
jag bara njuter såna stunder ♥ ♥ ♥
Sen kallade soffan på oss!!
"På spåret" med gotta i både fast och flytande form;)
Trött och mycket,mycket lycklig.....är det bara slappa slappa kvar av den här dagen!
Imorgon väntar firande av min älskade storasyster som fyllde förra helgen, men då befann sig på annan ort;)
Men det är först på eftermiddagen, så först väntar en ljuvlig, efterlängtad sovmorgon.
Ha en underbar helg alla....glöm inte att ta det lugnt och vara med de du gillar mest ♥
överstökat
Väldans kort helg kan jag tycka...
det var vardag ända fram till julafton, och sen hamnar vi abrupt åter in i vardagen direkt efter annandagen.
Julen har varit annorlunda....hade gruvat mig väldigt för att fira denna härliga högtid utan älskade mamma♥
Men den har varit härlig och mysig, precis som den ska.
Pappa hade pyntat och gjort så julfint....många timmar hade gått åt till att leta efter allt: pynt och dukar t.ex hade mamma lagt på bra ställen som bara hon visste om.
Handling och matlagning delade jag och mina syskon upp mellan oss...sen tog vi allt med oss hem till pappa.
Så även denna jul firades med Kalle, god mat, tomte, paketspel och allt annat som för oss hör julen till.
Vi var upp på kyrkogården och tände ljus i minneslunden,
och senare på kvällen tände vi rislampor som skickades upp i skyn...i alla fall en - den andra kraschade efter en bit;)
♥ Jag tror att mamma var glad i sin himmel ♥
Juldagen firades tillsammans med släkten på Patriks sida, hemma hos farmor och farfar.
Också det en väldigt mysig dag...även då tomte och julklappar...massor med julklappar;)
I går var det lugna gatan för min del.
Patrik jobbade en stund på morgonen, och sen var det mycket snöskottning för hans del;)
En sväng till Media Markt för att inhandla en ny mobil blev det i alla fall....en kort sväng.
Det här mad att vara ute på mellandagsreor är inte min grej kan jag säga.
Tror faktiskt inte jag någonsin har handlat t.ex kläder på en mellandagsrea de första dagarna...alldeles för hysteriskt för min smak!
Jag brukar ut o kika lite efter några dagar...eller ännu hellre efter lite längre tid, när priserna är nere i halva reapriset och så=)
Nu finns ju en del julklappskläder som ska bytas...så vi måste ge oss ut någon dag..puh!
Idag har alltså vardagen kopplat grepp om mig igen.....
skulle allt varit skönt att såsa runt här hemma med de jullovslediga ungarna, men jag får jobba några dagar nu - sen får jag ledigt!
De jullovslediga gör precis som man ska när man har lov - de slappar!
Matilda har inte klivit ur pyjamasen på två dygn....det är mys det!
Men imorgon får det nog bli en dusch och på med kläder....
för då vankas 30-års kalas=)
Vacker rislampa i skyn...en hälsning till mamma ♥
tredje advent
När tredje ljuset brinner är snart Lucia här.....
Och idag brinner det...det tredje ljuset.
Det är inte klokt vad fort det går så här i adventstid.
Jag har tänkt att få fram mer o mer jul för varje dag....men det blir inge av det om dagarna.
Har liksom inte fått min extra julork än....men den kanske kommer;)
Känner ingen panik alls.
Den här julen finns annat än städning att fundera på....
Vill att det ska bli en så bra jul som möjligt för oss alla, trots att saknaden efter mamma kommer att vara enorm.
Men det är mycket tankar kan jag lova....
Hur ska vi göra det bäst för pappa?
Ska han behöva vakna ensam på mornarna i julhelgen? Julaftonsnatten tänker vi försöka sova över, men jag vet av erfarenhet att Viktor kan ha svårt att vara där för länge bara för allergin mot hunden=(
Jag tänker på allt mamma o pappa gjort så här i juletid, och kan bara tänka hur fruktansvärt tomt det måste kännas för pappa.
Han säger inte mycket...låter bara lite sorgsen vissa dagar.
Sen har vi ju faktiskt ett hem här också....jag vill även njuta av julen här hemma!
Det är just därför jag tänkt att få till julstämning tidigt så vi kan mysa till det riktigt!!
Som sagt...många tankar.
Och efter alla jobbiga tankar tänker jag helt sonika att det blir jul i år också....men en annorlunda sådan!
Jag är medveten om att detta nog blir det värsta på hela året utan mamma.....
men det här är bara en jul av alla - nästa känns nog bättre ♥
Hoppas ni alla haft en härlig tredje advent vad ni än haft för er....
adventstid....
det första ljuset i staken brinner.
Det här är verkligen en härlig tid...en tid av förväntan och längtan.
Längtan till julen och allt mysigt den innebär.
Men jag känner att det här också blir en tuff tid av saknad.
Saknad av mamma som fattas i år.
Idag har det varit julmarknad i Lingbo.
Den hålls på hembygdsgården och det brukar vara så himla mysigt,lite gammaldags och så.
Hembygdsgården var nåt särskilt för mamma, hon la ner mycket jobb där, och i våras...på mammas födelsedag..planterades ett äppelträd där till hennes minne ♥
På somrarna jobbade hon ofta när hembygdsgården höll öppet med fika....då var vi alltid upp någon gång och fikade där.
I somras var vi inte upp en enda gång....vi tänkte men det blev bara inte av.
Idag har vi inte varit på julmarknaden heller....
jag känner nu att det hade varit väldigt mysigt, men ingen idé att ångra sig nu.
Istället tänker jag på förra året....då var vi där.
Mamma var i full fart med att baka tunnbröd tillsammans med två andra tanter.
De jobbade på för glatta livet...kavlade, gräddade o sålde tunnbröd inne på hembygdsgården mitt bland fikande människor.
Och hon blev så glad när vi kom...som vanligt.
Det blir extra mycket minnen så här i juletid.
Satt på IKEA och käkade korv igår, och naturligtvis vandrar då tankarna till alla år vi stått där med mamma och sålt hennes tomtegrupper....så uppskaddade, och mamma så glad av alla människor som visade sin uppskattning.
Det blev några år vi stog där...minns inte hur många.
Men förra året blev inte det av...(så det här är inte första året utan IKEA)...hon tyckte inte hon gjort tillräckligt många grupper för att stå där.
Istället sålde hon på lite mindre marknader....
hon hade ett bord på våran julmarknad här i Forsbacka till exempel.
Så om två veckor när den är kommer det återigen att bli extra mycket minnen!
Hela tiden dessa minnen...så jobbiga - men så fina!
Mamma jag älskar dig ♥
Önskad effekt!!
Jag hängde med Patrik till stan!
Och ja! Det fick den effekt jag önskade....det gjorde susen för själen=)
Vi lunchade på IKEA på vägen in och i stan uträttade vi lite smågrejor.
Sen mötte vi sonen när han slutade skolan och gick o fikade - kan säga att jag minns nog inte när just vi tre...bara vi tre...gjorde nåt mysigt ihop!
Sen att småsystrarna inte tycker att det är heljuste att vi fikade utan dem.....det struntar vi helt o fullt i =)
Men någon toppentimme så där, kostade även på känner jag nu....
nöjd med eftermiddagen men väldigt, väldigt trött ligger jag här nu, med jordens skallevärk=(
Imorgon ska jag oxå in till stan...då blir jag där lite längre, och ska bara fördriva tiden mellan mötet på förmiddagen och badet på eftermiddagen.
Känns lite smått gruvsamt, men det känns lika jobbigt att åka fram och tillbaka...så lång tid är det inte emellan.
Jag tänkte ta en sväng in på stadsbiblioteket o låna lite böcker.
Perfekt ställe att sitta o ta det lugnt och vänta ut tiden.....så det blir nog bra det;)
Nu blir det soffan resten av kvällen för min del....
försöka mota bort skallevärken - annars blir nog morgondagen för jobbig.
Njut av just den här tisdagkvällen - den kommer aldrig mer tillbaka!!
nyast <3
Nja...inte vi kanske direkt.....men en bebis i släkten i alla fall.
Barnen fick en liten gullig tjejkusin .....en liten Millie ♥
Igår var vi o hälsade underverket välkommen;)
Hon var...som de flesta nyfödda...måttligt intresserad av besöket -hon sov hela tiden=)
Men stolta storebror häll igång med kusinerna han;)
Tänker tillbaka när man själv var i det där livet.......känns låååångt borta nu.
Jag minns ändå känslan som om det var i går....när vi kom hem med barn nummer två tänkte jag att jag aldrig skulle klara av att vara ensamma med båda....definitivt inte ta mig in i duschen såna dagar...eller klara av att laga mat - det skulle bara inte gå..inte med två barn!
Och jag minns även att jag trodde det samma när vi kom hem med första.....
Och visst var det tufft många gånger...men problem att klara det var det aldrig;)
Bara man ser till att vara i nuet o ta det lugnt så går det strålande!
Jag minns på kvällarna när jag nattade Viktor ca 2 ½ år liggande i sängen med en gallskrikande Linn på magen ( oftast kom ju skrikperioderna när det var dax att lägga storebror och pappa jobbade kväll)....tillslut var det bara att lägga undan Linn någonstans där hon fick ligga o skrika medan jag gav Viktor det han hade rätt till : sin mamma tid när han skulle sova!
Det var en normal kväll hos oss det där....men så är det att ha flera barn, det måste man ha i åtanke redan när barn två planeras;))
Sen när tredje barnet kom...ja då minns jag inte ens hur jag tänkte.
Tror då inte alls att tankarna gick i samma banor då.....då fortsatte hjulet bara snurra - hon bara hängde på hon=)
Tre barn varav den äldsta var fem år....ja inga problem att få dagarna att gå där inte!!
Det där var en helt underbar tid...även om jag vet att jag inte tyckte det hela tiden då;)
mina godingar på semester någonstans i Sverige...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
tiden går
idag är det sex månader sedan den dag mamma lämnade oss.....ett halvt år utan henne.
Vi har klarat det...men det är sjutton inte lätt - och det är det ingen som påstått att det skulle vara heller!
Den 2 mars ..klockan var ca 16.30 då det fasansfulla hände!
Mina tjejer hade bara ca en kvart tidigare kramat en glad och pigg mormor hej då , vinkat och hoppat på tåget hem.
Vi har aldrig den blekaste aning om vad som kommer att hända kommande veckor, dagar, timmar...eller ens minuter.
Och det är nog bäst det...hur skulle man hantera livet om man visste vad som väntade härnäst??
Men kom ihåg att vara rädda om varandra....man vet aldrig hur länge man får njuta av varandras sällskap här på jorden ♥
" Är det sant att du är borta, är det sant att du är död.
Du som ville oss det bästa, du som var vårt kära stöd"
den otroligt passande dikten vi valde till mammas dödsannons
många tårar..tunga stunder
Inte beroende på någonting speciellt..vissa datum, dagar eller händelser är ju extra jobbiga, men idag är en urjobbig dag....bara så där ändå.
Mamma finns med mig varje dag....har inte gått en endaste dag utan att jag tänkt på henne.
Tänker många gånger på en dag...att det här ska jag berätta för mamma.
Fattar inte hur hjärnan fungerar som tänker såna tankar....borde mer vara att det här skulle jag velat berätta....men nu hinner jag liksom tänka att jag ska berätta..men kommer naturligtvis i samma tanke på att det inte går.
Hon är med i mina drömmar på nätterna.....mest bara glada drömmar.
I många drömmar har vi det så roligt...och sen kommer jag på att hon inte finns mer, och liksom talar om det för henne..och sen är det inget mer med det.
Ondast gör det nästa när jag är riktigt glad över något...något som jag skulle vilja att mamma fått dela med mig.
Idag har jag tittat på kort...det gör ont att se mamma...men är ändå väldigt härligt.
Jag ser henne med sina älskade barnbarn...ofta med en arm om någon av dem och de verkligen bara myser ♥
Jag vet inte vad som som känns jobbigast....att hon inte får glädjas åt dem längre, eller att de inte har mormor/farmor kvar att njuta av.
Jag tycker det är så hemskt att mina barn inte har mormor kvar....men försöker ändå se det så att de verkligen njutit av varandra de år de fick tillsammans.
Jag har en mapp på datorn med bilder som mamma knäppt med sin kamera....de hamnade på våran dator när jag hjälpte henne att lägga in de och skickade ett gäng till framkallning.
Dessa bilder är helt klart jobbigast att titta på...jag lever mig in i, känner, tänker hur hon njutit när hon tagit de här korten.
Det är mycket barn, barnbarn, man,hund och trädgård.....alltså det mamma älskade mest av allt!!
Bilder från mamma o pappas skogsutflykter med hunden.
Eller bilder som pappa knäppt på mamma med barnbarnen....som förmedlar såååå mycket kärlek så det finns inte!
Tänker ofta tanken att det är konstigt att det går så bra som det gör för oss...utan mamma.
Även om saknaden o sorgen är enorm så klarar vi oss....vi fixar det här!
Pappa klarar sig bra och det är fortfarande härligt att komma till Lingbo....
det är inte så alls att det bara är sorgligt att mamma saknas där.
Vi skrattar och våra liv rullar på.
Precis så som mamma säkert önskar att det ska göra.....
Men såna här tunga dagar är det bara så fruktansvärt, vidrigt, jävla tomt.
Förstår inte att vi aldrig får höra hennes röst... att vi aldrig mer kommer att få en kram....
Kommer aldrig att förstå...
här har pappa fotat mamma o mina tjejer under en liten vilostund i ett älgpass,
under en av alla skogspromenader
mamma var med oss ut och åt på Viktors födelsedag...det ville hon föreviga
hon har fotat en glad Viktor på examen för ett antal år sedan
♥ MAMMA JAG ÄLSKAR DIG ♥
kalasdag i skugga av saknad
Liten blir stor.....ja det stämmer verkligen.
Idag fyller vår äldsta dotter 14 år.....
Vår älskade lilla unge...som då inte är så liten längre;)
Vårt mellanbarn...både lillasyster och storasyster.
Mellanbarn kan ju vara lite knepigt att vara...och det kan vi nog allt skriva under på.
Ibland gaddar storebror och lillasyster ihop sig mot stackars flickan mitt emellan.
Rätt sällan, om man tänker efter, är storebror och lillasyster ovänner med varann ...medan mellansyster är ovänner med båda....allt som oftast!
Även om det kan vara tufft i syskonskaran så tror jag nog allt att de ändå är glada att de har varandra ♥
Idag har det kalasats här...och jag tror att födelsedagsbarnet är nöjd med dagen....
förutom att hon vaknade med huvudvärk imorse...och sen dragits med den hela dagen.=(
Men hon har kämpat sig igenom dan bra ändå....men däckade när sista gästerna gått.
Jag har oxå kämpat mig igenom dan på mitt vis....med att försöka hålla kalashumöret uppe....trots att jag inombords varit gråtfärdig.
Tänk så lätt det ändå är att dölja insidan.
Idag har varit en sån dag som jag saknat min älskade mamma så jag håller på att gå sönder...
vi har nu under de här snart fem månaderna som gått, avverkat alla våra födelsedagar utan mamma.
Det har fungerat....jag hoppas barnen varit nöjda med sina dagar, fast mormor saknats.
Idag blev saknaden än större då ingen från min sida kom och grattade Linn.
Mamma/mormor är ändå den som alltid kommit...oftast först...och stannat längst.
Men som sagt....de här dagarna går de oxå - som alla andra dagar!
Tur att inte sorg är farligt....då skulle jag vara illa ute!
Äh...vad det blev deppigt nu.....så här är det med jämna mellanrum - kan det vara det som är livet??
Varje dag....måååånga gånger.... tänker jag på mamma, men den här oerhörda smärtan inuti poppar bara upp med jämna mellanrum.
Däremellan känns det bara tomt o konstigt...och jag är rätt säker på att det kommer det att fortsätta göra.
Idag på förmiddagen hade vi en fjäril som var med oss när vi höll på i köket....jag sa till barnen att det kanske var mormor som var med oss;)
nu ikväll när jag går upp är den kvar och sitter i taket utanför barnens rum......
Jag gillar inte insekter av något slag...
men den fjärilen får sitta kvar hos oss ♥ ♥ ♥
Imorgon är en ny dag....en ny semesterdag.
En dag då vi inte alls vet vad som kommer att ske......
vi tar dagen som den kommer - och det brukar sluta bra =)
Älskade 14-åringen fixar tårtan ♥
värdefull tid
Jag...och även morfar är jag säker på...är så glad att de vill åka dit.
Det är sig ju inte likt där sen mormor lämnade oss i Mars....så blir det ju - det är ju ändå hon som "skött marktjänsten" där....fixat med mat o sängplatser o allt.
Sen har morfar alltid varit den bästa morfarn...men mormor är mormor ♥
Men yngsta dottern som tillbringat mycket tid hos mormor o morfar åkte ensam o var hos morfar några dagar rätt snart efter att mormor dött....det var så tufft gjort av henne tycker jag....jag kommer ihåg att jag var riktigt nervös här hemma o funderade hur det gick.Hur hon kände o hur hon tänkte.
Och mycket nytt blev det för morfar, men de fixade o donade o hade det riktigt bra.
- Det var konstigt,men inte dåligt, var hennes kommentar när hon kom hem.
Och det var en bra beskrivning om hur vi borde sträva efter att få till våra liv efter den fruktansvärda dagen....
Konstigt blev det helt klart...och absolut väldigt,väldigt dåligt också i början....men sen måste vi jobba oss in i en ny vardag....och styra våra liv till det bästa.
Kommer ihåg att någon sa till oss på sjukhuset den kvällen att livet aldrig mer skulle bli det samma...
att vi inte skulle vänta på att sorgen ebbar ut och att allt blir som vanligt igen.
Vi måste helt enkelt börja ett nytt liv....utan älskade mamma.
Och vi har haft det med oss hela tiden....vi har sörjt, och sörjer fortfarande - varje dag!
Men våra liv är bra...vi klarar oss...lever vidare med ett hörn i hjärtat som gör sååå ont.
Tror mamma är glad när hon ser oss från sin himmel...hon finns med oss och hon ser att vi klarar oss ♥
Hon är nog så lycklig när barnbarnen härjar runt där hemma o spelar kort med morfar och busar med hunden.
Hon är inte på nåt vis glömd...idag när tjejerna kom med tåget hade de börjat med att åkt till minneslunden och satt en varsin ros hemifrån trädgården som hon älskade så mycket.
Sen var det bad som gällde.
sorg o glädje hand i hand - det är livet det!
Morfar o tjejerna har säkert toppendagar där...inte alls lika dagar som förr...men bra dagar!
Här hemma blir det ju lugnt när två av tre barn saknas.
Men jag är säker på att man måste vara ifrån varandra ibland och ha det bra på olika håll.
Och ikväll har jag och sonen haft några toppentimmar tillsammans.
Och det är minsann inte ofta vi umgås ensamma kan jag säga.
Jag kan inte beskriva hur härligt det känns att han överhuvudtaget vill umgås med mamma.
Jag fick honom med på bilbingo!! haha...det trodde jag inte;)
En stor Marabou och en cola, så var han lättövertalad....nej då! jag behövde inte ens tjata....han ville med!
Där i bilen blev det mycket skratt men inga bingovinster.... men det kändes mindre viktigt ikväll;)
Att få sitta där och ha roligt med honom är så mycket värt...skulle kunnat tuta o tala om för alla vilken högvinst jag vunnit ikväll!!
♥ Jag är så oerhört glad att just mina barn är mina ♥
bröllopsdag
I största hemlighet för de flesta planerade vi "vår" dag förra året.Våra föräldrar var de enda som visste om våra planer.Och barnen förståss!
Nej förresten..frissan fick oxå veta, och bankmannen fick höra det när han helt enkelt frågade Patrik varför han inte friade...det var när vi var där i vanliga bankärenden o han började prata om att det är enklare med alla papper om man var gift...vi blev helt överrumplade båda två bara för att vi var så uppfyllda av vår hemliga plan.Hade ju bara varit att tiga o samtycka men istället blev vi säkert pionröda i ansiktet och sa att det var på gång..haha han hade säkert inte väntat sig att få reda på en sån hemlis=)
Vi gifte oss i stadshuset i Gävle en onsdageftermiddag...En onsdag!!
Anledningen att vi valde den 1 juli berodde på att vi träffades just det datumet.....för 20 år sedan!!
Så idag är det alltså 21 år sedan vi först träffades på sånt ovanligt ställe som krogen.....kom då inte å påstå att det inte går att hitta sitt livs kärlek på krogen....det går alldeles otroligt bra det!
Eller så hade jag bara en jäkla tur helt enkelt=)
Efter så lång tid ville vi ha en enkel vigsel.
Men vi ville ha våra föräldrar med oss....och idag är jag sååå glad att vi delade den dagen med dem...och att mamma hann vara med på sin yngsta dotters bröllop.Jag tror hon hade blivit lite ledsen om vi gjort det helt i hemlighet.
Vi miste mamma väldigt hastigt i mars...och då kommer många såna här tankar.
Och de mesta tankarna handlar faktiskt om glädje över vad mamma har varit med om tillsammans med oss...hon tyckte verkligen om att tillbringa tid med barn o barnbarn!
Efter vigseln gick vi på restaurang och åt god middag, sen åkte barnen med mormor o morfar hem till oss medan jag och min nyblivna man tog in på hotell;)
En alldeles perfekt dag...önskade oss varken mer eller mindre!
Idag kom min älskling hem med rosor...o det är jag inte van vid=)
Ikväll skulle vi varit in till stan o ätit ute och gått på bio.
men livet när man är förälder går ju inte alltid att planera...
Yngsta dottern kom på förmiddagen hem från en kompis som hon sovit hos ,och var toktrött.
Hon somnade på soffan o jag trodde hon bara sovit dåligt, men sen väckte jag henne för lunch men hon åt som en fluga o sen somnade hon om..
Hon har sovit i stort sett hela dan, har lite feber o ont i halsen o huvudet.....stackars mammas lilla skrutta.
Även om hon är 11 år och brukar vara hemma ensam...o har ju oxå sällskap av storasyskonen...så känns det inte kul att lämna henne när hon är sjuk.
Det får bli ensammys i stan en annan kväll....men jag erkänner att jag blev riktigt rejält besviken.
Hade sett fram mot den kvällen!
Men...thats life!
Det blev helstekt fläskfilé o potatisgratäng ute på altanen istället....inte fy skam det heller!
min älskade make kom idag hem med rosor ♥
för ett år sen när det äntligen var dax att bli man o hustru
Hela familjen Zetterström
Bröllopsmiddagen
Vi missade vår kväll i stan den här bröllopsdagen......men det kommer fler...många,många fler ♥
11-års kalas
För i magen fanns nämligen vårt tredje underverk, och hon (som vi då inte visste att var en hon) tyckte nog att det blev lite mycket små grodorna och karusellen o allt vad det blev....för känningarna började redan på midsommaraftonsnatten.....men sen fick vi vänta till söndan på att hon ville komma ut.
11-årskalas imorgon alltså!
Och som alltid när barnen har födelsedag kommer de här tankarna att tiden rusar fram lite för fort....
men det är ju som det ska vara - bara att hänga med så gott det går!
Och som alla äldre alltid sagt "det är på barnen man ser att man blir äldre"....
Vadå?? skulle jag bli äldre??
Okej...bara att erkänna - Jag har nog blivit lite äldre än då för 11 år sen =)
Mina tre underverk.....Matilda en dag gammal ♥ ♥ ♥
bakslag
Jag är förvarnad om att de kommer att komma o ändå känns det bara pest,blä o skit nu....
Det jag syftar på är "bakslagen" som kommer att komma...de dagar jag mår skrutt,fast jag gått kurs.
Idag är en sån dag.
Det går bra...nåja hyfsat bra, de timmar jag är på jobbet...med mycket möda o stort besvär är jag den pigga o glada Kia.
Men sen då? när jag kommer hem är det slut på de "vara glad-krafterna"......
jag försöker skoja o umgås med mina barn o min kära man......men känner att den trötta sura mamman/frun skiner igenom så väl=(
Såna här dagar räcker jag bara till för alla utanför hemmet...och det är sånt som känns så trist!
Jag älskar mitt jobb o tycker mycket om barnen o kollegorna...
Men de som faktiskt är viktigast i mitt liv är min familj!
Varför läggs då inte all kraft på dem??
Jag tror ett svar är för att familjen älskar mig ändå!
Jag är rätt säker på att jag inte skulle vara en populär medarbetare om jag betedde mig lika på jobbet som jag gör hemma.....
Men det är ju inte sån jag vill vara mot "de mina", de jag älskar över allt på dennna jord............
Men jag vet att det vänder....även min familj får se skymten av den pigga o glada Kia emellanåt (oftare nu efter kursen)...o tur är väl det!
Idag är idag...imorgon är en annan dag!!!
