många tårar..tunga stunder

Saknar mamma VARJE DAG men idag är en sån dag som känns extra tung....
Inte beroende på någonting speciellt..vissa datum, dagar eller händelser är ju extra jobbiga, men idag är en urjobbig dag....bara så där ändå.

Mamma finns med mig varje dag....har inte gått en endaste dag utan att jag tänkt på henne.
Tänker många gånger på en dag...att det här ska jag berätta för mamma.
Fattar inte hur hjärnan fungerar som tänker såna tankar....borde mer vara att det här skulle jag velat berätta....men nu hinner jag liksom tänka att jag ska berätta..men kommer naturligtvis i samma tanke på att det inte går.
Hon är med i mina drömmar på nätterna.....mest bara glada drömmar.
I många drömmar har vi det så roligt...och sen kommer jag på att hon inte finns mer, och liksom talar om det för henne..och sen är det inget mer med det.
Ondast gör det nästa när jag är riktigt glad över något...något som jag skulle vilja att mamma fått dela med mig.

Idag har jag tittat på kort...det gör ont att se mamma...men är ändå väldigt härligt.
Jag ser henne med sina älskade barnbarn...ofta med en arm om någon av dem och de verkligen bara myser ♥
Jag vet inte vad som som känns jobbigast....att hon inte får glädjas åt dem längre, eller att de inte har mormor/farmor kvar att njuta av.
Jag tycker det är så hemskt att mina barn inte har mormor kvar....men försöker ändå se det så att de verkligen njutit av varandra de år de fick tillsammans.
Jag har en mapp på datorn med bilder som mamma knäppt med sin kamera....de hamnade på våran dator när jag hjälpte henne att lägga in de och skickade ett gäng till framkallning.
Dessa bilder är helt klart jobbigast att titta på...jag lever mig in i, känner, tänker hur hon njutit när hon tagit de här korten.
Det är mycket barn, barnbarn, man,hund och trädgård.....alltså det mamma älskade mest av allt!!
Bilder från mamma o pappas skogsutflykter med hunden.
Eller bilder som pappa knäppt på mamma med barnbarnen....som förmedlar såååå mycket kärlek så det finns inte!

Tänker ofta tanken att det är konstigt att det går så bra som det gör för oss...utan mamma.
Även om saknaden o sorgen är enorm så klarar vi oss....vi fixar det här!
Pappa klarar sig bra och det är fortfarande härligt att komma till Lingbo....
det är inte så alls att det bara är sorgligt att mamma saknas där.
Vi skrattar och våra liv rullar på.

Precis så som mamma säkert önskar att det ska göra.....

Men såna här tunga dagar är det bara så fruktansvärt, vidrigt, jävla tomt.
Förstår inte att vi aldrig får höra hennes röst... att vi aldrig mer kommer att få en kram....
Kommer aldrig att förstå...


                               
                                       här har pappa fotat mamma o mina tjejer under en liten vilostund i ett älgpass,
                                                                 under en av alla skogspromenader

                               
                                   mamma var med oss ut och åt på Viktors födelsedag...det ville hon föreviga

                                
                                                    hon har fotat en glad Viktor på examen för ett antal år sedan


                                                            ♥     MAMMA JAG ÄLSKAR DIG    ♥ 


   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0