kalasdag i skugga av saknad

                                  

                                                             Liten blir stor.....ja det stämmer verkligen.


Idag fyller vår äldsta dotter 14 år.....
Vår älskade lilla unge...som då inte är så liten längre;)
Vårt mellanbarn...både lillasyster och storasyster.
Mellanbarn kan ju vara lite knepigt att vara...och det kan vi nog allt skriva under på.
Ibland gaddar storebror och lillasyster ihop sig mot stackars flickan mitt emellan.
Rätt sällan, om man tänker efter, är storebror och lillasyster ovänner med varann ...medan mellansyster är ovänner med båda....allt som oftast!
Även om det kan vara tufft i syskonskaran så tror jag nog allt att de ändå är glada att de har varandra ♥

Idag har det kalasats här...och jag tror att födelsedagsbarnet är nöjd med dagen....
förutom att hon vaknade med huvudvärk imorse...och sen dragits med den hela dagen.=(
Men hon har kämpat sig igenom dan bra ändå....men däckade när sista gästerna gått.

Jag har oxå kämpat mig igenom dan på mitt vis....med att försöka hålla kalashumöret uppe....trots att jag inombords varit gråtfärdig.
Tänk så lätt det ändå är att dölja insidan.
Idag har varit en sån dag som jag saknat min älskade mamma så jag håller på att gå sönder...
vi har nu under de här snart fem månaderna som gått, avverkat alla våra födelsedagar utan mamma.
Det har fungerat....jag hoppas barnen varit nöjda med sina dagar, fast mormor saknats.
Idag blev saknaden än större då ingen från min sida kom och grattade Linn.
Mamma/mormor är ändå den som alltid kommit...oftast först...och stannat längst.
Men som sagt....de här dagarna går de oxå - som alla andra dagar!
Tur att inte sorg är farligt....då skulle jag vara illa ute!

Äh...vad det blev deppigt nu.....så här är det med jämna mellanrum - kan det vara det som är livet??
Varje dag....måååånga gånger.... tänker jag på mamma, men den här oerhörda smärtan inuti poppar bara upp med jämna mellanrum.
Däremellan känns det bara tomt o konstigt...och jag är rätt säker på att det kommer det att fortsätta göra.

Idag på förmiddagen hade vi en fjäril som var med oss när vi höll på i köket....jag sa till barnen att det kanske var mormor som var med oss;)
nu ikväll när jag går upp är den kvar och sitter i taket utanför barnens rum......
Jag gillar inte insekter av något slag...
men den fjärilen får sitta kvar hos oss ♥ ♥ ♥

Imorgon är en ny dag....en ny semesterdag.
En dag då vi inte alls vet vad som kommer att ske......
vi tar dagen som den kommer - och det brukar sluta bra =)

                                

                                       
                                                                        Älskade 14-åringen fixar tårtan ♥



Kommentarer
Postat av: mia

Va fint du skriver.... sorgen blir bättre och bättre men saknaden finns alltid där!! Kramis MIA


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0