morsankia

2 mars 2010 började som en rätt vanlig dag.
Det var tisdagen på sportlovet.
Mina tjejer var hos mormor och morfar och hade det bra...som på de flesta lov;)
Jag var hemma från jobbet i feber.
På onsdagen skulle jag träffa mamma och tjejerna på stan, efter att jag varit på min bassängträning.
Tjejerna skulle sen hem med mig för att fira lite sportlov på hemmaplan.
Men jag försökte få de att åka tåg hem redan på tisdagen så att patrik skulle kunna hämta de vid stationen, eftersom jag insåg att det inte skulle bli nåt bad för mig dagen därpå.
De gick med på det, och skulle komma med ett tåg senare på eftermiddagen.
Först var de ute i skogen med mormor, morfar o hunden länge!
De hade det toppenskoj....bus i snön och pulkaåkning=)
Sen hinner de  hem för att äta mat,och spela lite kort, innan de fick skjuts till tåget av mormor o morfar.
17.20 gick tåget.....tjejerna kramar en alldeles frisk mormor hejdå för sista gången ♥

Direkt när mamma o pappa kommer hem från stationen händer det ofattbara!
Ca 17.30 lämnar hon oss........

Så ofattbart ...så omöjligt att förstå ...
overkligt...orättvist...hemsk
bara så sorgligt!

När Patrik hämtat tjejerna och kommer hem berättar jag att mormor är jättesjuk ( vi visste inte säkert då...
ambulanspersonalen jobbade ju på, men de sa sen att döden hade varit ögonblicklig...) och jag åker direkt till sjukhuset, där jag får det hemska beskedet.

Jag minns den kvällen hur tydligt som helst....
Jag åkte hem för att berätta...ville inte på telefon.
Matilda följer med mig tillbaka...Viktor o Linn ville vara hemma, så Patrik stannade hemma med dem.
Vi är alla i ett litet,litet anhörig rum på sjukhuset....länge,länge.
Mamma finns i rummet bredvid så vi går in till hengne flera gånger.
Allt känns overkligt.....

Sen åker vi allihop hem hit bara för att vara tillsammans.
Pappa stannar över natten....
vi vankar av och an tills vi sätter oss vid köksbordet och dricker te och försöker förstå vad som hänt!

Vi har varit uppe i Lingbo hela dagen idag.
Bara varit med pappa, och varit till minneslunden och tänt ljus för mamma.
Det har varit en fin dag.

Men sen kom en jobbig kväll...
hade inte räknat med att det skulle vara så här jobbigt,
och att bli överrumplad av sina känslor är jobbigt.

Jag upplever kvällen för ett år sedan....
Stenkoll på klockan....
nu var det si...nu var det så...
just nu hade vi mamma  så nära oss....hon fick den sista pussen.

Nu har vi gått igenom det här omtalade första året...
ska det börja kännas lättare då??

Ett år där saknaden funnits med hela tiden.....
det har inte gått en enda dag utan att jag på något sätt tänkt på mamma!
Det är många glada tankar...mest såna.
Vi pratar ofta om mormor...vad hon skulle ha sagt och gjort och så.
Vi skojar om allt tok hon gjort och sagt.
Pratar om vad hon älskade sina barn och barnbarn....vad glad hon var när hon umgicks med oss alla.

Sen blir jag ledsen många gånger...det är när jag tycker det är så hemskt att hon inte får vara med och dela alla roliga saker med oss.
När ungarna gör saker jag blir glad över, då vet jag att mormor skulle varit precis lika glad.
Allt roligt som händer vill jag dela med henne....då känns det jobbigt.

Men summa sumarum efter att det här året gått.....
Det har gått!
Man klarar det man inte trodde man skulle klara!
Vi har inte gått sönder av sorg!

Är så imponerad av pappa..han har hela tiden varit så tapper...så duktig (konstigt ord i det här sammanhanget - men han har verkligen varit det).
Han sköter allt på bästa sätt!
Sommaren var precis lika fin som vanligt i Lingbo...massor med blommor!
Vi hade en toppenjul, där han verkligen gjort allt så fint!
Han har klarat hela årets födelsedagsfiranden...trots att han aldrig riktigt gillat sånt...det har varit mammas grej det;)
Vi kan komma till Lingbo närsomhelst....finns alltid nybakt kaka!
Han erkänner att det är väldigt, väldigt tomt...men det går.

Så nu jobbar vi vidare.....
jag tror inte att saknaden blir speciellt mycket mindre bara för att ett år gått.

Mamma finns alltid med oss!!!
Jag kommer alltid att sörja att jag inte kan berätta allt skoj för henne!
Kommer alltid att tycka det är orättvist att hon inte får se hur bra det går för barnbarnen...hon skulle vara stolt som tusan;)


Jag tittar på mycket kort....
jobbigast är att titta på kort mamma knäppt...
jag lever mig in så i hur glad hon var när hon tog korten!
Det är jobbigare än att se henne på kort..det känns bara konstigt - men bra!

Jag bjuder på några bilder från mammas kamera....


                
                                    Linn ligger o myser och löser korsord

                
                              Tre stycken som mår väldigt gott ute i skogen ♥

              
                         Mamma är med oss ut o äter på Viktors födelsedag

              
         Matilda gick i skolan i Lingbo en dag...mormor förevigar när hon ska gå iväg;)

              
                               alla tre tjejbarnbarnen på kökssoffan!

              
                               Mamma älskade att ha oss hemma samtidigt

               
               Jag är så glad att vi slog till så mamma fick vara med den där dagen ♥

              
                  bus i snön.....det här är ett av de sista korten...fotat 1 mars i fjol.

               
       Matilda stickar o Linn löser korsord.jag vet att mormor var så glad när de var där.
                                      Också det här fotat 1 mars i fjol....


****************************************************************************
Det finns ett kort från den 2 mars då tjejerna o mormor sitter o spelar kort,
 som pappa knäppte med sin telefon...
Det känns som ett väääldigt värdefullt foto ♥
****************************************************************************
          


              
                   Idag brinner ett ljus var från oss till mamma/mormor/svärmor

              
                            Matilda har gjort ett snöhjärta till mormor....