nähäpp....inget napp=(
Jag är hemma från jobbet...som vanligt skulle jag kunna tillägga.
Jobbat måndag o tisdag, och sen är det bara stopp!
Jag är så galet trött i både kroppen och huvudet efter en heldag på jobbet, det är väl därför det aldrig funkar mer än några dagar i rad.
Det hela känns bara så lönt att misslyckas....jag klarar bara inte att jobba heltid!
Har provat i flera år nu....men vad hjälper det?!
Finns ju ingen lösning på problemet när den kära försäkringskassan säger att jag är fullt frisk för att jobba heltid!
Om jag bara kunde få jobba halvtid och känna mig lite nöjd med tillvaron....få känna att jag faktiskt klarar någonting.....skulle vara sån skillnad för livskvaliten kan jag säga!
Idag är mannen ledig och han och alla tre höstlovslediga ungarna skulle åka in till stan och bowla, och på vägen in skulle de käka frukost på IKEA.....jag velade fram och tillbaka om jag skulle hänga med och supporta eller stanna hemma.
Men som jag skrivit en hel del om tidigare så vet jag att jag måste göra roliga saker fast jag inte tycker att jag orkar - " just do it" !
Så jag hängde med...och det blev en mysig stund.
Även om jag gärna velat vara med i bowlingmatchen....där jag säkert skulle slutat som segrare - vaddå lätt å säga när jag inte var med?! =)
Min handledare från kommunen ringde när vi åt frukosten.....
tyvärr skulle han tala om att jag inte kunde få arbetsträna på det boende för utvecklingsstörda, som jag önskat.
Känns bara så tråkigt...jag hade hoppats på det...på en nystart - men icke.
Så nu är det bara att vänta på att de luskar fram något annat åt mig.
Det här hade jag inte tänkt mig när vi pratat om hur det här nya skulle fungera....jag har i min dumhet trott att det inte skulle vara några problem att hitta platser...jag trodde att kommunen liksom bara hade jobb jag skulle få prova.
Det här tar så mycket på de krafter som jag inte har =(
Om jag ändå kunde ta till mig alla råd jag får om att bita ihop , rycka upp mig, tänka possitivt m.m
Så lätt det skulle vara då.....om det bara var att rycka upp mig!
Men det går tyvärr inte för jag gör redan allt det där...hela tiden!
Om jag inte skulle tänka possitivt t.ex, skulle jag aldrig ta mig ur sängen...jag skulle aldrig göra mig det besväret!
Jag vet att alla kommentarer om att det här blir bra för dig! är sagda enbart av välmening....
men jag har så svårt att känna att det här är något bra....det gör mig bara illa med allt det här trasslet, all ovisshet.
Det är just sån här stress som förvärrar allt!
Men den som lever får se.......bara att fortsätta vänta på att det rätta jobbet dyker upp!
