torka
Det blir inte mycket av bloggskrivandet nu....
händer liksom inget av värde att skriva om.
Inte för att jag vet om det jag brukar skriva om är av nåt värde heller....men nu är det total idétorka.
Jag är inne i en riktig pissperiod...ursäkta uttrycket... nu.
Och jag vet att det inte är särskilt kul att läsa när jag bara beklagar mig....tycker ändå att det är vad jag gör mest.
Men nu skonar jag er från det ett tag....
återkommer väl om det händer nåt kul!
skriver några rader ur hjärtat.....
Varför ska allt vara så tungt, jobbigt, tråkigt, trist??
minns inte när jag mådde riktigt bra sist.....
jag tar på mitt leénde o min glada röst,
en stund kan jag vara social, men det är en liten tröst.
När jag är jag och visar hur jag mår
är jag nog jävligt jobbig vad jag förstår.
Då är ensamhetan total
all vänskap känns så sval.
Sen älskade mamma försvann och bara lämnade onda sår,
finns ingen som på riktigt frågar hur allting går.
Ingen som ringer efter jobbiga möten och frågar hur det gick,
ingen försöker muntra upp och ge en kick.
Allt är tungt och allt är svårt.
Ska livet behöva vara så här hårt?
Hur länge står min älskade familj här hemma ut?
När ska allt det här få ett slut?
händer liksom inget av värde att skriva om.
Inte för att jag vet om det jag brukar skriva om är av nåt värde heller....men nu är det total idétorka.
Jag är inne i en riktig pissperiod...ursäkta uttrycket... nu.
Och jag vet att det inte är särskilt kul att läsa när jag bara beklagar mig....tycker ändå att det är vad jag gör mest.
Men nu skonar jag er från det ett tag....
återkommer väl om det händer nåt kul!
skriver några rader ur hjärtat.....
Varför ska allt vara så tungt, jobbigt, tråkigt, trist??
minns inte när jag mådde riktigt bra sist.....
jag tar på mitt leénde o min glada röst,
en stund kan jag vara social, men det är en liten tröst.
När jag är jag och visar hur jag mår
är jag nog jävligt jobbig vad jag förstår.
Då är ensamhetan total
all vänskap känns så sval.
Sen älskade mamma försvann och bara lämnade onda sår,
finns ingen som på riktigt frågar hur allting går.
Ingen som ringer efter jobbiga möten och frågar hur det gick,
ingen försöker muntra upp och ge en kick.
Allt är tungt och allt är svårt.
Ska livet behöva vara så här hårt?
Hur länge står min älskade familj här hemma ut?
När ska allt det här få ett slut?
Kommentarer
Postat av: itsa
blev rörd när jag läste din blogg..
jätte fint skrivet ..
Kramiz/itsa
Postat av: Nina
Önskar jag hade några kloka ord till tröst
När du i ord beskriver ditt hjärtas röst
Livet är ibland så tråkigt och smärta kan te sig så orättvis
Vad ska du lära dig, vilket är ditt pris?
Hoppas av hela mitt hjärta och min själ,
att någon, kanske någon där uppe ändå vill dig väl.
Och gör så att du snart får må bra och får uppleva ett liv utan smärta och svåra studer,
tillsammans med din fina familj utifrån goda och positiva grunder.
Kram Nina
Postat av: Kia
Tack;) <3
Trackback
