hårda bud
Nu har två dagar med heltids jobb gått...och jag har varit på plats båda!!
Det är jag nöjd o glad över...men jag kan inte säga att det går bra.
Efter en riktigt risig lördag tyckte jag att jag mådde hyfsat i söndags, så jag tänkte att det skulle nog fixa sig.
Men måndag morgon var en sån där trög morgon, när ingenting flyter på....kroppen vill liksom inte.
Till råga på allt är Matilda skitförkyld, hon har varit rasslig hela helgen, så hon skulle vara hemma från skolan.
Jag bara kände att jag inte kunde/ville vara hemma första dagen, så Patrik vabbade någon timme så slapp hon vara ensam hemma så jättelänge innan syskonen kom hem.
Patrik jobbade till 22, och jag hade föräldramöte på jobbet och slutade 19.30....
PUH...så slut jag var när jag kom hem... ett huvud som höll på att gå i bitar och en nacke som värkte så jag bara ville skrika!
Som tur var hade barnen fixat mat o ätit....t.o.m diskat undan hade de gjort.
Och lite över till mig var det så det var bara att slänga in i micron....lite mat i magen och sen soffan -
det var den första dan det!
Imorse var det också tokdrygt!
Sover inget vidare när jag har så ont i nacken...och därför går ju allt ännu trögare när jag ska sätta fart på morgonen.
Matilda blev hemma idag med...och hon blev inte glad när jag igår sa att hon skulle bli ensam mellan 8.30 och 16....och det kan jag gott förstå, inte så kul när man är 11 år och rasslig!
Visst... Patrik kan vara hemma med henne....men när jag tänkte till så tog förnuftet till orda....det känns helsjukt om han ska vara hemma med sjukt barn medan jag går o jobbar och mår skit....därför tog jag beslutet att då är jag hemma med henne.
Men...så har brorsan hennes ont i huvudet så han blev hemma idag...och då gick hon med på att vara ensam hemma med honom....
Så jag satsade på en dag på jobbet!
Men jag grubblar...och grubblar!!
Hur ska det bli med allt???
Jag har en känsla av att vara på fel ställe när jag känner att jag inte orkar med allt på jobbet.
Väldigt ljudkänslig är jag...och hur goa våra 22 ungar än är så låter de...och det rätt mycket stundvis!!
Tålamod behövs i stora portioner på en förskola....och jag har ju saknat mitt lääänge nu.
I mitt yrke handlar det ju inte bara om att "ta hand om" barnen, utan vi har ju mycket annat som ska göras...det ska planeras och dokumenteras en hel del till exampel....och jag har så svårt att fokusera och koncentrera mig...
...allt känns bara för mycket =(
Det är stundvis ett väldigt stressigt jobb......förr om åren har jag sett mig själv som väldigt stresstålig - nu ser jag mig som raka motsatsen!
Jag har väldigt stöttande kollegor ....men det sitter hos mig det här....
jag känner ju att jag inte är mig själv längre på jobbet - inte samma Kia som förr!
Men nu har jag som sagt klarat två dagar....bara tre kvar.
Lite typiskt bara att gå upp på heltid just den här veckan....
Jag är borta tre kvällar, och Patrik jobbar varje kväll.
Känns inge kul att veta att barnen är ensamma=(
Och känns inge vidare när jag ska iväg på allt heller....jag ska ju göra saker fast jag inte orkar..men nu blir det lite mycket känner jag.
Men det är den här veckan...sen lugnar det ner sig igen.
Veckans höjdpunkt är lördag då vi ska på fest som vi länge sett fram mot....
när jag har haft en sån här vecka så tar det udden av det roliga.....det gör att jag inte ser fram mot det med samma glädje och förväntan.
Vet ju hur trött jag är när helgen kommer.....så då känns soffan så lockande.
Men sen vet jag att bara vi kommer iväg blir det super duper kul!!!
Och det är nödvändigt med lite skojigheter....känns som det är väldigt lite med den varan för det mesta!
Men nu är det soffan som hägrar i alla fall....passar på ikväll!
- imorgon är jag ute och traskar i stan...tjejgoing med jobbet. anmälde mig efter kursen just när jag lärt mig det där att jag ska göra saker utan att tänka...och fast jag inte orkar =)
Och säkert blir det trevligt=))
hoppas bara att huvudet o benen känns bättre....som det är nu blir det tufft att traska 5 km med de här betongfötterna....och med dunkandet i huvudet för varje steg :-o
På torsdag är det kick off med jobbet....ingen aning vad det ska bli...men än en gång - det blir säkert urskoj!
Det är jag nöjd o glad över...men jag kan inte säga att det går bra.
Efter en riktigt risig lördag tyckte jag att jag mådde hyfsat i söndags, så jag tänkte att det skulle nog fixa sig.
Men måndag morgon var en sån där trög morgon, när ingenting flyter på....kroppen vill liksom inte.
Till råga på allt är Matilda skitförkyld, hon har varit rasslig hela helgen, så hon skulle vara hemma från skolan.
Jag bara kände att jag inte kunde/ville vara hemma första dagen, så Patrik vabbade någon timme så slapp hon vara ensam hemma så jättelänge innan syskonen kom hem.
Patrik jobbade till 22, och jag hade föräldramöte på jobbet och slutade 19.30....
PUH...så slut jag var när jag kom hem... ett huvud som höll på att gå i bitar och en nacke som värkte så jag bara ville skrika!
Som tur var hade barnen fixat mat o ätit....t.o.m diskat undan hade de gjort.
Och lite över till mig var det så det var bara att slänga in i micron....lite mat i magen och sen soffan -
det var den första dan det!
Imorse var det också tokdrygt!
Sover inget vidare när jag har så ont i nacken...och därför går ju allt ännu trögare när jag ska sätta fart på morgonen.
Matilda blev hemma idag med...och hon blev inte glad när jag igår sa att hon skulle bli ensam mellan 8.30 och 16....och det kan jag gott förstå, inte så kul när man är 11 år och rasslig!
Visst... Patrik kan vara hemma med henne....men när jag tänkte till så tog förnuftet till orda....det känns helsjukt om han ska vara hemma med sjukt barn medan jag går o jobbar och mår skit....därför tog jag beslutet att då är jag hemma med henne.
Men...så har brorsan hennes ont i huvudet så han blev hemma idag...och då gick hon med på att vara ensam hemma med honom....
Så jag satsade på en dag på jobbet!
Men jag grubblar...och grubblar!!
Hur ska det bli med allt???
Jag har en känsla av att vara på fel ställe när jag känner att jag inte orkar med allt på jobbet.
Väldigt ljudkänslig är jag...och hur goa våra 22 ungar än är så låter de...och det rätt mycket stundvis!!
Tålamod behövs i stora portioner på en förskola....och jag har ju saknat mitt lääänge nu.
I mitt yrke handlar det ju inte bara om att "ta hand om" barnen, utan vi har ju mycket annat som ska göras...det ska planeras och dokumenteras en hel del till exampel....och jag har så svårt att fokusera och koncentrera mig...
...allt känns bara för mycket =(
Det är stundvis ett väldigt stressigt jobb......förr om åren har jag sett mig själv som väldigt stresstålig - nu ser jag mig som raka motsatsen!
Jag har väldigt stöttande kollegor ....men det sitter hos mig det här....
jag känner ju att jag inte är mig själv längre på jobbet - inte samma Kia som förr!
Men nu har jag som sagt klarat två dagar....bara tre kvar.
Lite typiskt bara att gå upp på heltid just den här veckan....
Jag är borta tre kvällar, och Patrik jobbar varje kväll.
Känns inge kul att veta att barnen är ensamma=(
Och känns inge vidare när jag ska iväg på allt heller....jag ska ju göra saker fast jag inte orkar..men nu blir det lite mycket känner jag.
Men det är den här veckan...sen lugnar det ner sig igen.
Veckans höjdpunkt är lördag då vi ska på fest som vi länge sett fram mot....
när jag har haft en sån här vecka så tar det udden av det roliga.....det gör att jag inte ser fram mot det med samma glädje och förväntan.
Vet ju hur trött jag är när helgen kommer.....så då känns soffan så lockande.
Men sen vet jag att bara vi kommer iväg blir det super duper kul!!!
Och det är nödvändigt med lite skojigheter....känns som det är väldigt lite med den varan för det mesta!
Men nu är det soffan som hägrar i alla fall....passar på ikväll!
- imorgon är jag ute och traskar i stan...tjejgoing med jobbet. anmälde mig efter kursen just när jag lärt mig det där att jag ska göra saker utan att tänka...och fast jag inte orkar =)
Och säkert blir det trevligt=))
hoppas bara att huvudet o benen känns bättre....som det är nu blir det tufft att traska 5 km med de här betongfötterna....och med dunkandet i huvudet för varje steg :-o
På torsdag är det kick off med jobbet....ingen aning vad det ska bli...men än en gång - det blir säkert urskoj!
Kommentarer
Trackback
