ångest...
just nu känns det som en ångestfylld tid.....
Imorgon kör jobbet igång igen - årets semester slut...bara pang på så där...fattar inte hur fort veckorna kan gå.
Men det jag tänker på nu och får en lättare ångestattack är att vår älskade son, 16 år gammal, tycks ha bestämt sig för att sluta med innebandy =(
Innebandy är vårt liv!!
Både jag o mannen har spelat tidigare, och på senare år har det varit Viktors stora intresse....och hela familjens!
Patrik har tränat laget och hela familjen har kollat på matcher, åkt med på cuper o hejat som galningar!
Det har varit matcher i stort sett varje helg...och har det varit spelledigt så har man saknat matcherna;)
Ett enormt skojigt föräldragäng hör till det här laget....så det blir en stor omställning att inte höra dit =(
Först trodde vi att han bara inte var sugen att köra igång nu efter sommaruppehållet....men han verkar ha bestämt sig!!
Innebandyn har varit det som glatt mig bäst och hållit humöret någorlunda uppe när allt känts jobbigt med fibromyalgin o så...
jag har alltid sagt att innebandyn är det sista jag ger upp....
har inte missat nån match p.g.a värk eller trötthet!!
Självklart kommer vi att åka o kika på matcherna nu med....men det kommer inte att va samma sak nu.
Jag hoppas att han ångrar sig när hösten kommer.....
vet att han blir himla rastlös när han inte tränar och hoppas han känner det själv oxå.
Jag hoppas,hoppas...men valet ligger helt klart hos honom själv...
det är ju just den här åldern som många slutar med sin sport....
men jag trodde inte Viktor skulle göra det!!
Annars får vi väl försöka hitta oss några andra intressen mannen och jag....
danskurs kanske??
eller fågelskådning??
Nej...tror allt det måste ha med idrott att göra.....finns ju inget bättre!!
hela härliga gänget efter Bustercup i Mora
in action
Imorgon kör jobbet igång igen - årets semester slut...bara pang på så där...fattar inte hur fort veckorna kan gå.
Men det jag tänker på nu och får en lättare ångestattack är att vår älskade son, 16 år gammal, tycks ha bestämt sig för att sluta med innebandy =(
Innebandy är vårt liv!!
Både jag o mannen har spelat tidigare, och på senare år har det varit Viktors stora intresse....och hela familjens!
Patrik har tränat laget och hela familjen har kollat på matcher, åkt med på cuper o hejat som galningar!
Det har varit matcher i stort sett varje helg...och har det varit spelledigt så har man saknat matcherna;)
Ett enormt skojigt föräldragäng hör till det här laget....så det blir en stor omställning att inte höra dit =(
Först trodde vi att han bara inte var sugen att köra igång nu efter sommaruppehållet....men han verkar ha bestämt sig!!
Innebandyn har varit det som glatt mig bäst och hållit humöret någorlunda uppe när allt känts jobbigt med fibromyalgin o så...
jag har alltid sagt att innebandyn är det sista jag ger upp....
har inte missat nån match p.g.a värk eller trötthet!!
Självklart kommer vi att åka o kika på matcherna nu med....men det kommer inte att va samma sak nu.
Jag hoppas att han ångrar sig när hösten kommer.....
vet att han blir himla rastlös när han inte tränar och hoppas han känner det själv oxå.
Jag hoppas,hoppas...men valet ligger helt klart hos honom själv...
det är ju just den här åldern som många slutar med sin sport....
men jag trodde inte Viktor skulle göra det!!
Annars får vi väl försöka hitta oss några andra intressen mannen och jag....
danskurs kanske??
eller fågelskådning??
Nej...tror allt det måste ha med idrott att göra.....finns ju inget bättre!!
hela härliga gänget efter Bustercup i Mora
in action
Kommentarer
Trackback
