hahaha
Har fått en inbjudan till en föreläsning om skrattets betydelse...i Skara!
Är med i några fibroforum på nätet och då bllir jag bjuden på det ena och det andra var som helst i landet.
Mycket skulle jag absolut gå på om det var närmare!
Just denna får mig att fundera på just skrattet!
Jag vet att det är oerhört viktigt att skratta!
Jag är en glad skit!
Jag skrattar visst fortfarande....men alldeles för sällan på riktigt!!
Jag skrattar absolut varje dag...men ändå!
Jag saknar jobbet sååååå!!
Dessa tokskratt som det blev varje dag.
Både med de härliga ungarna, men också med kollegorna.
I ett arbetslag jag tillhörde för ett antal år sen nu var det nästan bara skratt o tok=)
Men jag tror inte vi gjorde nåt sämre jobb alls i jämförelse med andra som skrattade mindre;)
Jag saknar mamma ..som vanligt. Men när vi var ute o tex gick på stan eller nåt annat enkelt var det också mycket skratt:)
Vi skrattar mycket här hemma oxå...men jag saknar det ändå!!
Jag vill helt enkelt få fler galna tokiga skrattanfall!!!
Mer skratt åt folket!!!
men det kanske är normalt....det finns en hel del i min situation som gör det lätt att hålla sig för skratt!!
