nygamla promenadkompisar
Förmiddagens promenad blev lite annorlunda motför vad som varit vanligt nu ett bra tag....
Förr gick jag väldigt mycket med stavar och älskade det! Jag tycker hållningen blir mycket bättre vilket leder till att det är skönare för ryggen.Jag slipper domna bort i händerna när jag går, och det ska ju ta lite mer oxå sägs det;)
Men jag fick ont i nacken när jag stavade på.....
Sen när jag förr förra våren gick smärtkursen på rehab på Sandvikens sjukhus började vi nysta i det där.
Vi kom fram till att jag nog hade för långa stavar trots att jag hade så långa som rekomenderas.Min nacke o mina axlar klarade inte av det.
Jag lärde då om mig och började gå med ett par kortare lånestavar.
Sen när de skulle lämnas tillbaka tog stavgången slut för mig!
Det har helt enkelt inte blivit av att jag köpt ett par nya.
Nu kom jag på att vi gav mamma och pappa ett par varsina stavar för några år sen, och jag hörde med pappa om mammas stavar( som jag visste var lite kortare än mina) fanns kvar.
Och visst, de stog ute i uthuset och skräpade;)
Idag har de fått hänga med mig på prommis!!
Hoppas att det ska funka för nacken nu, för det känns bra att ta promenaderna ett litet steg extra:)
Välkommen tillbaka mina kära gåkompisar :)
