morsankia

En underbar helg i Falun sätter sina spår.
Tittat på skidåkning både lördag och söndag....sååå kul, men ack va jobbigt för kroppen.

Men som vanligt försöker jag välja att göra nåt kul,
istället för att stanna hemma "för jag vet vad som kommer efter".

Så efter en sån här helg är jag supernöjd...och väldigt, väldigt slut i kroppen.
Och värken molar på....

Nu har jag ju alltid ont i kroppen, men det gjorde ju inte saken bättre att jag gjorde en riktig praktvurpa igår,
på väg ner mot skidstadion från vår plats en bit upp i "mördarbacken...

Å jag var inte ensam om att slå på arslet där....

Vi var på väg ner för att se målgången på herrarnas lopp...
Se när Petter Northug skidade in som överlägsen segrare.
Men det blev inte som vi tänkt...

En man som gick en bit före oss halkade omkull och blev liggande:(
Han hade fruktansvärt ont i ryggen (hade en skada sen förr) och såg helt chockad ut till en början.
Vi var flera som stannade och hjälpte honom...
Försökte få tag på sjukvårdare, behövde åtminstone en skoter som kunde frakta ner honom.....
En tjej ringde 112, för ambulans fanns ju redan på plats nere vid stadion.
Men efter en stund satt mannen upp...sen kunde han resa sig med hjälp, och innan sjukvårdare kom började han gå nerför med hjälp av en annan man.....
men han gick verkligen illa - det syntes att han hade ont.
Strax efter kom sjukvårdare så jag visade honom på mannen som inte hunnit särskilt långt.

Till saken hör att medan mannen satt där i backen där det var som halast,
druttade flera till omkull strax ovanför honom...så det har kunnat blivit en stor hög där om vi haft otur;)
Bland annat ramlade en kille med ett barn på axlarna....
hemska tanke hur det skulle kunna gått!
Men det verkade gått bra...han var snabbt uppe o barnet verkade inte ens fatta vad som hänt....

Jag parkerade mig strax före den värsta isbanan för att ingen skulle gå där....
Och ops! Swisch.....där låg jag:(
Båda benen bara for undan under mig....
telefonen jag höll i handen för att ringa Patrik
(som gått och letat sjukvårdare till mannnen som just börjat knalla ner för egen maskin) 
for i backen och batteri och lucka for åt olika håll....
I vanliga fall är man ju uppe snabbt som ögat...
men det gick ju inte där på blankisen...
var bara att försöka klara sig från att fara umkull igen.

Men aj! vad ont det gjorde i min redan onda kropp.
Men det gick an....jag överlevde:)

Men idag känner jag mig väldigt mörbultad.....

Efter de här "halkolyckorna" kan jag inte låta bli att fundera på spritens betydelse för smärta.....

På lördagen när vi gick ner på samma ställe hade vi ett gäng med väldigt överförfriskade killar framför oss,
och de ramlade och for hela tiden!!
En kille gick inte mer än nåt steg så tokramlade han gång, efter gång.
Och det var riktigt rejäla vurpor...pladask! Handlöst ramlande helt enkelt!
Men han minsann, var uppe efter ett litet kick han, i alla fall efter de flesta krasherna....
några tog det lite längre tid efter - han var nog tvungen att ligga kvar för att fatta vad som hänt...
för att veta åt vilket håll "upp" var;)

Skulle jag gjort samma vurpor hade jag nog inte rest mig än....
jag skulle säkert haft en hel del brutna ben i kroppen.
men då hade jag bara varm choklad i ryggan också 
- i hans skramlade det värre än bryggarbilen vid varje vurpa!!
Men jag har svårt att tro att han skulle ha nåt dricka kvar,
med tanke på i vilket skick han var,
så han hade nog bara varit väldigt duktig o lagt tomglasen i ryggsäcken! =)