dagen efter
Idag är det lite bakiskänsla för min del.....
Beror absolut inte på för mycket dricka en trevlig kväll....
utan bara på några trevliga dagar...fyllda med handboll;)
Det är faktiskt jobbigt att vara supporter...fast man inte spelar en enda match!
Det blir väldigt mycket väntan, många timmar som ska fyllas med något.
På Lugnet finns inte riktigt lugnet....;)
Hur mycket folk som helst tar på krafterna!
Jag var väldigt tacksam att det bara var en match första dagen, hade nog inte orkat en heldag då...
igår gick det hyfsat..jag hade Linn o Patrik som sällskap.
Vi var ner på stan en snabbsväng...men krafterna för att gå där fanns inte riktigt, så vi begav oss upp till folkvimmlet på Lugnet igen...mycket handbollstittande blev det - många bra matcher!
På eftermiddagen åkte vi till förläggningen där tjejerna bodde, och jag fick låna Matildas madrass en stund
- åh, det var ljuvligt!
Att få lägga omkull kroppen i horisontellt läge var underbart skönt....;)
Summerar dessa dagar, som roliga...men jobbiga!
Men att jag tycker det är jobbigt, kommer i skuggan av glädjen som tjejerna visar!
Jag tar gärna smällen som kommer efter att varit så ifarten, när jag vet att de haft toppendagar ♥
Men en liten reflektion jag gör är att det inte funkar lika på cup med FIK handboll, som med VAIF innebandy.
Jag klandrar ingen.
Det är härliga spelare, ledare och föräldrar i båda sporterna/klubbarna...
men sammanhållningen i VAIF är nog svår att matcha....
när vi då varit på cup har man tex fått tiden att gå genom att samla ihop de som vill och gått och ätit god mat och umgåtts på restaurang, vi har tagit en fika ihop.
Vi har liksom hängt ihop som ett gäng...... likväl som spelarna i laget hänger ihop=)
De här dagarna har alla liksom varit där på egen hand...inte som ett gäng.
Men som sagt....det beror absolut inte på att det är otrevliga människor i FIK=)
Helt enkelt så att Valbos P-94 (som de hette på vår tid) och alla kring laget hade en enorm sammanhållning!
Grabbarna var då 16 år fyllda...och oftast hade alla spelare någon anhörig på läktaren.
Hade man möjlighet så tittade man på match...för att man ville!
Man skojade o pratade med alla...spelarna, syskon och föräldrar!
Jag erkänner att jag saknar Innebandyn - även om jag nu fastnat helt för handbollen=)
Jag saknar matcherna, de underbara spelarna och de trevliga föräldrarna!! Miss you.....
Men nu är jag handbollsmorsa, och tycker det är hur kul som helst!
Heja FIK...och tack för de här dagarna i Falun.
.....nu gäller det bara att återhämta sig tills jobbet startar igen på måndag - skönt att det är en helg tills dess=)
