morsankia

Jag tycker ofta att jag beklagar mig här på bloggen och på facebook.....

Tänker att många säkert tycker att jag klagar för mycket...
Många är ju så himla positiva...det är lite tabu att beklaga sig.
Man ska vara pigg och glad...inte klaga!

Men jag tänker som så att vill man inte läsa är det bara att låta bli;)

För mig är det här ett sätt att få ur mig lite när det är jobbigt...jag kommer att fortsätta skriva hur jag känner och mår.

Idag har jag plockat bort en av mina facebook-vänner....
Jag har länge  stört mig på vad denne skrivit - och jag känner att det kostar så mycket energi varje gång jag blir irriterad på inläggen...
Den här f.d vännen får självklart skriva precis vad den vill....men jag vill inte läsa mer.
så tack och hej!!
" Ta bort vän" - klick!  Färdigt!!

Det jag stört mig på är att den här vännen alltid är så irriterad på alla som kommer i dens väg.
Och skriver på ett väldigt hårt sätt...jag kan tänka mig att det är meningen som skämt...en slags jargong,
men som sagt inget jag är det minsta road av.

Då jag beklagar mig är det över mitt mående...inte över människor som jag stöter på!!
En viss skillnad i mina ögon!