sorgsam dag
Vissa dagar börjar inte som dagar brukar börja.....
Idag ringde pappa och lämnar två dödsbud samtidigt!
En nära vän till mamma och pappa i många, många år..och fortfarande till pappa naturligtvis, som inte längre finns.
Och min äldsta moster finns inte heller längre ....
Moster Dagmar...den äldsta av mammas syskon har lämnat sina kära för att återförenas med alla de som finns i himlen - och jag är säker på att hon kommer att förgylla tillvaron där uppe.
Jag vet att mamma är lycklig över att få träffa sin älskade storasyster igen ♥
Mamma och de var sju syskon, nu finns bara tre kvar.
Det är en konstig känsla att släkten krymper så.
I alla fall uppifrån eller vad man ska säga.
Sen föds ju nya små och hela släkten lever vidare i nya generationer.
Men där är just våran familj inte riktigt än....så just nu känns det bara som att den krymper.
Jag tänker ofta på att det är så synd att jag inte har mer kontakt med mina kusiner på mammas sida än jag har.
Jag har många kusiner, men ingen jag känner nåt närmare, ingen jag träffar till vardags.
Förr om åren kunde det i alla fall bli när mormor fyllde eller så....men sen hon försvann blir det väldigt sällan.
Tyvärr kan jag säga att det blir väl när det är begravningar....och det känns så synd.
Jag funderar över vilken ralation mina barn kommer att ha med sina kusiner i framtiden.
Vi har ju bra kontakt så det känns helt naturligt att de ska ha varandra även sen....men mamma och alla hennes syskon har också alltid haft en väldigt bra kontakt med varandra....och ändå har jag inte nåt med mina kusinerna att göra....
Det blir nog en sån här lite tänkardag idag.
Livet förändras...men det kan vara svårt att följa med i svängarna ibland.
På tal om kusiner kan jag däremot nämna att jag är otroligt glad att jag har kontakt med en kusin (av två) på pappas sida.
Där är det mycket mer komplicerat än på mammas sida, pappa har en syster som han inte har någon kontakt alls med, och de två kusinerna har jag inte haft något att göra med förrän i vuxen ålder då jag lärde känna den ena....som jag nu har kontakt med på ett väldigt bra sätt....vi ses emellanåt och hörs av.
Och barnen gläds åt sina tremänningar =)
jag mår dåligt över den dåliga kontakt vi har ino familjen.
Vi har aldrig varit så nära varandra.
Brutit kontakten med pappa i stort sett, har hänt för mycket och mamma har gjort mig så illa.
Det finns saker man kan svälja och gå vidare med men inte det här.
Dom får mig att må så sjukt dåligt, dom trycker ner mig.
Tycker mest synd om barnen som inte har någon mormor morfar, dom hör aldrig av sig. Bröderna träffar jag knappt heller.
Var och en sköter sitt...
kram vännen
Usch, låter jobbigt som sjutton Carola! Jag är så glad att vi i alla fall har bra kontakt med de närmsta, och att jag inte har så mycket kontakt med mina kusiner har ju inget med någon osämja eller så att göra....det betyder mycket för mig <3
