morsankia

Efter en dag, nästan uteslutande i sängen, igår (Tror nog förkylningen hjälpte mr. fibro att stjälpa mig helt) känns det idag bättre,i alla fall till en början.....

Fick fikabesök av en kompis på förmiddan - oh vad det är bra för humöret;)
Blommor, skvallertidning o choklad fick jag oxå ♥
Det är så sällan jag har med vänner att göra....
jag har varit inne på det förr vet jag....man blir väldigt ensam när man har de problem jag har...är nog helt enkelt inte speciellt kul att ha att göra med.

Jag har flera veckor tänkt att jag skulle iväg med Matilda o handla nya byxor....hon har inte haft annat än trasiga jeans eller tights att ha på sig :-O
Ungarna har fått en slant av farmor o farfar till kläder...tack snälla, säger jag bara.
Så tanken har jag tänkt länge, men orken har jag ju aldrig...så samvetet har bara blivit sämre o sämre för flickstackarn som gått runt i sina slitna tights...
så idag tänkte jag att jag skulle orka....känns knasigt o åka o shoppa när jag varit hemma, men de dagar jag jobbar klarar jag det absolut inte=(
Patrik har sagt att han skulle åkt iväg med henne....men det har inte riktigt heller blivit av - det är ändå oftast jag som sköter handlingen, till åtminstone tjejerna.

Så bara Matilda o jag drar iväg o börjar jakten på byxor.....
en affär sen är min ork slut..väck...borta...kaputt!
Jag kallsvettas o humöret blir hmm.skulle kunna säga lite svajjigt.
Så det som skulle kunna bli en mysig stund bara hon o jag blir mest en riktig jävla pers!
Men två par byxor o en tröja fick hon med sig hem....o lite mat hann vi få med oss oxå;)

Sen var det bara att hem o luta omkull mig....o gruva mig för att middagen måste fixas!
Såna här gånger önskar jag så att man hade ekonomi till att kunna handla hem färdig mat....
Mc Donalds skulle varit en gudagåva idag :-S
Men nu väntar köttfärsen i köket....så det ska nog bli köttfärssås och spagetti....tids nog!
Sen återstår bara disken......ibland tar det liksom aldrig slut på allt!
Jag avskyr de kvällar när mannen jobbar - allt blir så sårbart då.
Det ligger så nära till hands att jag känner mig så värdelös när jag inte klarara av de enkla vardagssysslorna här hemma.....allt är lättare när han är hemma o backar upp där jag sviktar.

Imorgon ska jag jobba igen...kändes kanske inte riktigt att jag var iform för det när jag var o handlade...men det ringde jag o lämnade besked om innan jag åkte iväg...
Det är ju så...jag vill tala om på jobbet mitt på dan hur kommande dag blir - och sen hinner mitt mående ändras massor tills det är dax att jobba dan efter...
har hänt att jag fått ringa o sjukskriva mig igen dan efter.....och då mår man inget vidare kan jag tala om!!
Så nu hoppas jag att krafterna finns imorgonbitti=)

Imorgon kväll kommer trevligt besök..bestående av två kollegor som jag förr jobbade på samma avdelning som...men nu  kamperar vi inte ihop längre om dagarna, och då blir det inte att man pratar o surrar så ofta....därför ska vi nu ta oss en kväll med massor med surr...och kan tro att det blir en hel del skratt oxå=))

                    Skratt är den absolut bästa medicinen - hjälper mot allt!!