tack o hej
Så är man avtackad från jobbet då......
Den första mars 1989 gjorde jag min första arbetsdag på "dagis", ett jobb som jag varit helt på det klara med från tidig ålder,att jag skulle ha!
"Dagis" var ju vad det var då....
Idag har jag blivit avtackad med blomma o choklad från mitt jobb på förskolan som det ju har utvecklats till.
Idag skulle vi ut o äta o fira en kollega som fyllt jämnt....
jag hade inte en tanke på att även jag skulle "uppvaktas"....eller kan man kalla det så när det inte finns nå glädje i det från min sida??
Jag som älskar överraskningar i vanliga fall blev bara så ledsen.
Usch o fy....det kändes så hemskt......Jag vill inte vara tvungen att lämna det jag gillar så mycket *snyft*.
Ska jag vara ärlig så är jag livrädd för hur jag kommer att må när jag ska ut på nya ställen....av erfarenhet vet jag vad mycket sämre jag blivit av varje byte jag gjort på jobbet, fast det bara varit mellan avdelningar och då har jag ju kännt alla kollegor redan.
Men i den sits jag nu hamnat i vill jag att sista dagen ska komma snart,
så jag får ta nästa steg och försöka hitta rätt väg att gå.
Jag hoppas att jag efter min sista dag på jobbet ska kunna ta de här nya stegen och känna någon form av hoppfullhet.
Som en av föreläsarna jag idag har lyssnat på sa i ett helt annat sammanhang.....
" livet har inga raka vägar...det gäller bara att gilla kurvorna"
