morsankia

Wow...Vilken tjej!
Den här veckan börjar med en dag hemma....igen =(
Så jag ligger o kollar på datorn...hamnar på "här är ditt liv" med Lena Maria Klingvall.

Jag har aldrig hört talas om den här otroligt underbara glädjesprudlande människa tidigare!

Den här tjejen utan armar och ett ben som är för kort, får frågan om hon inte känt att det är orättvist?!
Men, nej - det har hon aldrig tyckt.....och hon säger det så från hjärtat att jag helt klart tror henne.

Jag känner mig rätt simpel ....
här är jag - med två armar och två ben(som visserligen värker så jag kan bli galen) och tänker rätt ofta, lär jag erkänna, att det är orättvist!!
Jag kan känna så bara jag hör om någon som ska iväg på nåt kul samtidigt som jag är slut så jag inte orkar lyssna på mina barn ens....
Jag känner så när jag hör någon prata om att de tränat det ena eller det andra...och jag ligger o har ont efter att tagit i för mycket när jag försökte träna lite.
med mera..med mera....ja ni ser..jag tycker det är orättvist...ofta...
varför kan jag inte hitta den där enorma glädjen o livskraften som hon känner?!
Var har det gått fel??

Hon fick frågan om det inte fanns något hon inte klarade av?
-Jo visst finns det , svarar hon!

Alla är vi handikappade på något sätt....för det finns ingen som klarar allt!

Så klokt!
Jag ska ju glädja mig åt allt jag kan...det vet jag!
Bara så svårt.....
men med hennes glädje o utstrålning i bakhuvudet ska jag försöka bättre mig;)

Hon hade också fått frågan förr om vad hon skulle göra om hon hade armar.....
- Då skulle jag kunna sticka två tröjor samtidigt...en med armarna och en med benen!

Härlig livssyn ♥