morsankia

Det var det här jag var rädd för....att det bara är att börja om från ruta ett igen.
Det känns så jobbigt att behöva ta allt om igen, när det är nya människor inblandade...

Var på möte i stan idag med min "handledare", som jag ska ha nu när jag slutar på jobbet.
Han hade planen klar för mig när jag kom!!
Jobba med en tjej som behöver särskilt stöd på förskola!!!
Jag blev alldeles paff.....trodde vi var överens om att jag skulle prova något annat!
Jag försökte tala om att jag kände mig riktigt rädd, men samtidigt har jag jättesvårt att säga att  -nej,det klarar inte jag!....jag är livrädd att uppfattas som den som inte vill jobba!!
Men det spelar ingen som helst jävla roll vad jag säger nu när det är nytt folk inblandade.....de har nog bilden rätt klar för sig - att jag är "en sån" som helst vill gå hemma o dra.
Jag försöker förklara från start hur jag fungerar, hur mina problem yttrar sig, hur det varit de senaste åren o.s.v
- Är det ingen infektion i kroppen då? undrar han.
- Nej..tyvärr! (Jag skulle vara överlycklig för en infektion som såsmåningom går över!

Ja jag försöker alltså förklara mina känslor inför att ha hela ansvaret för en tjej som verkligen behöver rutiner i vardagen.
- Nä, jag tror inte lösningen för dig är att gå hemma...säger han
( alltså...än en gång talar någon om att försök nu inte bluffa dig till att slöa hemma!!)
- Nej...det är just det jag är så rädd för svarar jag....att inte ha ett jobb att gå till!
Jag är helt övertygad om att man mår ännu sämre av att inte ha något jobb!!!

-Men nu är det här viktigt att det fungerar..säger han!
-De behöver en som kommer till jobbet varje dag!
-Någon pigg och glad!
Jag säger bara helt ärligt att jag inte kan lova att jag kommer kunna jobba varje dag...jag har ju tyvärr inte klarat en enda hel vecka heltid på hela hösten=(
Pigg o glad kan jag nog faktiskt lova att jag är...på jobbet! Sen får de här hemma ta det sen...

Jag får veta att jag har ett möte med förskolechefen på den "nya" förskolan klockan 12.00 ( då är klockan ca 10.15)
och jag ska börja där på måndag!
Åh..hjälp! Tyvärr är jag oxå p.g.a sjukdomen väldigt stresskänslig o alla förändringar är extra jobbiga.
Kanske hade varit rätt juste om han slagit en pling och förvarnat?!

Men jag är ju så foglig och livrädd att uppfattas som ovillig....så med tårarna brännande bakom ögonlocken, och en stor klump i magen går jag därifrån och infinner mig klockan 12 på förskolan för möte med chefen.
- Vi börjar med att prata lite så visar jag dig runt sen säger hon...
förövrigt en väldigt trevlig människa.Tack o lov!!
Vi pratar ca 5 minuter, sen har hon situationen helt klar för sig......
Det skulle aldrig funka för de med en sån som mig!!
Hon beklagade verkligen att jag behövt komma dit, och önskade mig lycka till i framtiden!
Så någon rundvandring blev det aldrig!

På onsdag har jag nytt möte inbokat med handledaren....undrar vad han har på G till mig då??!!

Jag hoppas fortfarande..och tror.. att det här ska kunna bli bra....
...men det började verkligen inte bra =(