morsankia

Jag har alltid sagt att innebandyn är det sista jag ger upp p.g.a värken......
även om jag mått skrutt så har jag nästan alltid följt med och tittat på match.
Nu har jag ju inte Viktor som spelar längre, så även om vi åker o tittar på matcherna blir det inte samma sak....så jag tror nog inte att jag kommer att kämpa mig iväg på samma sätt nu.

Men nu har jag ju Matilda som spelar handboll, och det är jättekul att hon verkar gilla det.
Jag har ju haft lite svårt för den sporten när man inte känner till regler och sånt,
men jag var ju med till Edsbyn för några veckor sedan - och det var superkul!!
Idag var det två matcher i Edsbyn igen, och den här dagen var vikt för det sen länge.
Men jag mår verkligen inge vidare den här helgen, och kände att sitta o köra upp till Edsbyn..är nog ca 15 mil har jag för mig..skulle bara bli to much.
Men det gick många turer i huvudet innan jag ställde in, och hyste in Matilda i en annan bil.
Känns så fel eftersom jag alltid varit med Viktor på hans matcher, och det känns urtrist att inte få kolla när lillskrutt spelar match...men det känns som att jag fattade rätt beslut, när jag legat här mest hela dagen.
Det har varit en annan sak om Patrik inte jobbat, då hade vi ju åkt allihop.
Dels har jag sluppit kört, men också bara känslan att Patrik är med är en trygghet när jag sviktar.

Men när det blir så här kan jag inte låta bli att fundera lite på de föräldrar som helt enkelt inte alls är intresserade av att följa barnen i deras aktiviteter.....
hur kan man helt enkelt välja bort barnen så??
Nu menar jag absolut inte att det här är i varken handbollen eller Innebandyn som rör/rört mina barn.....
I Viktors lag har det alltid varit många föräldrar med, trots att de faktiskt blivit rätt stora;)
Många matcher har man kunnat tittat sig runt på läktaren och sett att alla grabbar haft någon som kollat på just dem!
Hur det är i Matildas handbollslag har jag inte hunnit skaffat mig någon uppfattning om än, men jag tror säkert att de långa resorna kan försvåra det hela för många.
Men man kan ju visa sig intresserade av vad ungarna gör fast man inte kan gå på alla matcher.

Men det finns de som verkar rent ut sagt skita i vad ungarna har för sig....
och tyvärr är det väl då lika vad det än gäller...idrott, skola eller bara vardagen.
Varför ser man inte vikten av att visa sitt intresse.....
Tror säkert att man bygger upp nåt stort när man finns med.

Det är ju deras vardag....varför skulle jag välja bort den?