morsankia

Igår var en riktigt dålig dag.....till en början.
En typisk Fibrodag skulle jag kunna tänka mig att kalla gårdagen.
Efter flera dagar då jag mått rassligt, men hållit mig på benen,blev det igår riktig kört.
En sån dag när det knappt går att ta sig ur sängen....ont,ont och stel,stel.
Såna dagar är även humöret kört i botten....nära till tårar för ingenting och irriterad över allting.
Det var inte att tänka på att ta sig iväg till jobbet....bara att ringa o säga att jag blev hemma......de jäkla telefonsamtalen är bland de jobbigaste jag vet.Nu har de inte alls varit så jätteofta som de var då jag jobbade heltid, men känslan av skam är den samma.Då var jag tvungen att "ge upp" o ringa flera gånger i veckan ibland - knäckande för självkänslan!

Det blev sängen o en bok....men då maler vad jag lärt mig på kursen : röra på sig fast man egentligen inte orkar! Men det går ju bara inte!!
Måste handla om när man bara är trött o slut o "vanligt" ont?!
Igår förmiddag i alla fall stört omöjligt!!
Men bara genom att acceptera att det är en sån dag och gilla läget ,och ligga där med min bok känns det något bättre...i alla fall i huvudet.

Blir mitt på dagen nerbjuden till mina svärföräldrar på lunch...det tackar jag inte ner till - slippa laga mat en sån dag är värt massor!
En kort cykeltur dit kändes mer än nog....satt o slappade ett tag efter maten sen cyklade jag hem o fortsatte med vilandet;)
Sakta,sakta återvänder jag till livet.....tror att kanske just cykelturen till den väntande lunchen är vad de menade på kursen att man ska göra fast man inte orkar.
Hade ju varit enkelt/skönt att tacka nej med orden att jag inte orkade det...och ligga kvar hemma.
Men efter det tycker jag att det började lätta lite.

Sen hade jag en härlig stund att se fram mot på kvällningen....mannen o jag hade planerat en biosväng i stan ♥
Det lärde jag mig verkligen på kursen...att fylla på med roliga saker när man inte mår bra!!!
Finns ingen bättre medicin =)

Vi tog en glass före bion o bara satt o mös en stund...sen en o en halv timme i biomörkret.
Behövs verkligen inte mycket för att jag ska känna mig nöjd!

Sen känner jag mig inte ens i närheten av att vara samma människa som på morgonen....istället för trött,ont o ledsen känner jag mig så glad o pigg.....värken finns ju där men tar inte längre lika stor plats!

Efter mat o ett glas vin får jag för mig att fråga en kompis om en kvällspromenad kunde passa...
o det gjorde det.
Så då blev det en rätt lång o väldigt skön prommis i kvällsvärmen efter en sommardag, som jag totalt missat för att den så jobbiga Mr. Fibro bestämde sig för att förstöra den för mig.
Men jag är tacksam att han lämnade mig där på eftermiddagen, så jag kunde njuta av en underbar kväll i stället!

Tyvärr är jag rätt övertygad om att han kommer att återvända den ena eller andra dagen....men jag fortsätter min kamp mot honom!!
Skam den som ger sig.

När jag i natt gick till sängs var det med glädje över att haft en härlig kväll....
....och inte med besvikelse över att missat största delen av dagen.